Försvarsspel är  en del av fotbollen. En ganska väsentlig sådan. Om man av olika anledningar inte anser sig ha ett spelarmaterial för att möta motståndaren på annat sätt än genom att täppa till bakåt är det en mer beundransvärd strategi än att anfalla bort sig. Åtminstone sett till de egna fansen som man ytterst alltid spelar för.

Ingen kan nämligen påstå att det är särskilt lätt att stå emot ett lag som Atlético Madrid som de spelar just nu, och dessutom på deras hemmaplan. Men Chelsea klev rätt in i matchen, det dröjde nästan en kvart innan de rullade den första passningen inom laget på egen planhalva. I stället skickades bollen konsekvent så långt upp som möjligt, lagdelarna kunde flytta efter, därmed blev det aldrig någon anstormning från hemmalaget.

Det brukar slarvigt sägas att det handlar om att parkera bussen men riktigt så enkelt är det ju absolut inte. Faktum är att Chelsea knappt hamnade fel med laget en enda gång.

Inte ens de (få) gånger Chelsea anföll med fler spelare än Torres hamnade de fel. Avvägningen mellan att försöka direktåtererövra eller falla var i det närmaste kliniskt utförd vid dessa tillfällen.

En gång kom Willian galet mot Juanfran, det var i första halvlek, då höll topplocket på att gå för Mr Mourinho.

Tänk också på att utöver alla skador Chelsea hade sedan tidigare försvann Petr Cech och John Terry under matchen.

Hade Atlético Madrid en enda riktigt öppet avslutsläge, utan att någon Chelsea-spelare åtminstone var där för att störa? Visst blev det lite öppnare sista tjugo som alltid när trötthet blir en faktor men ändå? Som Mourinho sa i Viasat-intervjun:
– Chelseas målvakt behövde inte göra en enda viktig räddning.

Sådan där fotboll dödar intresset bland den breda publiken, skrev någon till mig på Twitter. Nja, jag är tveksam, jag tror att tillräckligt många kommer att fortsätta att vara intresserade även efter denna Champions League-semifinal.

Jag tror att det utvecklar fotbollen. Jag tycker att det är lika vackert som en bländande offensiv. Jag tycker att ovissheten – Ska detta verkligen hålla? – är grymt spännande och underhållande. Jag gillar dynamiken när olika skolor och filosofier möts. Jag tror det är bra för fotbollen. Det måste också kunna ses som en seger för fotbollen.

Om Chelsea vinner returen, vill säga.