Alla som har följt den här bloggen kan min relation till Brasilien. Hur jag som sexåring såg brassarna i VM i Spanien och inte förstod att laget kunde förlora. 2-3 mot Italien blev en av de tydligaste insikter om livet jag överhuvudtaget har fått. Det rev upp ett sår som bara kan läkas tillfälligt av nya vinster. Hunden vi hade när jag var liten döptes förstås till Zico.

Igår vann Brasilien mot Japan med 3-0 i Confederations Cup, ett ganska starkt Japan ska sägas, det är ett år kvar till VM – allt frid och fröjd?

Nej, jag är inte övertygad, jag är snarare orolig och lite bekymrad.

Jag såg matchen på SVT Play nu på förmiddagen och Brasilien gjorde 1-0 efter tre minuter av första halvlek och 2-0 efter tre minuter av andra halvlek, trean kom på övertid. Det var bra fotbollsmål: Neymar visade klassen med ett underbart avslut, vid tvåan fyllde man på mycket folk i straffområdet när Dani Alves skickade in bollen och 3-0 var en snabb omställning när Japan hade mycket folk framme.

Det blev förstås en matchbild som passade Brasilien perfekt där de aldrig utmanades riktigt efter 2-0-målet.

Det här brasilianska laget vill, som alla andra brasilianska lag, ha mycket boll. Mittbackarna Thiago Silva och David Luiz går brett i sär, ytterbackarna skickas fram, Luiz Gustavo faller ner och hämtar boll.

Men den här versionen är lite mer direkt än Brasilien brukar vara. De tillåter inte att tempot sjunker riktigt lika länge, då kommer den långa bollen eller kantväxlingen. Och det finns spelare som tar löpningar vilket inte alltid är någon garanti när det gäller brassar.

Luiz Gustavo och Paulinho sköter mittfältsdefensiven, där hittade Japan in bakom några gånger, och det var inte långt borta att de lyckades straffa med mål. I andra halvlek bytte förbundskapten Scolari in Hernanes centralt, och jag undrar om det inte är så de måste spela mot riktigt bra motstånd – Luiz Gustavo, Paulinho och Hernanes framför en backlinje som inte är helt pålitilig. Det ställer stora krav på Neymar och Oscar i deras fria kantroller – är de redo om ett år? VM kan vara skoningslöst mot unga världsstjärnor. Samtidigt som en fungerande straffområdesforward saknas.

Annars var planen överraskande dålig men fint att höra jublet stiga varje gång Neymar rörde bollen (när han byttes ut en kvart från slutet buades det). Men det brasilianska folket får se honom redan på onsdag igen, mot Mexiko.