Den här takdiskussionen, alltså.

Jag kan inte påminna mig något tidigare exempel på en konflikt huruvida taket ska vara öppet eller stängt under en landskamp eller ligamatch. Lagen brukar vara överens: finns det ett tak, och det är svinkallt, snöstorm eller extremt regnigt, då åker taket på. Eller så kör man på ändå, fotboll är en utomhussport och det är lika för båda lagen. Det ovanliga i den här historien är konflikten.

Men nu har vi att göra med Giovanni Trapattoni, då är inget enkelt. Ser han en chans att jävlas, tar han den direkt.

I stället får den spanske domaren Alberto Undiano avgöra saken tillsammans med Fifas matchdelegat klockan 10.00 på fredag.

Utgångspunkten under normala omständigheter är öppet tak om lagen är oense. Men bedöms det att väderomständigheterna påverkar de spelmässiga förutsättningarna för negativt ska det vara stängt.

Jag skrev en krönika om den absurda situationen i går.

I efterdyningarna till landslagsbråket blossade en mer ideologisk debatt upp. Jag har fått reaktioner från folk som menar att fotboll Under. Alla. Omständigheter. ska spelas utomhus. Att vi inte har råd att bli bekväma i svensk fotboll. Alla som själva spelat i den här delen av världen har egna erfarenheter av att gneta på i köld och snålblåst på en frusen grusplan. Det har härdat oss till de kvinnor och män vi är i dag.

Jag kan inte låta bli att gilla resonemanget. Fotboll är en utomhussport. Punkt.

Samtidigt är inte allt svart eller vitt. Om det nu finns en arena med tak, och det råkar vara snöstorm ute, är det klart att man som spelare kommer att föredra att träna och spela i värmen med stängt tak. Vi spelar ju i princip inte vinterlandskamper i Sverige men Friends Arena ger möjligheten.

Därför röstar jag på stängt tak under nuvarande omständigheter i den aktuella matchen (förutsatt att det snöar som det gjorde häromdagen när landslaget tränade i rånarluvor och med orange bollar).

Hade det bara handlat om regn och blåst – öppet tak alla dagar i veckan.

Nog om det.

Erik Hamrén laborerade med en startelva med Tobias Hysén som spets framför Zlatan Ibrahimovic på grådagens träning. Jag var inne på det i samband med Alexander Gerndts nej, att nu blir det Hysén vi får förlita oss på. Men efter att Ola Toivonen spelade från start i holländska ligan i helgen borde det rimligen ha vägt över till hans fördel. Men tydligen inte.

…om det nu inte är en rökridå från Hamréns sida. Gårdagens träning var öppen och startelvan med Hysén radades upp till allmän beskådan. I dag är träningen stängd, då kan det se annorlunda ut.

Fördelen med Hysén är att Hamrén inte behöver ändra mot hur det skulle sett ut med Johan Elmander – en snabb löpare framför Zlatan mot en trög irländsk backlinje. Fördelen mot Toivonen är att han är bättre i den förväntade matchbilden: svenskt bollinnehav mot ett samlat försvar. Personligen ser jag helst att man skickar upp Zlatan så nära målet som möjligt. Det där går att vända och vrida på, det enda jag är säker på är att studerar man lagen på papperet ska Sverige vinna med 4-2.

3-2 är också okej men allt annat än tre svenska poäng är ett misslyckande.