Det är som det är med juridik.

Vi kan tycka att tre nazister som ska ha knivhuggit en ”färgad” man bör låsas in för gott, släng bort nyckeln.

Bevisen höll inte,

Jag har bevakat – och medverkat – vid tillräckligt många rättegångar för att förstå att om bevisningen inte håller så är det viktigare ur ett samhällsperspektiv att de misstänkta släpps fria.

Vår anklagelsepunkt kvarstår, de är nazister.

Nazister är definitionen på samhällets mest misslyckade människor.

När inga alternativ finns kvar, då blir du nazist.

Ingen föds till att bli nazist.

Det är det alternativ som kvartstår i en till drivet ond och förvirrad hjärna när du ruttnat på allt.

Idag går tre nazister fria, det juridiska samhället lyckades inte knyta dem till ett brott.

Men de är fortfarande nazister, hjältar i deras läger.

AIK:s ordförande Johan Segui myntade uttrycket ”Ge dem en kram” om supportrar som hamnat snett: Han må ha ha använt kontroversiella metoder – och det gör han fortfarande – och jag vet ärligt talat inte om han är en hjälte eller skurk men jag förstår resonemanget.

Vi har i dag nazister på våra gator, en ”färgad” man har blivit knivhuggen, tre av samhällets mest misslyckade människor stod åtalade.

Finns det en väg tillbaka?

Kanske, om vi ger dem en kram.

Vi kan och vi ska vara stenhårt principfasta i vår avsky och vårt avståndstagande mot denna vidriga rörelse som attraherar samhällets mest misslyckade men för att komma någonstans enligt Seguis logik: Ge dem värme och kärlek.

Nu mer än någonsin tidigare.