Jag vet inte om ni minns Anders Svenssons gamla beef med Radio Sjuhärad för ganska exakt ett år sedan?

Svensson slog i direktsändning fast att han inte tyckte Pia Sundhage kunde bli förbundskapten för herrlandslaget.

Då ringde en lyssnare in och sa:

 – Men snälle Anders Svensson, vad spelar det för roll om kärringa heter Sundhage eller Lagerbäck?

Detta lyssnarcitat spelade Radio Sjuhärad upp gång på gång under en tid, Svensson kände sig hånad och sedan pratade han helst inte med lokalradion på ett tag.

Elfsborgs supporterklubb Guliganerna lanserade 2004 Pia Sundhage som tränarkandidat men klubbledningen valde Magnus Haglund i stället. Många år senare gjorde vi på Sportbladet en enkät med allsvenska herrlag om de kunde tänka sig en kvinnlig chefstränare? De flesta svarade ja men inte mycket har hänt på den fronten. 

Jag skrev där och då krönikan Det vore ett genidrag att ge Sundhage chansen och utöver den rent PR-mässiga vinsten tänkte jag så här:

”Vad är egentligen probemet? Att fotbollsspelare inte skulle ta kvinnliga tränare på allvar? Äh, finns kompetensen är ingen dummare än att acceptera idéerna, alla vill vinna.
Att hon inte kan vistas i omklädningsrummet? Bah, vi hade en kvinnlig sjukgymnast när jag spelade i Ljungskile för tio år sedan, hon gick som barn i huset bland nakna killar och knådade våra hårt ansträngda muskler, det var inga konstigheter”.

Jag såg få problem då, ser ännu färre nu. I USA:s damlandslag är Pia bossen, Tony Tiger som knådar hennes fötter.

Andra raka OS-guldet är förstås otroligt strort. De lärdomar hon måste ha gjort under åren i USA, de utmaningar hon måste ha ställts inför…klart att det kvalificerar henne för jobbet i vilket herrallsvenskt lag som helst.

Till att börja med.

Men Pia ska naturligtvis inte ta något allsvenskt herrlag nu. 2013 arrangerar Sverige EM och förbundsordföranden Karl-Erik Nilsson och gänget på SvFF har just nu bara en punkt på agendan: försöka få Pia att ta över Sveriges damlandslag så snart som möjligt.

Hennes kontrakt med the U.S. team löper ut i dagarna och helst ska hon ha ett samtal från förbundet i dag.

När jag pratade med ordförande Nilsson i samband med tisdagens presskonferens öppnade han för Sundhage men några diskussioner om en roll i det svenska landslaget hade inte förekommit.

Jag har hennes OS-nummer, Karl-Erik. Bara att höra av dig så får du det.

Jag har också en ganska stark känsla att hon är sugen på jobbet som svensk förbundskapten…vid tillfälle ska jag återkomma till varför jag misstänker det.

OS-finalen USA-Japan – inför åttio-jävla-tusen på nya Wembley – var den bästa damfotbollsmatch jag nånsin sett. Inte lika dramatisk som fjolårets VM-final mellan samma lag men den så bespottade kvaliteten har gjort en resa man knappt hängt med på. Debatten om ”dålig fotboll” hörs allt mer sällan. Jag har skrivit en hel del om OS-turneringen på Twitter och glåpsvaren är få om ens några. Det är glädjande.

Carli Lloyd gjorde två klassmål och om Usain Bolt bara kutat lite fortare innan han ryckte åt sig J-Wix kamera igen hade jag inte missat hennes andra. Ett tag var det japanskor, japanskor, japanskor i USA:s straffområde men det räckte bara till en reducering. Sedan var guldet USA:s och Pias.

Det kan bli ett sjujäkla drag här hemma sommaren 2013 och inget hade varit större än om Pia Sundhage från Ulricehamn leder Sveriges landslag då.