Då, när vi var unga, var Sverige ett landslag som oftast gick att lita på när det bar emot.

Dödens grupp? Inga problem.

2-2 mot Danmark? 2-2 mot Danmark.

Spanien hemma utan en bojkottande Zlatan? Bring ’em on.

Men nu…vad är Sverige för ett landslag? Be någon utifrån beskriva oss och hen skulle dröja med svaret. Vad står vi för? Är vi Barcelona? Nej, men vi försökte. Är vi Sverige? Ja, vi försökte mot Färöarna. Det enda Erik Hamrén har lyckats med hittills är rasera vårt varumärke och misslyckats med att bygga ett nytt.

Ja, landslaget är roligare i dag. För oss i medierna, alltså, som lever på att hitta något att hacka på. Med Lasse Lagerbäck gick det till personen, Hamrén har klarat sig undan den sortens kritik eftersom det funnits så många rena fotbollsfrågor att gnälla om.

Tänk på det: de tränare som får mest skit för sin person är ofta de bästa.

Allt är inte Hamréns fel, långt ifrån. Vad har Sverige för spelare i dag? I går hade vi Ljungberg i Arsenal, Henke i Barcelona, Zlatan i Inter, Chippen i Roma, Isaksson i PSV, Mellberg i Juventus och Källström i Lyon.

I dag? Zatan spelar i en bonkegängsliga med öppna försvar som ingen bryr sig om, Henke, Ljungberg och Mellberg har lagt av, Chippen ska bli skådis, Källström har blivit ryss och Isaksson har flyttat till ett lag som 99 av 100 svenskar inte kan namnet på.

Det är klart att det märks.

Det är dags för Erik Hamrén att säga det. Inte tala om medaljer i VM. För sanna mina ord: det här laget kommer aldrig komma i närheten av att ta en medalj i ett mästerskap.

Hur kan ni ens tro på det era lättlurade jävlar?

Så, nu har vi knuffat ner förväntningarna lite. In och visa vad Sverige står för mot Tyskland borta. Läget blir inte bättre.