En 50 mils bilfärd i stekande sol tar på krafterna, tur att Maria Sveland levererade ett vasst, välformulerat och viktigt Sommar i P1, annars hade resan känts en och en halv timme längre än den kändes.

Här kan ni läsa matchkrönikan Häcken-AIK 2-3. Egentligen skulle jag ha skrivit om något annat. Jag frågade ju AIK:s tränare Andreas Alm på presskonferensen hur man gör för att hålla i en formtopp?

Alm svarade:

– Vi hade en liknande matchrad i fjol, sedan förlorade vi en match, sedan vann vi lika många till. Har man gjort det tidigare tror jag det är lättare att göra det igen.
– Det vi har sagt är att vi aldrig ska börja med klacksparken vi gör i sista minuten i segermatchen.
– Om man börjar med det snygga, med det flytet man känner när man leder och vinner en match, då börjar man spela mot den förra motståndaren. Men det gäller ju att bryta ner den nya motståndaren först. Det är en form av ödmjukhet som spelarna gör väldigt bra. 
– Nästa gång möter vi Elfsborg, och det är klart att dagens seger ger oss energi, men om vi tror att vi ska lösa Elfsborg på samma sätt funkar det inte.

Jag tyckte svaret var spännande, och efter presskonferensen tog jag ett längre snack med Alm om hur AIK jobbar med den delen av idrottspsykologin.
– Det sista spelarna minns från den här matchen är ju att de står och sjunger segersånger med fansen. Det måste vara borta när nästa match börjar.

När jag kom till Aftonbladets lägenhet i Göteborg och skulle lyssna på exakt vad Alm sagt var det tyst. Den förbannade jävla Iphonen hade inte spelat in en enda sekund. Det kändes ungefär lika irriterande som när du stannar bilen, köper en färsk dosa snus, sätter dig i bilen och kör iväg, tappar ut dosan i bilen på motorvägen och måste köra av igen.

Mitt minne är visserligen bra, men kort. Och jag orkade inte ringa för att be Andreas upprepa citaten. Så det fick bli en matchkrönika i stället. Det funkade okej, tycker jag.

Men snacket med Alm var intressant. Det handlar alltså om att hjärntvätta spelarna mellan matcherna, allt för att inte riskera det där som Häcken åkte på i går: De kom från en bragdupphämtning mot Sparta Prag, sedan släppte de in 0-1 efter fyra minuter efter ett vansinnigt nonchalant försvarsspel av mittbackarna Fredrik Björck och Simon Sandberg som mentalt var kvar i Prag och sög på en Staropramen.

Det var en händelserik och underhållande fajt. Jämn men AIK lite bättre över 90 minuter och mycket bättre sett till första 30 minuterna. Kanske skulle Häcken haft en straff i slutet men jag uppfattade situationen dåligt och det var inget snack om det efteråt.

Bäst i AIK var Martin Mutmba (hemjobbet, förarbetet till 2-1, frisparken till 3-1) – L L L L. Kennedys mål är fantastiskt bra, framför allt det andra som nog är ett av de bästa fotbollsmålen jag har sett i allsvenskan (om ni förstår vad jag menar) – L L L L. Men Kennedy är faktiskt ganska anonym utöver målen. Trist för Helgi Danielsson att göra en plattmatch som avskedsmatch (han grämde sig svårt efteråt, läs den lilla intervjun i tidningen i dag) – men vi ger honom L L ändå.

I Häcken imponerade 18-årige centrala fältaren Simon Gustafsson tungt. Han får L L L i ett lag som inte riktigt fungerar. Men han flyter majestätiskt fram och har en vänsterfot som är förbannat lik Kim Källströms. Jag är lite inne på att hålla honom som en större mittfältstalang än både Daniel Amartey och Melker Hallberg. Men vi gör bokslutet efter säsongen. Och på tal om t a l a n g e r: Intressant inhopp från 17-årige forwarden Carlos Strandberg (världens störste 17-åring?) som lekte in sitt första allsvenska mål. Moestafa El Kabir gjorde en vass match innan skadan satte stopp (men ingen fara för Sparta Prag-returen) – L L L.

Nåväl, jag pratade om Daniel Majstorovic med Andreas Alm också. Jag skrev ju en krönika om det i gårdagens tidning, och det kändes som att Alm hade ett behov av att förklara hur landet ligger. Han hävdade att det handlar om energin i truppen, han ville inte förändra den då det blivit segrar i de senaste matcherna. Eftersom Daniel ändå inte vill sitta på bänken så blir det inget bra att ta ut honom i truppen, menade Alm. Då ville han hellre ha med Daniel Tjernström på bänken och det han bidrar med därifrån.

– Så där har du den sportsliga aspekten, sa Alm som uppenbarligen läst krönikan och mindes anslaget.

Det Alm indirekt säger är ju att Majstorovic egentligen borde syssla med golf eller någon annan individuell idrott men jag tror som sagt att det finns andra bitar också, och mycket riktigt, Alm tillade:

– Sedan är det ju ett transferfönster öppet också…

Då slog det mig att Djurgården är på mittbacksjakt så jag testade den på Alm men han viftade bort idén:
– Det är nog ingen AIK:are som vill spela i Djurgården.

…men förutsatt att Majstorovic går gratis, och är beredd att gå ner i lön, kanske Djurgården inte är någon dum idé, eller vad tror ni? Förhoppningsvis har tiden i AIK lärt honom att han inte är Zlatan utan kompis med Zlatan. Det kanske skulle kunna bli bra.

Hammarby och Djurgården delar ju arena numera, och AIK och Djurgården gjorde en spelaraffär så sent som inför den här säsongen med Kennedy som inte var särskilt uppskattad av dåvarande Dif-managern Magnus Pehrsson.

Nu väntar en lugn dag på framsidan, sedan Halmstad-Helsingborg på onsdag. Ett HIF utan May Mahlangu som tragiskt nog har slitit av hälsenan och missar resten av guldstriden. Hur det påverkar HIF får vi se på Örjans Vall – mitt första besök för året på Sveriges vackrast belägna fotbollsarena.