Jag trodde att vi hade klarat av den här diskussionen men tydligen inte.

Efter Skånederbyt levererade Guillermo Molins följande sågning av IFK Göteborg:
– De spelar på det sätt de kan efter de spelare de har. Sitter med två spelare som är destruktiva mittfältare som köttar. Vi har inte en defensiv spelare på planen. Alla är kreativa och det är en stor skillnad mot IFK som spelar fotboll som man gjorde för 20 år sedan.

Men är det verkligen sant?

Vad är kreativ fotboll?

Är inte kreativ fotboll att göra mål och ta poäng?

Så här ser statistiken ut för respektive lags mittfältare:

IFK Göteborg
Sam Larsson – 4 mål, 7 ass = 11 poäng.
Jakob Johansson – 4 mål, 2 ass = 6 poäng.
Philip Haglund – 7 mål, 1 ass = 8 poäng.
Lasse Vibe – 1 mål, 6 ass = 7 poäng.
Totalt: 32 poäng.

Malmö FF
Jiloan Hamad – 8 mål, 5 ass = 13 poäng.
Markus Halsti – 1 mål, 1 ass = 2 poäng.
Simon Thern – 4 mål, 1 ass = 5 poäng.
Emil Forsberg – 5 mål, 2 ass = 7 poäng.
Totalt: 27 poäng.

Okej, jag har inte nämnt Erik Friberg som har gjort fem mål (noll assist) men jag har heller inte nämnt allsvenskans näst bästa spelare alla kategorier – Pontus Farnerud.

Farnerud är ett geni som hade gått rakt in i startelvan i MFF och alla andra allsvenska lag också, AIK ville ha honom, Helsingborg drömmer om honom, tyvärr är han svårt plågad av skador och årets säsong tycks bli hans sista.

Det är en spelare jag som journalist kan ställa mig upp för att applådera när han kliver in eller ut från en allsvensk match. Det borde Molins också göra om han nu gillar Barcelona. Pontus Farnerud är det närmaste vi kommer en Xavi eller Iniesta i allsvenskan.

Brottarfotboll?

Jag vet inte.

Det handlar väl snarare om att anpassa sig efter motståndet.

Mot Gefle spelade Blåvitt som Bayern München: Energi, fart, kraft.

Mot AIK?

Mest kraft.

Eller som Philip Haglund uttryckte det när jag diskuterade saken med honom efter Gefle-segern:
– Mot AIK spelade vi annorlunda. Där handlade det faktiskt bara om att vinna duellerna och spela loss till nästa spelare. I dag var vi med i speluppbyggnaden på ett helt annat sätt. Kalmar känns som att det blir en blandning av AIK och Gefle.

Jag tycker, om jag ska vara helt ärlig, så här: Det är ingen större skillnad på Blåvitts och MFF:s centrala mittfält. Markus Halsti är inte särskilt mycket mer spelskicklig än Philip Haglund, ingen av dem är särskilt spelskicklig alls, de har andra uppgifter och kvaliteter. Jakob Johansson kan göra det mesta Simon Thern kan göra med en apelsin fast Jakob har ett närkampsspel också. Jiloan Hamad är resor bättre fotbollsspelare än Lars Vibe men Sam Larsson/Pontus Farnerud är klart bättre än Emil Forsberg.

Den stora skillnaden mellan lagen – den enda skillnaden – är att MFF har mycket mer bolltrygga ytterbackar. Och det blir för ögat väldigt tydligt eftersom MFF kan börja sina anfall den vägen. Ricardinho och Miiko Albornoz är fantastiska bollbehandlare med allsvenska mått mätt, Emil Salomonsson och Adam Johansson är det inte. Men om IFK Göteborg hade kunnat starta som de vill, med en frisk Ludwig Augustinsson – då hade skillnaden varit mindre även i den för ögat så avgörande speluppbyggnadsfasen.

Så var landar vi?

Jo, i att MFF har en poäng mer just nu.

Det är det allt handlar om.