Kyla, regn och blåst på Borås Arena.
Blixtarna stod Elfsborg för.
Laget som just nu gör ett seriöst försök att revolutionera svensk fotboll.
Helsingborg var aldrig nära att hänga med.

Det här med att våren skulle vara kommen till södra Sverige har Borås uppenbarligen struntat i. Regnet piskade över spelarna, det blåste något förbannat och temperaturen var inte mycket bättre. Så trots att två av allsvenskans mest framgångsrika lag senaste åren möttes är det svårt att klaga alltför högljutt på publiksiffran denna skärtorsdagsafton: 7237.
(Om det nu verkligen var så många, det såg betydligt glesare ut mellan bänkraderna…).

Med sådana yttre förutsättningar går det inte att gnälla särskilt mycket över fotbollskvaliteten heller, åtminstone inte om vi håller oss till hemmalaget Elfsborg.
Jag är imponerad.
Det kan bero på att det är första gången jag ser dem på plats i år, de har inte ”gått genom rutan” som det heter på tv-språk.
Men om det går att köra över en motståndare med 1-0 så var det precis vad Elfsborg gjorde mot Helsingborg. Det sägs att man ska ta det försiktigt i trafiken under påskhelgen men på Borås Arena hade hemmalaget definitivt inte lagt några ägg under gaspedalen.

Om jag så här efter en grådaskig kväll tillåter mig att överdriva en smula var vissa Elfsborgs-anfall två passningar från att revolutionera svensk fotboll. När varje löpning blir startskottet för en annan som följs av en tredje, och bollen på ett tillslag i sådan fart att de till slut inte ens hänger med själva.
Men den dagen de gör det…wow.
– Henning (Hauger) balanserar och när jag eller Viktor (Claesson) kommer ner för att hämta boll ska det vara en signal till nästa spelare att skjuta i väg. Stor rörelse centralt, positionsbyten och att ytterforwards kommer in gör det svårt för motståndaren, förklarar veteranen Anders Svensson.

Helsingborg såg, med vissa undantag, ut som ett gäng pensionärer på väg till påskbrasan.

En av de allra tydligaste skillnaderna mellan svensk och internationell fotboll är farten. Svenska lag saknar ofta fart, det gäller även dagens landslag.
Elfsborg spelar utan tvekan allsvenskans snabbaste fotboll.
– Det finns väldigt mycket energi och speed i våra unga killar. De som är snabbast är samtidigt de som är uthålligast. Det är ganska unikt, menar Svensson.

Allra störst problem hade HIF att få grepp om Viktor Claesson som for fram över det snabba och hala konstgräset med flygande steg. När Claesson växlade tempo drogs övriga Elfsborg med av bara farten. Claesson var ovanligt vårdad i passningsspelet och värderade klokt när det var läge att utmana respektive spela enkelt. Ska det äntligen lossna för spelaren som en gång kallades supertalang – eller var kvällens match ett undantag?
– Viktor är faktiskt en av de som är både snabbast och uthåligast i våra tester. En otrolig spelare, han är så nära att få ett fullständigt genombrott. Han har varit outstanding på försäsongen. Får vi bara loss spelet fullt ut kommer han utan tvekan att bli en av seriens mest spännande spelare, säger Anders Svensson.

Viktor Claesson är nu långt ifrån den enda som löper mycket, snabbt och bra i detta Elfsborg. Få allsvenska lag jobbar så konsekvent med att utnyttja fördelarna som en maxlöpning i rätt läge kan ge. Något som illustrerades av 1-0-målet i 44:e minuten: Vänsterbacken Niklas Hult snodde bollen av Christoffer Andersson och satte fart längs kanten. Inlägget landade hos lagets andra ytterback Johan Larsson som sköt bollen i mål via en olycklig Jere Uronen.

Kontring–ytterback hittar ytterback–mål. Tydligare än så kan en offensiv spelidé knappast uttryckas.

Fortfarande saknas den internationella tydligheten i och kring straffområdet men Elfsborg har onekligen ett intressant projekt på gång.
– Vi släppte till ett skott på mål, det är jag jättenöjd med. Framåt fick vi inte till det riktigt, vissa perioder tycker jag att vi är bra, sa tränaren Janne Mian som tillsammans med managern Klas Ingesson uppenbarligen ställer stora krav på spelarna.

Det ska bli väldigt spännande att se hur långt det kan ta Elfsborg på sikt.