En märklig kväll det här.

Jag var i Göteborg och jobbade i måndags och hade bokat hemresa onsdag klockan 18.42.

Det kan ha varit en av tidernas sämsta tågbokningar.

Missade första halvlek Real Madrid-Bayern München och förstod av Twitter att det var en sjuhelvetes halvlek.

Givetvis var tåget försenat, och jag när jag insåg att andra halvlek hade börjat gick jag direkt till O’Learys på Centralstationen för att se det som återstod.

Vakten ville dock inte släppa in mig, det var fullt hävdade han trots att det gick ut åtminstone 20 personer under tiden jag stod där tillsammans med lite annat löst folk som också ville in. I en halvtimme stod vi utanför och tittade på TV-apparaterna genom entrén. Bredvid stod vakten och jag tror att han flinade hela tiden. Det var sista gången jag försökte gå in på O’Learys, jag har till och med kört ett uppsnack på den aktuella restaurangen. Okej om man inte blir insläppt när man är för packad – det har jag inga synpunkter på, det kan hända den bäste – men det här accepterar jag inte

Vid slutsignal hoppade jag in i en taxi och kom hem lagom till andra förlängningskvarten och noterade att mr Mourinho först hade bytt ut Khedira, sedan Özil, och inte gick för seger. Hur kan man inte gå för seger och samtidigt byta ut tyskar inför ett straffavgörande? Det är misstag i klass med Hannibals.

När Bastian klev fram för att avgöra var det förstås inget snack, mannen är själva definitionen av en inslagen straff.

Xabi Alonsos var också bra men så ser han ju ut som en tysk fältherre.

Bayern började med att skicka ut en 19-åring som jag inte ens kan namnet på som rullade in bollen hur enkelt som helst, det var häftigt.

Ronaldo missade men att stjärnor alltid missar är mer en känsla än ett statistiskt faktum. De flesta gör trots allt mål, och ännu fler icke-stjärnor missar. Däremot kanske Ronaldos guldboll rök där om inte Portugal gör något stort av EM.

Strafflägningar är ett intressant fenomen, möjligen står det att läsa i #pärmen varför tyska lag alltid vinner på straffar men jag har inte hittat just det kapitlet ännu, men jag vet att när man står där framme känner man sig ungefär som när man var liten och kastade ett äpple på en förbipasserande bil – och den stannade och började jaga dig.

Varken Barcelona eller Real Madrid i Champions League-final, det är en skaplig skräll som inte många förutspådde i höstas. Bayern München ska givetvis ta hem det på hemmaplan men vem trodde att Chelsea skulle slå ut Barca?