Jag skriver om allsvenskan på bloggen, i tidningen och på nätet. Följaktligen inbillar jag mig att mina följare på Twitter – de är snart 40 000 plus alla som avföljt av olika anledningar men ändå är där och kikar emellanåt – är den typ av fotbollsfans som är intresserad av just allsvenskan.

Det är liksom ingen mening att följa @robbielauler på Twitter för att få senaste nytt om Real Madrid eller PSG eller någon annan del av den genomkommersialiserade och pengasjuka internationella klubblagsfotbollen.

Jag koncentrerar mig på svensk fotboll i alla dess former. Men det är en annan diskussion.

I dag fick jag ett förslag av en följare att göra en bengalpoll. Det var problem och elände på Borås Arena igår, en pjäs exploderade just framför en stackars brandman som riskerar att bli invalidiserad, uppskjuten avspark och förlängd halvtidsvila, hårda ord av Elfsborgs ordförande Bosse Johansson, Djurgårdens säkerhetsansvarige Mats Jonsson talade mer lösningsinriktat om polisanmälningar, långa tillträdesförbud och individer som får ta böterna.

Min bild är egentligen att fotbollen är mer överens än tidigare. Sef, SFSU och polisen jobbar tillsammans för att hitta en tillåten och laglig väg som majoriteten sedan ska kunnas enas kring (där ingår givetvis inga så kallade ”bangers” om jag ska vara övertydlig). Tyvärr inträffar skandalscener som i går plus diverse kraftutspel från allt från samordnare till journalister till klubbledare som gör att det känns som att frågan är tillbaka på ruta ett minst en gång i veckan.

Men jag tror att det går framåt, mot en en hederlig svensk gammal kompromiss.

Bengaler och pyroteknik behöver per definition inte vara ett problem även om det förstås ska hanteras varsamt. Det här var det ingen som tyckte var något problem, snarare smart och snyggt…

 

 

 

 

 

 

…igår var det däremot problem, det verkar alla vara överens om.

Mig ger bengaler ingenting. Jag går inte på fotboll för att se pyroteknik, tifon eller lyssna på sånger – jag går dit för att jag är en fotbollsnörd. Jag vill se om Party-Janne spelar 4-4-2 eller 4-2-3-1 och hur skillnaden blir med Andreas Johansson som mittback.

Jag går dit för att se Simon Gustafson flyta fram över planen och röra vid bollen som om den vore en övermogen frukt som faller sönder om den inte behandlas varsamt nog.

Jag går dit för att se Markus Halsti äga ett mittfält, Lasse Vibe utmana en backlinje på egen hand och Kenneth Höije nolla ännu ett lag.

För att se lilla Utsikten kliva upp i eliten för att de varit smartare än många Göteborgskonkurrenter, för att se Ljungskile utmana stora Hammarby men också för att se den glädje det kommer att skapa när Bajen tar steget upp. För att se Vasalunds 03:or lära sig niomanna.

Det och mycket annat går jag på fotboll för. Oftast för att jag jobbar med fotboll.

Men det är jag det.

Jag förstår att andra går dit för andra saker, det är kanon, det gör fotbollen mer levande, attraherar fler men just elden och röken och framför allt de förbannade smällarna skrämmer tyvärr bort en och annan också.

Jag är gammal punkare och minns hur jag själv resonerade om nån jävel hade synpunkter på att man spelade musik eller drack folköl på fel ställe. Nu är jag några år äldre, och ser att båda sidor behöver kamma till sig lite i den här frågan för att komma överens. Jag tycker bilden ovan är ett bra exempel, det var inga hårda ord från myndigheter och klubbföreträdare då. Ultrasgrupperna har funnits i 10-15 år nu och behöver inte ta i så att det ser ut som slaget vid Lützen, det skapar bara massa onödig irritation och spänningar och försenade avsparkar.

På uppmaning av en av mina Twitterföljare gjorde jag i alla fall en sådan där förhatlig ”Favoritmarkera om du dricker mjölk ur glas, retweeta om du dricker direkt ur paketet”-undersökning.

Frågan löd: ”På allmän begäran: En bengalpoll. Pyroteknik – bu eller bä? Favoritmarkera för ”Legalisera nu!”, retweeta för ”Förbudet kvar – tuffare tag”.

Av resultatet att döma är majoriteten av mina 40 000 Twitterföljare ointresserade av frågan. Men bland de som är intresserade, är majoriteten starkt för en legalisering. På sju timmar blev ställningen 960-37. 96 procent av de som orkade engagera sig vill alltså hitta en tillåten väg.

Det behöver förstås inte säga så mycket men det stärker min inställning i frågan: Hitta en tillåten och laglig väg inför 2015, låt det sedan brinna under ordnade och kontrollerade former.

Funkar inte det, tja då får man väl pröva något annat.