Efter fyra mål, 33 avslut och en domare som inte riktigt hängde med i tempot är det dags att andas ut efter en av de mest händelserika och intensiva matcherna hittills i årets allsvenska.
Vad passar då bättre än att varva ner med lite försvarssnack?

I gårdagens tidning ställde jag frågan vilka som kan utmana Malmö FF i år. Jag fick på sätt och vis svar på tal direkt: Hemma mot Djurgården kom MFF:s första poängförlust samtidigt som Elfsborg vann borta mot Falkenberg. Plötsligt leder mästarna ”bara” med tre poäng, och ryktet om den allsvenska guldstridens död visade sig betydligt överdrivet – om det ens hann börja spridas.

Matchen på Swedbank stadion visade om inte annat att det största hotet mot Malmö i dagsläget är Malmö själva. Närmare bestämt lagets försvarsspel. Utan att ta något ifrån Djurgården i allmänhet och pigga yttrarna Simon Tibbling och Haris Radetinac i synnerhet var det två ganska enkla mål bortalaget tilläts göra.

Först en omställning där backlinjen (minus Ricardinho plus Markus Rosenberg) inte hängde med alls. Sedan gav Pontus Jansson bort bollen utanför eget straffområde vilket ledde till 2-2-kvitteringen.

Erton Fejzullahu fixade inte bara Djurgårdens poäng, han hade också en poäng när han efteråt konstaterade att ”Ska man vara med i Champions League måste man vara tuffare och bättre där”. En självklar slutsats men risken finns att Malmö FF får det jobbigt också i allsvenskan om de släpper till för många så enkla mål.

Även om MFF dominerat inledningen av allsvenskan kan saker se annorlunda ut efter ett transferfönster, och när laget ska hantera tvåfrontskriget allsvenskan/Europakval, om inte defensiven sitter bättre. Åge Hareide är en rutinerad tränare som ställer stora krav på spelarna, alltså pekade han själv på faran i samband med presskonferensen:
– När vi trycker på, som vi vill göra på hemmaplan, är det alltid en risk att det uppstår kontringar. Men vi måste vi bli bättre på att hantera de bitarna. Det är en lärdom vi måste dra, sa Hareide.

Offensivt hade han inte lika mycket att klaga på. Malmö gjorde två mål (Molins och Eriksson), gick miste om åtminstone en straff (Faltsetas vs Rosenberg) och kom totalt till tolv avslut i Djurgårdens straffområde. Rosenberg och Simon Thern (trots magsjukan) bidrog mest och bäst med de avgörande instick och lösningar som avslöjade sprickorna i Pelle Olssons försvarsorganisation.

Ändå var Olsson, till skillnad från hans norske kollega, nöjd med Djurgårdens defensiv:
– Vi försvarade oss väl i vår formation, sa Pelle på presskonferensen och eftersom det var Pelle Olsson som sa detta var jag tvungen att fråga om jag verkligen hade hört rätt.
Ni släppte till tolv avslut i ert straffområde. Om det är bra försvarsspel, vad säger då det om Malmö?
– Det säger en del om MFF som öser på med väldigt många spelare och är duktiga i ”en-mot-en”-situationerna. Där har vi mer att hämta i grässpelet, vi spelar ju på konstgräs för det mesta. Det var det vi pratade om i paus, att i det individuella försvarsspelet måste vi få stopp på dem på ett bättre sätt. Men i det kollektiva försvarsspelet och i relationen till varandra håller vi ihop det på ett bra sätt, menade Pelle Olsson.

Mest olycklig på Swedbank stadion var annars domaren Bojan Pandzic som oavsett vad man tycker om de omdiskuterade straffsituationerna tycktes ha svårt med det höga tempot och de många heta situationerna. Något som förstås slog mot båda lagen. Till Pandzics försvar ska sägas att så här hög är inte intensiteten i alla allsvenska matcher, långt ifrån.

För de drygt 14 000 på Swedbanks läktare var det en underhållande och händelserik drabbning, och klackarna gjorde sitt för att bidra med en väl godkänd ljudkuliss.