Ytterligare två förlorade poäng i EM-kvalet, den här gången helt i onödan.

I första halvlek fungerade Sverige bra och då syntes tydligt att Montenegro inte kunde bjuda något motstånd.

I andra halvlek inträffade en rad märkligheter.

Först högerbacken Mikael Lustigs skada, som förbundskapten Erik Hamrén valde att hantera genom att åter flytta över Pierre Bengtsson på en felfotad position. Med tanke på hur starkt Anton Tinnerholm och Johan Larsson gått i år är det obegripligt att Sverige spelat majoriteten av höstens landskamper med en vänsterfotad högerback. Bengtsson var dessutom en starkt bidragande anledning till Montenegros kvitteringsstraff, då han några sekvenser tidigare hade ett alldeles utmärkt tillfälle att få undan bollen men valde en kort bredsida rakt i gapet på en motståndare och Montenegro kunde komma i en ny våg.

Jag tycker dock inte att man ska hänga Bengtsson för det, utan Hamrén får helt ta på sig att situationen uppstår. Vågar han det inför gruppen?

Straffen var en typ av straff som vi ser varje vecka. Offensiv spelare går mellan två försvarande spelare, det är kontakt, det blir ett fall, det blir en straff. Inget att säga om. Går att fria, går att fälla, en bedömning, gårdagens var inte anmärkningsvärd alls.

Att Andreas Isaksson bara har räddat en av 20 straffar i landslaget lägger jag inte heller någon större vikt vid. Straffar ”ska” vara mål. Det är en bonus om målvakten räddar. Finns det svenska målvakter som är bättre på att rädda straffar och samtidigt slår ut ”Isaks” andra kvaliteter och erfarenhet? Visa mig gärna honom. Jag tycker den diskussionen är lite loj.

Så länge Zlatan Ibrahimovic orkade gå i djupled, var Zlatan bra. Men han mattades i andra halvlek. Sedan hände en del konstiga saker runt Zlatan. Han skällde ut Jimmy Durmaz redan i första halvlek för att han inte fick bollen i rätt läge. Så funkar fotbollen, det måste Durmaz kunna ta. Men resten av matchen gjorde Durmaz inget annat än sökte just Zlatan vilket fick negativa konsekvenser för målchansskapandet. Samma gäller Erkan Zengin. Zengin hade ett gyllene tillfälle att sätta bollen på Emil Forsberg som löpte på första stolpen, Durmaz hade ett ännu bättre läge att hitta Albin Ekdal fri framför målet. Båda gångerna gick passningen mot Zlatan i stället. Det är inte Zlatans fel, det är Zengins och Durmaz som måste lyfta sig. Överlag fick Forsberg alldeles för få bollar, han löpte fint flera gånger innan Hamrén tvingade honom att löpa av planen.

…Zlatans utskällningar blir också lätt parodiska emellanåt. När han själv drev upp bollen, slog den rakt till en motståndare, och sedan började vifta mot om det nu var Durmaz eller Zengin som han tyckte skulle rört sig på ett annat sätt. Nä Zlatan, den får du ta på dig själv.

I slutet fick Sverige ett mål bortdömt när Isaac Kiese Thelin gick upp i rygg på en back som föll och domaren föll för det. Och visst ser det billigt ut på repriserna men jag tycker egentligen inte det är så mycket att bråka om. När man ser situationen första gången kan jag mycket väl förstå att domaren får intrycket att Thelin faktiskt trycker till montenegrinen i ryggen med kraft.

Svensk landslagsfotboll har betydligt större problem än att skylla den här poängförlusten på domaren. Sverige har bara vunnit två matcher i år, mot Estland och Liechtenstein. Återigen såg vi en pendlande prestation vilket tyder på att det fortfarande – efter snart fem år med Erik Hamrén som förbundskapten – saknas en trygghet i spelet, en modell där alla vet vad de ska göra.

Annars hade prestationerna inte böljat som de gör i enskilda matcher.

Det lär visserligen inte spela någon större roll för till EM går Sverige ändå, sådan är kvalificeringen upplagd numera. Vad vi nu ska där och göra kan man fråga sig efter 1-1 mot Montenegro.