Jag flaggade i går för bomber i startelvan och det blev det. Erik Hamrén ställer upp precis som han gjorde under den stängda träningen på Olympiastadion.

Förbundskaptenen bänkar Kim Källström och Anders Svensson och startar med Rasmus Elm och Pontus Wernbloom. Det går bara att tolka på ett sätt: det är inte bästa laget för att vinna mot Tyskland, det blir däremot allt tydligare att Hamrén är konsekvent i generationsväxlingen på mittfältet.

Det får man ge förbundskaptenen.

Uppenbarligen bedömer han Sveriges chanser så minimala att Rasmus och Pontus lika gärna kan få erfarenheten för framtiden.

Spelaransvarige Marcus Allbäck talar i startelvsintervjun på förbundets hemsida om att det behövs löpstyrka mot Tyskland – varför spelar i så fall inte den mittfältare som sprang mest av samtliga Sveriges spelare under EM, Kim Källström? Hamrén talar om en defensivare mittfältsbalans, varför spelar inte Sverige bästa defensive mittfältare, Anders Svensson? Som sagt, det här handlar om en generationsväxling, inte om att ta ut bästa laget för den enskilda matchen.

Faktum är att Sverige har spelat med något som kan liknas vid kontinuitet under hösten, så här har det sett ut i de tre kvalmatcherna:

Isaksson (3)

Lustig (3), Granqvist (3), J Olsson (3), Safari (2)/M Olsson (1)

Wernbloom (3), Elm (2)/Källström (1)

Larsson (3), Ibrahimovic (3), Holmén (1), Toivonen (1)/Chippen (1)

Elmander (2)/Ranégie (1).

…egentligen är det bara på vänsterkanten Hamrén fortfarande famlar med ljus och lykta.

Sedan anser andra – till exempel jag själv – att Zlatan borde spela längst fram, att Anders Svensson fortfarande borde vara given, precis som Kim Källström, att Samuel Holmén inte känns som en startman i ett svenskt landslag. Men det viktigaste är att förbundskaptenen har en linje och om Hamrén nu håller en linje får man respektera honom för det.

Även om det tyvärr kan bli på bekostnad av resultat till en början men då har han i alla fall trott på något och det tror jag i längden är den enda vägen framåt. Det är åtminstone bättre än det ständiga hattande som präglade hans första kvalspel och mästerskap.

Förr eller senare kommer Rasmus Elm och Pontus Wernbloom (eller Oscar Hiljemark) ta över centralt – problemet är att de inte visat det med prestationer ännu, åldern i passet är hittills enda argumentet – men en hjälteinsats i dag skulle ge Hamrén upprättelse.

Att Holmén startar beror förstås på tyskarnas extremt starka högerkant och kanske också att Martin Olsson saknas på grund av magsjuka och att Behrang Safari behöver lite extra hjälp. Jag tror i och för sig att Chippen kunnat ge honom den lika bra.

Oavsett vilka som spelar gäller samma saker som jag skrev om i går: modiga hjärtan vinner inga matcher mot dagens Tyskland. Det gör ett kompakt försvarsspel över hela planen, vårdade omställningar och effektivitet vid de få tillfällen som bjuds.