Ett par rader om det märkliga i att Zlatan Ibrahimovic först hyllades på den internationella fotbollsgalan för att sedan gå helt prislös från den svenska Idrottsgalan.

Det gör lite ont att se att en sådan simpel  krönika har delats över 4000 gånger på Facebook och Twitter, har över 500 kommentarer och för ovanlighetens skull regnar även mejlen in i strid ström (jag vill dock påpeka att tonen från golfarna är mycket god och att reaktionerna känns ärliga och spontana, snarare än det organiserade hat man kan få stå ut med i andra sammanhang).

Här följer några exempel:

”Tjena!
Inte dags att komma ur din lilla fotbollsbubbla snart? *skrattar* Det Henrik Stenson gjort (själv) i år gör att Zlatan framstår som en parantes. Men den som inte tänker utanför bubblan blir aldrig särskilt upplyst. Lite dåligt dock att inte veta nåt om en så stor världssport som golf. Skyll på otur:-)
/Mats”.

Men vad skrev jag egentligen? Jo, jag ifrågasatte att Sveriges största namn i idrottsvärlden, som precis gjort sin bästa säsong rent individuellt, inte belönades med ett enda individuellt pris på den svenska Idrottsgalan.

Mer? Jag hävdade att Sportbladets Sifo är en mer relevant mätmetod än Jerringpriset med sina ständigt återkommande röstkupper (i Sifon får varje uppringd person nämna tre svenska idrottare utan inbördes ordning som de anser varit bäst under 2013). Zlatan nämndes av 60 procent, Johan Olsson av 13 procent och Henrik Stensson av åtta procent. Charlotte Kalla var tvåa på 45 procent och att summan överstiger 100 procent är inte konstigt alls med tanke på att varje svarande ombeds lyfta fram tre personer, här har ni hela listan.

Till sist levererade jag en personlig åsikt – ”i min bok” – där jag anser att om Sverige har en av världens bästa utövare i världens största idrott så väger det tungt. Att behöva argumentera varför fotboll är en större och viktigare idrott än golf är egentligen att sänka debatten för lågt, det säger ju sig självt. Det spelar ingen roll hur man jämför eller mäter – svaret är att fotbollen är större och viktigare i dag, historiskt och inom överskådlig framtid. Testa själva. Hela idrottsvärlden stannar upp den månad ett VM pågår, vi har fotbollsmatcher som avbrutit krig, det är drömmen om ett bättre liv för varje liten pojke världen över och med tiden förhoppningsvis alla flickor också. Vi kan mäta antal utövare, supportrar, tv-tittare, mediebevakning – fotbollen vinner, jag lovar.

Menar jag då att fotbollsspelare alltid bör vinna individuella priser före andra idrottare på den svenska galan? Nej, självklart inte. Men världens fjärde bästa spelare bör rimligen uppmärksammas mer än av en blek imitatör med ett pinsamt manus.

Föreställ er följande hypotetiska exempel: Två timmar innan Idrottsgalan utses Zlatan Ibrahimovic till världens bästa fotbollsspelare. På Idrottsgalan kammar han noll. Det var faktiskt inte så långt borta som det låter. Det kunde ha hänt.

Menar jag att fotbollen – framför allt den moderna, internationella klubblagsfotbollen – är fri från problem? Backar jag upp Zlatans illastinkande uttalanden om damfotboll genom att backa upp honom i den här frågan? Nej, det går faktiskt att ha två tankar i huvudet samtidigt. Vilket uttrycks klart och tydligt i min senaste nyårskrönika.

Så ett tips till alla upprörda golfare där ute: Lyft blicken och läs mig innan ni dömer mig.