1-0 hade varit en imponerande seger mot Barcelona.
2-0 betyder fördel Milan i kampen om kvartsfinalplatsen.
Segerjublet på San Siro efteråt fick tv-apparater över hela världen att skaka.

Många lag lyckas hålla positionerna och ligga tätt på Barcelona. Väldigt få klarar av att göra något med bollen när de väl erövrar den. Men det var precis vad Milan gjorde.

De stängde Barcelonas två favoritytor – centralt en bit in på offensiv planhalva och centralt strax utanför motståndarens straffområde – och när Milan väl vann bollen höll de i den och tog meter framåt.

Oftast tillräckligt många meter för att hinna andas och komma rätt igen, men flera gånger tog de sig hela vägen till avslut, inlägg eller målchans.
Barcelona ägde bollen men skapade inte en enda riktig målchans på hela matchen och gjorde därmed inga mål.

Leo Messi – hårt men inte brutalt tagen – var inte särskilt delaktig i spelet, drog sig ut till höger där han inte fick mycket uträttat.

Kevin-Prince Boateng – spelaren som bara gör snygga mål – gjorde den här gången ett slumpmål efter en fast situation där bollen studsade som en flipperkula och träffade eventuellt en arm eller två men jag har inga synpunkter på att målet godkändes, spelavståndet var för kort för att vi ska ägna det en längre diskussion.

När Chelsea besegrade Barcelona i semifinalen i fjol kändes det mest naturligt att tala om slump, tillfälligheter och små marginaler. Det här var en rakt igenom perfekt utförd Milan-prestation och helt rättvis seger.

Barcelona kunde aldrig riktigt bortse från vad Stephan El Shaarawy skulle hitta på framåt och Boateng var lika nyttig på båda planhalvor. Övriga Milan-spelares insatser räcker med att betygsätta som felfria: det lag som håller nollan mot Barcelona i en Champions League-åttondelsfinal har inte gjort många betydelsefulla misstag.

Hur starka Barcelona än må vara på på Camp Nou går det inte att säga annat än att det är fördel Milan inför returen.

Även om spanjorerna vände en större bortaförlust än så redan 1986. Visserligen med god hjälp av domaren och en norsk straffsumpare, men ändå.