Det gnälls ofta på nivån i det så kallade kommentarsfältet under våra artiklar på sportbladet.se. Själv tycker jag det kan vara intressant att ta del av vad gemene man anser i olika frågor.

För en tid sedan hade vi diskussionen om Zlatan Ibrahimovic och den besynnerliga åsikten att Sverige är bättre utan sin bäste spelare. I dag hörs den teorin inte lika ofta, tack och lov. Fakta är att Zlatan var vår bäste spelare då, han är vår bäste spelare nu och han kommer att vara vår bäste spelare till sommaren.

Ännu mer fundersam blir jag när jag i dag skriver om John Guidettis succé. Ingen tvekan om att vi har fått en ny idrottsstjärna – tre mål mot Ajax går inte obemärkt förbi i fotbollsvärlden även om Ajax är en skugga av vad de en gång var. Men när det börjar pratas om Guidetti som en startspelare i EM då undrar jag hur man tänker – om man nu tänker? Killen vräker visserligen in mål i holländska ligan men har alltså aldrig gjort en A-landskamp. Nu vill folk se honom i EM-startelvan framför Zlatan – som leder Serie A:s skytteliga på fler gjorda mål än Guidetti.

Fakta är att inte bara Zlatan är före Guidetti i kön utan även Johan Elmander och Ola Toivonen. Vid sådana här lägen är jag glad att Sverige har en förbundskapten och att uttagningarna inte sker via folkomröstning.

Guidetti må vara den boxspelare Sverige saknat sedan Marcus Allbäck lämnade in, jag ser honom som klar för EM-truppen där han förhoppningsvis kan bli en giftig inhoppare i matchbilder där Sverige jagar mål. Men att spela 19-åringen från start, utifrån vad vi vet i dag, vore varken rättvist mot John själv eller mot hans lagkamrater. Sverige kommer knappast vara det spelförande laget i EM-matcherna (till det saknar vi kvaliteten på övriga positioner) vilket innebär lite eller inget etablerat spel kring offensivt straffområde. Då behövs andra spelartyper och Zlatan, Elmander eller Toivonen går alla före, kanske till och med Tobias Hysén som är en rappare kontringsspelare.

…ha även med i beräkningarna den klyfta som verkar finnas mellan mediernas och fansens Guidetti-feber och landslagets hittills mer svala bemötande som jag satte fingret på i en krönika häromveckan.

Allra mest absurd är ändå diskussionen som uppstod till synes utan anledning där Andreas Isaksson plötsligt döms ut. Helt utan argument men ändå. Vi talar om en målvakt som max gjort tre avgörande misstag på sina 90 A-landskamper, ett enastående facit. Jag skulle vilja hävda att Isaksson är Sveriges bästa landslagsmålvakt sedan Ronnie Hellström. Thomas Ravellis straffräddning medräknad.

Här har ni artikeln som fick fart på diskussionen – där jag också tar ut förbundskapten Erik Hamréns EM-trupp som den antagligen ser ut i månadsskiftet januari/februari.