Efter att segern mot Halmstad var säkrad föll Philip Haglund ihop till följd av vätskebrist och överansträngning och bars ut på bår.
IFK Göteborgs spel?
Det hade kollapsat långt tidigare.

Vi talar om de allsvenska serieledarna, då går det faktiskt att kräva mer än tre poäng. I alla fall när det ser ut som på Gamla Ullevi i dag.
För första gången den här säsongen valde Mikael Stahre en startelva med Tobias Hysén och Robin Söder på topp. Halmstad svarade med ett centralt mittfält som helt bjöd på ytan bakom sig. Blåvitt satte in bollarna på en droppande Söder som skarvade vidare på en löpande Hysén. På en timme hade anfallsparet fler lyckade kombinationer än Hysén och David Moberg Karlsson haft under hela säsongsinledningen. Den skadedrabbade 22-åringens bästa allsvenska insats i år.
– Robin är en smart spelare, ofta på rätt ställe, tänker fotboll på ett bra sätt. Då blir det lätt att spela med honom. Han kan droppa ner, jag kan gå i djupled, sa Tobias Hysén.
Det var precis så matchens enda mål kom till:
Daniel Sobralense vann boll (!), hittade Söder i hålet som släppte i djupled ögonblicket innan Hysén sprang offside. ”Tobbe” gjorde inget misstag mot duktige keepern Stojan Lukic.

Där och då var det lätt att imponeras av IFK Göteborg som såg ut att ha studsat rätt efter överkörningen på Friends Arena i måndags (1-3 mot AIK).
Men med ett par enkla, taktiska korrigeringar svängde HBK:s tränare Jens Gustafsson matchbilden i andra halvlek: han tog ut en chansspelande Antonio Rojas, flyttade in Kristoffer Fagercrantz för att balansera centralt och knuffade upp Andreas Landgren ett par meter.
Plötsligt sken sommarsolen på nykomlingen Halmstad i stället.
Blåvitt förlorade allt mer i andrabollsspelet, fick inte längre ytorna till skänks, inga chanspassningar att ställa om på och lyckades sällan låsa fast bollen offensivt. När Stahre bytte både Sam Larsson och Robin Söder blev det inte mycket kreativitet kvar i hemmalaget.
Eller ja…Jakob Johansson hade kunnat komma ut från en Slayer-konsert med bollen under kontroll men Jakob var i det läget av matchen tvungen att sätta hemjobbet främst.
IFK:s räddning var att HBK inte heller är laget som låser upp samlade försvar. De lever på Bomans & Baldvinssons riv och slit och ett sådant duellspel kan Mattias Bjärsmyr och Kjetil Waehler hantera i sömnen. Faktum är att jag inte räknade till en enda farlig kvitteringschans.
Det är förstås positivt ur serieledarnas perspektiv.

Mer oroande är hur lätt de tappade kontrollen över en match de inte lyckades stänga trots att både Hysén och Philip Haglund hade öppna lägen i straffområdet.
Haglund slet hårt, vann många närkamper, efteråt föll han ihop och bars ut på bår. Otäcka scener men mittfältaren var på fötter ganska snabbt.
Frågan är när IFK Göteborgs anfallsspel kvicknar till?
Även om Robin Söder gjorde en inspirerande insats kunde HBK enkelt ta bort honom i andra halvlek och om tränare Gustafsson valt rätt startelva från början är det tveksamt om Söder haft skickligheten och tajmingen att leverera på samma sätt.

Jag tror att sportchefen Håkan Mild är väldigt sugen på spelaren som besökte Gamla Ullevis läktare i går. Marcus Berg, 26, må ha haft ett par tunga år i Tyskland men ett halvår i Göteborg (på lån) vore inte bara en möjlighet att få fart på karriären – det hade också kunnat innebära en titel.
Halmstad står kvar på sju poäng och endast en seger, just i går bör nog tränarteamet rannsaka sig själva en del.

Annars var det mesta som vanligt på Gamla Ullevi: Stefan Selakovic hyllades av hemmapubliken inför avspark, anklagade sedan Martin Hansson för att vara feg och fick ett gult kort till svar. Enligt IFK-klackens banderoll är ”Sella för evigt en ängel”, frågan är om han tar sig förbi Sankte Per utan åtminstone en varning för tjöt.