8. HELSINGBORGS IF
Det finns mycket att säga om Helsingborg inför 2014 men en sak kan vi vara överens om: HIF är årets mest svårbedömda lag.
De kan vinna hela skiten, de kan sluta tia.
Titta på startelvan och du blir imponerad. Stommen Hansson–Larsson–Gashi–Lindström vann SM-guld så sent som 2011. Ytterbackarna Krafth och Uronen är spelskickliga och deltagande. Plus Sadiku, Accam, Simovic, Khalili… Helsingborg ser ut som en guldkandidat – om det inte vore för en helvetes massa MEN.
Spelat rasade ihop fjol utan löpare som Alejandro Bedoya och May Mahlangu. Med en mer stationär mittfältstriangel måste Helsingborg få fart på fötterna runtomkring men den ”samhandlingen” har saknats för att låna ett modeord.
Fler men:
Pär Hansson och Sadiku kan mycket väl flytta i sommar, Peter Larsson har svårt att nå högstanivån, Simovic är skadad över premiären och om Khalili återvänder från Saudi står skrivet i stjärnorna när detta skrivs. HIF behöver pengar då transfervinsten på 50 miljoner från 2011 är förbrukade med råge.
Helsingborg är på gott och ont en trupp med starka viljor och omklädningsrummet var på väg att glida ur tränaren Roar Hansens händer i fjol. Eller var konflikterna ett resultat av att han tvärtom kopplade greppet om det?
Rapporter från Sundets pärla talar om en 34-årig Alvaro Santos – allsvenskans smartaste forward? – som bättre tränad än någonsin (!).
Ni hör själva, att sia om var Helsingborg står ger gråa hår.

7. KALMAR FF
Redan i fjol svek publiken Guldfågeln Arena.
Nu ska unga och nya Kalmar få fansen att återvända.
Det är en press att hantera.
Vad händer när stöttepelarna lämnar? Den som söker svaret i historien får backa så långt att det bli irrelevant att dra paralleller. Så ovanligt är det att både tränaren och bärande mittfältaren stannar i ett och samma allsvenskt lag så länge som Nanne Bergstrand (tio år) och Henrik Rydström (tjugo år).
I våras bänkades Rydström men när de unga lagkamraternas prestationer dalade efter några matcher var han tillbaka för att sopa framför egen backlinje igen.
Rollen vårdas nu ömt av Tor Öyvind Hovda, en 24-årig tvåvägsmittfältare med ledaregenskaper och god längd, budgettvärvad från norska andraligalaget Hønefoss av sportchefsbegåvningen Thomas Andersson Borstam.
Under Hans Eklund går Kalmar ifrån Nannes Dortmundinspirerade 4-3-3-återövringsfotboll till ett rakt 4-4-2 med ett funktionellt anfallspar i David Elm och Sebastian Andersson.
På målvaktssidan finns också nytt, Ole Söderberg, medan backlinjen är den samma som släppte in minst antal mål i hela allsvenskan i fjol.
Kalmar tänker klokt i förändringens tidevarv, talangutvecklingen går bättre än någonsin, bröderna Ramhorn känner ni till från U17-VM. Frågetecknet jag sätter är om de många unga spelare som presterade så bra i fjol kan göra det igen när kraven höjs efter en fin fjärdeplats och ändå sjunkande publiksiffror på nybyggd arena.
Och ingen Nanne eller Rydström att hålla i handen.

6.IF ELFSBORG
Efter Jörgen Lennartssons resultatjagande ska Elfsborg hitta tillbaka till att utveckla egna spelet igen.
Kan alla kockar förbli överens hur en sådan soppa bäst tillreds?
Bangura-felköpet, Svensson-kontraktet, Lennartsson-sparkningen, sämsta placeringen på sju år, de blandade insatserna i Europa samt ekonomisk mångmiljonförlust – inte mycket var som vanligt i Elfsborg 2013.
Var står föreningen 2014?
– Det är viktigt att supportrar och sponsorer och alla runt föreningen har tålamod. Det kan bli ett par tuffa år, sa Anders Svensson när jag frågade strax före jul.
Sedan dess har ständige poängspelaren Stefan Ishizaki flyttat till USA, totalt elva spelare är borta från fjolårstruppen i en modig generationsväxling. Tränartrion är spikad och försäsongsresultaten har varit bra mot enkelt motstånd.
Där står fjolårssexan inför årets premiär.
Skrev jag tränartrio? Med Anders Svensson är det en kvartett, plus Stefan Andreasson som en femte stark röst vid sidan av Klas Ingesson (manager), Janne Mian (huvudtränare) och Peter Wettergren (individuell spelarutveckling). Fystränaren Mian har ansvaret på papperet då Ingesson saknar licens och är försvagad av sjukdom medan Wettergren ökat sitt engagemang i svenska landslaget.
Om konstellationen verkligen fungerar kommer Elfsborgs nygamla possession-fotboll centralt (Svensson, Hauger), planbredd (Hult, Larsson) och plandjup (Rohdén) att vinna många poäng. Men brister i båda straffområdena står i vägen för en topplacering.

5. DJURGÅRDENS IF
Börjar bli hög tid att önska ett gammalt mästarlag välkommen tillbaka till allsvensk toppstrid.
Varför inte redan i år.
Tre guld under första hälften av -00-talet. Därefter har det gått tyngre, senaste åren riktigt tungt. Men i fjol visade Per-Mathias Högmo vilka kvaliteter som finns när spelarmaterialet utnyttjas rätt. Inget av topplagen besegrade tabellsjuan Djurgården under 2013.
I år är truppen tyngre (Alexander Faltsetas) och förväntningarna på vad nye tränaren Pelle Olsson ska åstadkomma med all rätt höga.
Olssons Gefle spelade en disciplinerad fotboll som gett många poäng per satsade kronor genom åren. Om (när) Pelle får spelarna i Djurgården att löpa tillbaka på rätt sida, i rätt positioner, kommer lagets skickliga anfallsspelare ges många och goda omställningslägen.
4-4-2 förstås men Olsson är inte så formfast som ryktet säger: När Gefle fick ont om yttrar spelade han med tre anfallare genom att skruva lite på modellen. Det vore spännande att se Erton Fejzullahu, Amadou Jawo och Aleksandr Prijovic på planen samtidigt.
Visst kan Djurgården haka på toppen i år men det lär saknas fart och speed på alltför många fötter för att nå en Europaplats, inte minst då Peter Nymann lämnat.
Men där snabbheten finns, där den finns den med råge. Ni minns Daniel Amarteys älgakliv över planen mot IFK Göteborg i höstas, vilken fin fotbollstalang den grabben är. Han kan gå mycket långt redan under sommarfönstret. En förening som backat 95 miljoner sedan 2008 säljer när bud kommer.