IFK Norrköping-Malmö FF på Nya Parken i april 2014 var en match som skulle kunna användas som reklamfilm för svensk fotboll.
Inte nödvändigtvis för spelkvaliteten (även om den var godkänd) utan för vilka som var på planen.

IFK Norrköping startade med fem egna produkter – David Mitov Nilsson, Linus Wahlkvist, Christopher Nilsson Telo, Alexander Fransson och Christoffer Nyman – medan Malmö FF kom till start med sex (om man räknar hemvändaren Markus Rosenberg): Robin Olsen, Pontus Jansson, Filip Helander, Erdal Rakip och Simon Kroon.

Sannerligen två föreningar som går i främsta ledet för att inte bara snacka om att satsa på egenutbildade talanger utan som dessutom tror på dem, litar på dem och ger dem speltid.

Yngst började bäst.

Linus Wahlqvist är född i november 1996, U17-VM-spelare i höstas, och var sensationellt mogen mot MFF:s starka vänsterkant, fråga gärna Emil Forsberg som nu vet hur det känns att bli inskickad i en reklamskylt av en 17-åring.

Inte bara det: Linus Wahlqvists exakta crossboll friställde Christoffer Nyman vars skott fick måljingeln att gå igång i högtalarsystemet och hemmapubliken att flyga ur stolarna.

Problemet?

Duktige MFF-keepern Robin Olsen hade räddat till hörna. En hörna som efter lite flipper landade hos just Wahlqvist som dammade bollen i ribban.

Att hemmalaget började bäst har ni redan räknat ut och orsakerna var flera:

* Malmö var inte ett professionellt fotbollslag första tio minuterna. Ricardinho tappade ut en boll till hörna efter 20 sekunder, Miiko Albornoz bjöd på hörna en från andra kanten och målvakt Olsen satte en passning rakt ut till inkast mellan Ricardino och Filip Helander:
– I början var vi helt väck. Det såg ut som att vi var på utflykt i Norrköping för att studera omgivningen, som coachen Åge Hareide uttryckte det.

* IFK Norrköping har i dag en välbalanserad förstaelva med en av allsvenskans bästa centrala mittfältare (Andreas Johansson). De kom dessutom stärkta av den välförtjänta bortasegern mot AIK. Med två tydliga forwardsalternativ att sätta bollarna på – den klokt löpande Nyman och den reslige Isaac Kiese Thelin – hotade de Malmö bra.

Åge Hareide var uppenbarligen så säker på hans lags förmåga att både Simon Thern och Guillermo Molins vilades på bänken (det är cupsemi mot Helsingborg redan på torsdag), i stället startade yngre förmågorna Simon Kroon och Erdal Rakip. Framför allt Rakip hade vissa problem att fylla Therns kostym centralt.

Men trots en handfull bra lägen för IFK Norrköping var det 0-0 i paus, något som blev ”Pekings” fall till slut.
En halvlek kan mästarna ge bort, inte två.

Hareide tog ut Rakip och Kroon i paus, in med Thern och Molins och sedan var det 1-0 efter två minuter: Återerövring efter ett ”Peking”-inkast, ett blixtrande växelspel Rosenberg till Magnus Eriksson, och bollen i mål när David Mitov Nilsson lämnade utrymme vid första stolpen.

I lokalpressen hade jag inför matchen läst tränaren Janne Anderssons tankar kring att möta Malmö. På frågan vad han hade mest respekt för hos de obesegrade, regerande mästarna svarade Janne:
– Helheten.
Ska man beskriva årets MFF är det med just det ordet – helheten.
Den motståndare som försöker stoppa ytterbackarna får problem centralt. Den som täpper till centralt tappar kanterna. Den som mot alla odds lyckas hålla tätt över dessa ytor ska ha folk kvar att hantera Magnus Eriksson och Markus Rosenberg. Hur det nu görs bäst mot seriens två spelintelligentaste anfallare.

Mot Norrköping var det också intressant att studera vad ett par enskilda spelare kan betyda för ett lags prestation, i det här fallet inhopparna Simon Thern och Guilermo Molins. Med sin blotta närvaro tryckte Molins tillbaka Norrköping från höger, en kant Malmö knappt hade anfallit på i första halvlek. Med Thern fick de ett djupledsspel bakifrån och plötsligt var det inte lika roligt längre att vara offensiv mittfältare i Norrköping och heta Rawez Lawan.

Men det finns moln även på den himmelsblåa horisonten, framför allt vad gäller försvarsspelet. Jag berörde det efter poängförlusten mot Djurgården, även på Nya Parken var det nära att Malmö tappade poäng då mittbackarna stod på hälarna när inhopparen Alhaji Kamara kvitterade.
(Att ”Party-Janne” Andersson valde att hylla Pontus Jansson och Filip Helander på presskonferensen handlade nog om att skicka en signal till egna forwards att ”Ni gjorde det bra…”).

Drygt fem minuter från slutet hittade Malmö på nytt fram mellan unge Wahlqvist och mittbacken Morten Skjönsberg och sedan var det 2-1 till Malmö: Molins till Forsberg som därmed fick sista ordet i duellen med U17-VM-talangen.

Därefter tyckte MFF att Norrköping fått tillräckligt med poängchanser och stängde butiken genom att hålla i bollen om inte matchen ut så i alla fall större delen av återstående tid. Närmast en ny kvittering var Kamara igen men skottet gick rakt på Robin Olsen.

Det var Malmös femte seger på sex matcher och frågan kan gott ställas en gång till: Vilka kan egentligen utmana mästarna i år?