Ni kommer att läsa många taktiska analyser om hur det gick till när Italien bjöd storfavoriten Tyskland på en tidig semester och de är säkert korrekta allihopa.

Men jag tror så här.

Jag tror att Italien var väldigt osäkra inför den här matchen. Att de precis som alla andra imponerats av Tysklands framfart i turneringen. Själva gick de vidare efter en gastkramande straffsparksläggning mot ett hemåtbackande England. Till råga på allt hade de två dagars mindre vila.

Men så blåser domaren till spel och vad händer efter bara några minuter? Jo, Italiens Andrea Pirlo+3-centrerade mittfält känner att ”Vad fan, vi är ju minst lika bra!? Vi kan rulla oss fram här också”.

Att få in den känslan i ett fotbollslag, framför allt när den växer centralt på planen, då sprider den sig snabbt till övriga lagdelar.

Cassano känner att ”Äh, jag vänder bort den den här snubben trots att han står i vägen”.

Balotelli känner att ”Äh, jag hinner lägga tillrätta och dra dit den här bollen trots att jag tagit för lång tid på mig tidigare”.

Motsatt effekt för Tyskland som snabbt känner att ”Helvete, vi hänger ju nästan inte med!?”.

Sedan faller brickorna.

Det är klart att Italien har ett extremt skickligt fotbollslag också, att deras höga press betalade sig, att problemen i Tysklands defensiv var större än vi har velat låtsas om, att Balotelli är rent överjävlig på att undvika offsiden med sina djupledslöpningar, att Cassano och Montolivo också måste nämnas och att Jogi Löw borde avgå direkt eftersom han bänkade Miroslav Klose i en EM-semifinal.

Men jag tror att väldigt mycket avgjordes under den första kvarten, där Italien kände att det är ju för fan de som är kungarna i det här mästerskapet. Någon var bara tvungen att berätta det också.

Visst, jag har Italien i final i mitt tips i EM-Bibeln (och att Tyskland vinner den…) men jag hade inte räknat med att Italien skulle vara så här enorma. I dag kan det bara delas ut högsta betyg.

L L L L L
Super-Marios ”Hulken”.

L L L L L
Balotellis bomb.

L L L L L
Buffons målvaktsspel.

L L L L L
Andrea Pirlos mittfältsspel.

L L L L L
Prandellis lagbygge. Och, ej att förglömma, en 4-1-3-2-taktik som Sverige spelade med under Söderberg/Lagerbäck i VM -02 och EM -04 (de hade i sin tur lånat den av Brasiliens -94-lag).

Till sist ber jag att få avsluta subjektivt: jävla skit. Där tog EM slut, nu går jag också på semester, tack och hej…