Dagens mest oväntade fotbollsnyhet med svenskanknytning är tveklöst att Villarreals Olof Mellberg gjort en 180-gradersvändning och nu öppnar för en comeback i allsvenskan i allmänhet och AIK i synnerhet.

– Ja, jag känner lojalitet med AIK, säger Mellberg till konkurrenten där han poserar med ett ståtligare skägg än det han bar under EM. Bara en sådan sak.

Först Daniel Majstorovic, alltså. Nästa sommar kanske Olof Mellberg. Sedan kommer Zlatan och ”Chippen” till 2015? I så fall är hela gänget samlat och möjligen skulle Gnaget då fylla den nya jättearenan trots allt.

Dagens största fotbollsnyhet med svenskanknytning är att Fredrik Ljungberg har tagit ett definitivt beslut att inte spela mer fotboll. Om detta skojas det friskt på sociala medier…”Trodde han slutade 2005, hö hö”…”När lägger Ralf av, ho ho” och så vidare.

Det är sant att Fredrik Ljungberg inte tillhört toppfotbollen sedan 2008, och att han inte satte några större avtryck under åren i USA, Skottland och Japan.

Men spelat fotboll har han ändå gjort fram till i vintras då han bröt med Shimizu S-Pulse och ryktades vara på väg till Sydafrika eller möjligen Australien. Jag skrev en krönika om att Freddies karriär visserligen var död – men att han gjorde helt rätt som fortsatte skaffa sig erfarenheter från fotbollsvärldens skuggsidor:

”Man kan förstås tycka att det är en ovärdig avslutning på en stor karriär med inte bara Champions League-final utan även tre FA-cuptitlar och två Premier League-titlar med Arsenal. Bland annat var Freddie ordinarie i laget som förblev obesegrade 2003/04, the Invincibles. Den ligasäsongen startade han fler matcher än Patrick Vieira och Dennis Bergkamp.

Eller så kan man gå till sig själv: vad hade du gjort om du fick chansen att lära dig fotbollskulturen i en fjärde världsdel och dessutom få bra betalt för det?

Mitt svar är givet: när går båten?”.

Fredrik Ljungberg gjorde under många år skillnad i ett av den tidens bästa klubblag Arsenal. Han spelade en avgörande roll när Sveriges landslag gick till mästerskap och överlevde gruppspel. Han är en av våra största. Jag skrattar inte åt de skrockande hån som verkar bygga på okunskap eller möjligen brist på förståelse för idrottens tjusning oavsett nivå. Det var annat med Henke Larsson som hängde kvar i Blågult ett par år för länge.

Med tiden blev Fredrik Ljungberg allt mer hänsynslös när det kom till att skydda sitt varumärke, i somras dök det exempelvis upp en intervju med honom i Dagens Industri som gränsade till historieförvanskning. Men det är egentligen det enda negativa jag har att säga om Ljungberg, vill folk posera i kalsonger kan jag inte klandra dem, jag hade själv ett eget kalsongmärke en gång i tiden.

Mitt bästa Ljungberg-minne är tveklöst 1-0 mot Paraguay i VM 2006 där han själv nickade in matchens enda mål en minut från slutet på Olympiastadion i Berlin inför 50 000 svenska fans. Mitt sämsta Ljungberg-minne är när HBK skickade Jonsereds IF ur svenska cupen 1995, Fredrik satte två och jag bommade ett friläge.

Vad som händer med Fredrik nu vete fan, han har förstås en ocean av kunskap att dela med sig av om han fortsätter inom fotbollen i en ledarroll. Men han känns inte som typen, han har i stället bäddat ganska bra för sitt nya liv i London som affärsman inom fastighetsbranschen till att börja med.

Exakt vad det innebär återstår väl att se men det lär inte gå någon nöd på Fredrik Ljungberg i alla fall.

Till sist: grattis, Kim Källström – 30 år i dag. Snart börjar eländet.