Bakom ena målet hängde MFF-fansens ”Vila i frid”-banderoll.
Runt spelarnas armar satt sorgband.
Efter en tyst minut blev det match på Swedbank Stadion.
En match i skuggan av döden.

Om beslutet att spela var rätt eller fel vill jag inte sätta mig till doms över. Jag kan bara tala för mig själv, och mina tankar är fortfarande någon annanstans. Vart spelarnas tankar var får spelarna svara på, och hur den 19 383 personer stora publiken kände för matchen går inte heller att tala generellt om.
Avspark blev det, bestämt av Svenska Fotbollförbundet.
Då hade det gått ett par timmar sedan en Djurgårdssupporter och fyrbarnspappa misshandlats till döds i Helsingborg några mill bort.
– Det minsta vi kan göra är att tillägna honom segern, sa MFF:s Markus Rosenberg.
Livet måste gå vidare, heter det ju, men i denna tragedi gäller det inte alla.
Henrik Larsson pratade från hjärtat på presskonferensen och gav uttryck för den maktlöshet många känner:
– Vems ansvar är det? upprepade Henke gång på gång.

Det känns förstås futtigt, ja närmast respektlöst, att mot denna bakgrund försöka sig på någon slags analys av det som hände på planen i Malmö men omständigheterna kring tragedin och debatten om det samhällsproblem som förföljer fotbollen – och även frodas i avarter till det goda supporterskapet – avhandlas givetvis noggrant i andra artiklar.

På Swedbank Stadion mötte ett förstärkt mästarlag en försvagad nykomling. Medan Falkenberg har tappat fjolårets spetsspelare Viktor Sköld och Niclas Eliasson kom Malmö FF till spel med hemvändaren Markus Rosenberg från start.
Men om skillnaden ser stor ut på papperet var den desto mindre på planen.
Åtminstone till att börja med.
Åge Hareide, de regerande mästarnas nya tränare, har efterlyst ett direktare spel mot forwards och glimtvis fungerade det när MFF:s mittbackar klev fram och hittade Rosenberg rakt genom Henke Larssons tydliga 4-4-2.
Men det var sällan snabbt eller precist nog för att flytta den välorganiserade motståndaren ur position till klara avslutslägen. När det väl lyckades, saknades tajmingen på alltför många fötter. Eller så var det kanske premiärnerver.
Bäst fungerade vänsterkanten där Miiko Albornoz och Emil Forsberg växeldrog förbi FFF:s nyförvärv Tibor Joza.

Det var också de raka uppspelen och den skickliga vänsterkanten som kom att ligga bakom MFF:s tålmodigt hoparbetade 3-0-seger.

Med Simon Thern i stället för Erik Johansson på mitten – Hareide gjorde bytet i paus – förändrades MFF:s mittfältsbalans. Falkenberg fick en offensiv spelare till att hålla reda på. De raka uppspelen träffade rätt allt oftare, Rosenberg tog emot, släppte vidare till Magnus Eriksson som vände och chanssköt. Falkenbergs målvakt Otto Martler tappade in den lurigt studsande bollen.
– Vi hade snackat om att vi skulle testa deras målvakt ordentligt, sa Eriksson.
MFF kunde stressa ner utan att slappna av.

Inbytte Simon Thern gjorde själv både 2-0 och 3-0, elegant framspelad av Rosenberg och Forsberg, men då var Falkenberg ett ihåligt lag där slutkörda spelare jagade kvittering mot en övermäktig motståndare.

Söndag 30 mars 2014 blev dagen då vi fick se skillnaden mellan en mästare som kommer att kämpa om ett nytt guld, och en nykomling som får kämpa för ett nytt kontrakt.
Det blev också dagen då inget av det spelar någon roll.
Ungefär samtidigt som lagen värmde upp på en gräsplan i Malmö förlorade en svensk fotbollssupporter kampen för sitt liv på ett sjukhus i Helsingborg.