…eller det blåser åtminstone uppfriskande vindar kring landslaget. Då syftar jag inte bara på att Alexander Kacaniklic är med i truppen mot Brasilien.

Förbundskaptenen nobbar Mathias Ranégie igen och den här gången tänder MFF-anfallaren på alla cylindrar (jag håller på att köpa en cross och ber om ursäkt för liknelsen).

Först via traditionella medier, sedan via Twitter där Ranegie länkar det där Youtube-klippet från Ukraina när Sverige precis åkt ur EM och Erik Hamrén förklarar på svengelska att han hejar på England nu. 

Inte alls smart av Ranégie om han vill bli uttagen i landslaget i framtiden men i sak är jag på spelarens sida: dels har 28-åringen gjort sig förtjänt av en chans utifrån vad han har levererat i allsvenskan under lång tid, dels är förbundskaptenens förklaring märklig:

Plötsligt är Zlatan Ibrahimovic och Ola Toivonen så cementerade som ”tior” att det inte finns anledning att testa någon annan. Uppenbarligen har Hamrén gett upp EM-idén med Toivonen som vänsterytter och det kan väl tyckas klokt. Men han har samtidigt bestämt sig för att Zlatan bara kan användas i en enda roll – som nummer tio.

Det här får jag inte ihop.

Vår förbundskapten är, mig veterligen, den enda coach i Ibrahimovics karriär som konsekvent väljer att använda en av världens bästa ”nior” som offensiv mittfältare, eller ”tia” som det kallas. Eftersom Zlatan är en sällsynt gudabenådad fotbollsspelare gör han strålande ifrån sig där också men det bästa för landslaget inför VM-kvalet vore att hitta en spelare som fungerar som ”tia” medan Zlatan kan hålla sig där han gör mest nytta – nära motståndarens mål. Fri att vandra neråt i planen, naturligtvis, men det är trots allt nära mål som Sverige – och PSG och alla andra lag Zlatan spelat i – fått ut mest av honom. Det var i närheten av motståndarmålet Zlatan gjorde sina poäng under EM.

Ta EM-premiären mot Ukraina. Det hade väl ändå varit bättre att skicka omöjliga bollar på Zlatan, än att skicka omöjliga bollar över Zlatan, på Markus Rosenberg? Den dagen Sveriges landslag är så skickligt att inga motståndare lyckas störa oss till att i vissa matcher knacka långt, då ändrar jag mig gärna. Men när den dagen kommer – om den kommer – har Zlatan sedan länge gått i pension.

Ja ja, jag vet att ingen jävel håller med mig men alla har rätt till en åsikt, eller hur?

Att Zlatan själv vill spela ”tia” är inte konstigt. Han gillar att styra och dominera spelet när han kommer hem till sitt landslag och för all del, det är en rolig position. Inte lika bökigt och stökigt som längst fram där du kan bli isolerad.

Det är modigt av Mathias Ranégie att riva upp himmel och hav och med full kraft sätta strålkastarljuset på Erik Hamréns märkliga resonemang. Att Zlatan ska spela alla matcher från start är en självklarhet – tro inte att jag tycker något annat – men när det kommer till vilken position måste förbundskaptenen ta beslut som är bäst för laget. Och det kan omöjligen i alla lägen vara Zlatan som offensiv mittfältare. Alltså hade det funnits anledning att ge Mathias Ranégie chansen nu när fyra forwards lämnade återbud på grund av skador.

Framför allt då Ranégie inte är aktuell som vare sig nia, tia eller startspelare, utan vid skadekriser, som inhoppare när Sverige jagar mål och lyfter långt. Det kan komma ett läge då landslaget behöver just en sådan spelare.