Ettan studsade in via en Gefle-back, vid tvåan studsade bollen rätt för Celso Borges och innan slutsignalen ljöd på Friends Arena var till och med Nils-Erik Johansson noterad i målprotokollet.
Gå två – se tre mål – ta tre poäng.
Viktigast av allt för guldjagande AIK: de studsade rätt igen efter cupfiaskot i Sandviken och den mentala kollapsen i Halmstad.

Pelle Olssons Gefle kom till spel med något som påminde om en 4-3-3-uppställning med Johan Oremo som släpande anfallare bakom Mikael Dahlberg och Jakob Orlov.

Trots bortalagets prekära situation i tabellen är det en anfallstrio alla allsvenska lag bör se ödmjukt på. AIK tog heller inga risker inledningsvis. Likt ett svenskt landslag under Lars Lagerbäck kände de sig in i matchen första kvarten som var på jämn på ytan men där under lurade en känsla att AIK kommer få sina chanser.

När Gnaget inte fick det på en halvtimme såg Robin Quaison till att skapa dem ur lägen som egentligen inte fanns. Den 19-årige talangen – vikarierande anfallare i stället för sjuke Kennedy Igboananike – tog sig förbi två Gefle-spelare i en aktion som påminde om en serie långa skridskoskär. Men i stället för skenor satt bollen fast vid hans fötter. Sedan vallade han lite turligt in den via två andra motståndare som stördes av en framstormande Henok Goitom.

Robin Quaisons säsong har knappast linjerat med hans ambitionsnivå. Efter succén i Europa League förra hösten och de fina insatserna under januariturnén skulle 2013 bli Robins. Men att en ung spelare pendlar i form är mer regel än undantag. Dessutom har mittfältaren inte varit tränaren Andreas Alms förstaval under någon längre, sammanhängande period, bänkad direkt i premiären mot Elfsborg, ingen tydlig roll i laget. Mot den bakgrunden har Quaison ändå gjort en hel del nytta och jag blir inte förvånad om 2014 blir hans i stället.

Om 1-0 kom aningen turligt handlade 2-0 om klass rakt igenom: Återigen en fin rörelse av Henok Goitom som öppnade för väggspel med matchens härförare Celso Borges. Costaricanen borrade skoningslöst upp bollen i krysset.

Inför 12 587 åskådare tryckte Nils-Erik Johansson sedan in 3-0 i samband med en hörna, matchen var förstås över, men Martin Mutumba gjorde sitt för att ge publiken valuta för biljettpåslaget på 20 kronor när han rullade igång dribbelshowen på högerkanten. Jag vet inte om justitieminister Beatrice Ask såg det men det är sådant även fotbollsklubbar som drivs som aktiebolag bör kunna lägga intäkterna på: Utbilda bra fotbollsspelare, erbjuda barn och ungdomar en god fritidssysselsättning och servera den betalande publiken vettig fotboll – inte fylla ekonomiska hål i en skattefinansierad myndighets verksamhet.

Förlusten i svenska cupen samt mot Halmstad i förra veckan gav känslan att AIK var mentalt slut efter den långa och tunga upphämtningen som var ett måste efter en förlorad vårsäsong. 3-0 mot Gefle visade att energin är tillbaka. Skulle Öster mot alla odds besegra Malmö FF är det i princip ett helt öppet race mellan HIF, AIK och MFF när allsvenskan drar igång igen efter det två veckor långa landslagsuppehållet. Även IFK Göteborg är med där vid seger mot Åtvidaberg.

Men i morgon gissar jag att de flesta vänder blicken mot Myresjöhus Arena i den guldstrid som det snart är läge att förbereda böcker om.