KÖPENHAMN. Mot Danmark fortsatte Sverige på Hollands-spåret, 4-4-2 i stället för 4-2-3-1.
Några andra likheter mellan matcherna fanns det inte.
Inte alls.

Med 3-2-miraklet på Råsunda på näthinnan var det förstås en rätt stor besvikelse att se Danmark-Sverige på Parken i går (2-0).

Först krånglade högtalarna när den svenska nationalsången skulle spelas upp.
Efter tio sekunder hade Behrang Safari kastat ett inkast – till en dansk.
Efter 65 minuter var matchen sönderbytt då halva lagen ändrats vilket är förståeligt med tanke på att det är ny match redan på tisdag men tråkigt för fans på plats och TV-tittare.

Å andra sidan: det var inte så jävla mycket roligare innan alla byten.

Visst, Sverige tog över sista tio minuterna av första halvlek och skapade en målchans. Men det handlade också om att Danmark drog sig tillbaka efter Nicklas Bendtners kyliga 1-0-mål i 35:e minuten. Det var den logiska fortsättningen på en svensk landslagsinledning som är en av de sämre jag sett på länge.
Inte ens ”Terror-Torben” hade kunnat rädda den.

Det tog sju minuter innan Sverige lyckades få till ett försök till anfall. 
Det tog 23 minuter innan Johan Elmander och Zlatan Ibrahimovic hade en vettig kombination.
Det tog 43 minuter innan första målchansen, Emir Bajrami i stolpen, genialiskt framspelad av Zlatan.
Första halvlek sammantaget klart underkänd undantaget en backlinje som oftast stod där de skulle, samt en Jonas Olsson som imponerade med många vassa – men väldigt vågade – uppspel.

Annars var det som att de naturliga fotbollsreflexerna saknades. Fanns där två bra alternativ att göra något med bollen så valdes en tredje – som blev fel. Det var korta spelavstånd, ett anfallsspel på linje och många direkt nonchalanta mottagningar/leveranser.

Två byten i paus, Rasmus Elm och Christian Wilhelmsson in, Kim Källström och en misslyckad Bajrami ut, och Sverige fortsatte som de avslutat första halvlek – bra. Borta var den försiktiga pressen, tre snabba bollvinster i bra lägen (Seb Larsson och Anders Svensson) men Zlatan fick inte till avsluten. Det såg lovande ut men i takt med de många bytena dog matchen alltså ut.

Zlatan ja.
Det har pratats mycket om hans roll. Han var inte sämre än någon annan igår men inte heller bättre och det är någonstans det som oroar för stunden. Han och Elmander tog oftast samma beslut, båda gick i djupet eller båda mötte. Det gjorde det svårt för bollförande spelare.

Men frågan är om Zlatan inte hade sina största problem i det defensiva arbetet. Det kan förstås ha handlat om ointresse, att han har svårt att tända till i den här typen av matcher (vilket inte heller är positivt men en förklaring). Men lika ofta såg han direkt obegåvad ut i sina beslut när han ska sätta in pressen eller vilka bollvägar han försöker stänga, vilka spelare han vill låsa. Det förvånade mig.

Utöver alla andra problem förbundskapten Erik Hamrén har inför EM är det värt att ta på allvar, framför allt om Sverige nu ska fortsätta på 4-4-2-vägen där det krävs två forwards som kan samarbete både framåt och bakåt.
Sammanfattningsvis: ingen anledning till EM-panik, organisationen i det ”nya” spelsystemet finns där på många sätt, men det går samtidigt inte att sitta stilla i båten.
Inte alls.

12. Johan Wiland ++
–
2. Mikael Lustig (63) ++
3. Olof Mellberg +++
19. Jonas Olsson +++
14. Behrang Safari +
–
8. Anders Svensson (85) ++
9. Kim Källström (45) ++
–
7. Sebastian Larsson +++
11. Johan Elmander ++
6. Emir Bajrami (45) +
–
10. Zlatan Ibrahimovic (64) ++

ERSÄTTARE
21. Wilhelmsson (46) +++
22. Elm (46) +++
20. Toivonen (56) ++
13. Granqvist (63) ++
15. Gerndt (64) ++
18. Holmén (85)