Det har pratats ovanligt lite kebab i årets allsvenska. Det kan bero på att kebabtoppen på allsvenska fotbollsarenor ser ut så här:

Först kommer Södertälje Fotbollsarena. Sedan kommer ingenting. Sedan kommer ingenting. Sedan kommer Strömvallens kolgrillade hamburgare.

Ungefär så.

Det fanns alltså flera goda anledningar att ta Robmobilen till Södertälje för att se Syrianska möta AIK.

Fan TV-Fjäll imponerade när han köpte en kebab innan avspark, ytterligare en i paus, sedan smet han hemåt fem minuter före slutsignalen med löftet om att springa naken på Friends Arena om Syrianska skulle gå i kapp till 2-2.

…kan vi misstänka att Fan TV-Fjäll köpte kvällens tredje när ingen såg?

Att Fan TV-Fjäll har tre kebaber i sig vore ändå en liten skräll.

Själv fick jag nöja mig med en: EP-Månsson hade bara 70 kronor i cash och partytältserveringen utanför huvudläktaren tar inte kort.

En av många fördelar med kebaben på Södertälje Fotbollsarena är att du måttar såsen själv.

Özcan Melkemichel var tillbaka på tränarbänken och för en skiftjobbande fotbollsjournalist uppstod följande scenario i förra veckan: Den sista artikeln som skrevs på söndag kväll innan ledigheten handlade om att Özcan avgick. Den första artikeln som skrevs efter ledigheten i fredags handlade om att Özcan var tillbaka. Den skiftjobbande fotbollsjournalisten hamnade i ett filosofiskt vacuum: Hade Özcan överhuvudtaget varit borta från hans yrkesliv?

Özcan Melkemichel är Syrianska personifierad på många sätt. Nu när han är tillbaka lär han inte lämna på ett bra tag. Men visst hade det varit intressant att se honom nästa säsong i typ…Hammarby?

…Nanne Bergstrand i Djurgården och Özcan i Bajen, varför inte.

Efter Syrianskas knappa förlust mot AIK pratade jag med Özcan. Hans spelare hade trots allt gjort en mycket bra prestation. Var det ett resultat av det tillfälliga avhoppet, Özcan bad ju om stöd och förståelse för situationen? Jag frågade om alla drar åt samma håll nu?
– Jag hoppas det. Jag trodde inte att det fanns ett sådant stöd och förståelse för resultaten. Jag är otroligt glad, det har gett positiv energi.
Fick du samma gensvar från spelarna?
– Jag tycker faktiskt det. Det syns på hur vi spelar i dag. Men 2-0-målet dödar oss lite grand. Vi är i en svår situation. 

Den situationen förvärrades ytterligare av att en av lagets få anfallare, Osman Sow, plötsligt försvann till England för att provträna med Blackpool utan förvarning trots att han har kontrakt juli månad ut.
– Vad ska man säga? Han skulle betytt jävligt mycket för oss i dag. Jag har inga ord för det. Man måste respektera ett kontrakt, suckade Özcan.
Kan ni göra något?
– Vad ska vi göra? Det är två veckor kvar på kontraktet.
Han spelar inte mer för Syrianska?
– Nej. Han har åkt. Vi vet inte ens var han är. Men vi har tagit in en ny forward, Mattias Mete är klar tror jag och vi försöker hämta in ett par spelare till för att klara av den här situationen.

En av spelarna som ansluter är Nahir Oyal på lån från Djurgården, avslöjar EP-Månsson i dagens tidning. Och Syrianska behöver spelare, jag tycker till exempel inte att Sebastian Rajalakso håller allsvensk klass.

Rajalakso var annars spelaren som Konkurrentens ende krönikör ville ha in i EM-truppen våren 2008. Konkurrentens ende krönikör var i fokus under gårdagen igen. Formuleringen ”Är lite förvånad över att AIK inte fakturerade för alla vackra ord man sa om Ivan Turina när han dog” ledde till den mest upprörda reaktion jag har sett mot en sportjournalist sedan sociala medier uppfanns.

Formuleringen är osmaklig, det är hatet som slår tillbaka också, men i det infekterade läget är det lite som att be om det. Folk har frågat mig hela dagen ”Hur kan man skriva så där?”. För det första tror jag att Konkurrentens ende krönikör befinner sig alldeles för långt ifrån svensk klubblagsfotboll, han har säkert inte en susning om vilka som styr i AIK. För det andra finns en relevant kritik mot Expressens publiceringar (se tidigare inlägg) och så noga har Konkurrentens ende krönikör knappast bemödat sig att läsa kollegornas artiklar.

…varför han väljer en medveten provokation kring en fotbollsspelares tragiska bortgång…tja, jag är lika oförstående till det som alla andra. Formuleringen sänker trovärdigheten för en hel yrkeskår eftersom det kommer användas som exempel i framtiden på hur journalister uttrycker sig i seriösa medier.

Nog om det.

Eftersom AIK vann matchen blev det inte särskilt mycket snack om utvisningen på Alexander Milosevic. Jag tycker att domaren Martin Hansson har stöd för det röda kortet i regelverket och att bedömningen var korrekt. Milosevic får förmodligen två matchers avstängning, det är Disciplinnämnden som avgör om det ska bli 1+1 eller 1+2. Stalltipset är 1+1.

Jag frågade Andreas Alm om AIK tänker överklaga även om det blir 1+1?
– Det vore dumt att ta beslut om man ska överklaga domen innan domen har kommit, sa Alm.

Alm vs Lauler 1-0.

Däremot var Alm tydlig på frågan om mittbackspar nästa match:
– Det kan jag säga redan nu att Niklas Backman och Per Karlsson spelar. 
Med Daniel Majstorovic på bänken?
– Den truppen har jag inte tagit ut ännu, det får vi se.

Tränarens uppgift är att ta ut den bästa truppen för att vinna. Majstorovic har varit utanför AIK:s trupp i två matcher. Med Milosevic avstängd är rimligen den bästa truppen för att vinna mot Häcken en trupp där Majstorovic är med på bänken. Vi får se hur Andreas Alm gör.

Jag bevakar inte det pågående EM-slutspelet men följer damernas matcher med stort intresse framför tv:n. Jag har dock svårt att få ihop Pia Sundhages beslut att skicka fram bänknötarna till medierna dagen efter den fina 5-0-segern mot Finland. Vad ska man fråga om? Hur hård är bänken? Hur tungt är vattnet? 

Det pratas ofta om att damfotbollen får för lite medieutrymme, sedan när intresset är som störst – då passar det inte längre. Så jobbigt kan det väl ändå inte vara att lägga en halvtimme på att snacka med glada landslagsjournalister dagen efter en storseger?