Rambergsvallens gräsmatta var grön, Pontus Jansson spelar vidare, i går måste han haft kul eftersom Malmö mötte ett offensivt och ”roligt” fotbollslag i Häcken. 5-0 går väl inte att klaga på, Pontus, det måste ju varit bättre än 0-0 mot tråkiga Gefle? Eller har jag missat något? Han kanske slutade spela fotboll när det stått 0-0 i fem minuter.

Till och med matchens domare Mikael Lerjéus hann notera det:

– Men herregud vad stabbig Malmös backlinje var.

Matchdomaren sa detta till Häckens tränare Peter Gerhardsson, jag gick bredvid, Lerjéus trodde nog att jag var en fet materialförvaltare eller liknande,  men jag brukar ha bra samtal med Gerhardsson, han har ett ärligt och äkta fotbollsintresse.

Gerhardsson pratade om att Häcken vill ta nästa steg, gå från kaxig utmanare till etablerad toppklubb och jag tänker: agera som en. Ut och snacka upp den här segern, säg att vi är så här mycket bättre, Malmö FF är ett jävla bonkegäng och så vidare.

Jag menar, om matchdomaren står för dagens största sågning är det ju något som är fel, eller?

Om jag varit Häckenspelare hade jag gödslat presskåren med rubriker, gått på Valand i Ranégies matchtröja och raggat upp en fyllig skånska och satt på dem en gång till.

Det är inte riktigt Häckens melodi, men det kanske borde bli?

Nu: Djurgården-Gif Sundsvall.

Blir det över 10 000 på Stadion och hur trivs Åkebys konstgrässpelare på riktigt gräs?

Åkebys järnkaminer, Zoran Lukics järnkaminer.

Den tillhör toppen i kategorin tjatiga fansramsor – kanske delad förstaplats med ”Gustavssons blue white army”  – det finns ingen uppmaning, inget budskap, ingen finess. Bara ett platt konstaterande – men jag tror att Djurgården vinner med 2-0 ändå.

PS Här har ni matchanalysen BK Häcken-Malmö FF, plusinlåst tyvärr men det kanske är värt pengen denna gång.