Jag vaknade tidigt denna måndagsmorgon eftersom resa till Göteborg för kvällens toppmöte Blåvitt-Djurgården står på schemat.

Därmed var jag nog en av de första att läsa Moa Svans debattartikel i Expressen om skillnaden i bevakning mellan Sveriges dam- och herrlandslag.

Att Svan i debattartikeln kallar det ena landslaget för ”Det riktiga landslaget” är ett rakt igenom ohederligt krämargrepp för att folk ska köpa hennes bok med samma titel. Tyvärr kommer nog fler att avstå på grund av det.

Det är synd för utöver detta klavertramp har hon flera poänger i texten.

Vi står inför en mästerskapssommar, det är VM i Kanada och U21-EM i Tjeckien. U21-killarna får slita ordentligt om de ska synas i konkurrensen mot damerna. En rimlig nyhetsvärdering är att störst fokus ligger på VM i Kanada.

Sportbladet skickar dubbelt så många journalister till Kanada som till Tjeckien.

Faktum är att Sportbladet skickar fler journalister till Kanada än vi skickade till VM i Brasilien i fjol.

Detta missade normalt pålitliga Medierna i P1 som tog upp ämnet i lördags. Inslaget var helsnurrig eftersom utgångspunkten var att VM i Brasilien 2014 och VM i Kanada 2015 är jämförbara nyhetshändelser.

Ursäkta, men det är de inte.

Nämnda Moa Svan efterlyste i Medierna en objektiv bevakning, och om bevakningen ska vara objektiv i den mening att media ska spegla nyhetshändelsernas storlek – den så kallade verkligheten – är det självklart att artiklarna om VM i Brasilien blir mångdubbelt fler då det var en nyhetshändelse som fick hela den övriga idrottsvärlden att stå stilla under en månads tid. VM i Brasilien påverkade presidentval och världspolitik, ledde till kravaller, oroligheter och en förändrad framtid för en av världens största ekonomier. Ur ett nyhetsperspektiv går VM i Kanada inte ens att jämföra.

Det är rena fakta som Medierna missade trots att Fröken Frändén kallats in för att ge perspektiv. Hon blev nedklippt för att Medierna överhuvudtaget skulle få ihop sitt reportage.

Anledningen till att exempelvis Sportbladet skickar fler journalister till Kanada än till Brasilien är att Sverige deltar i det förstnämnda. Intresset för våra landslag i mästerskap är ganska jämnstort om man ser till tittarsiffror och klick, och då behövs en initierad bevakning, därför krävs mycket folk på plats. Vad gäller VM i Brasilien kunde en stor del av arbetet göras hemifrån redaktionerna genom att scanna nätet eftersom du inte tillför särskilt mycket genom att vara på plats på till exempel Argentinas eller Tysklands träningar.

Så till några av Moa Svans bästa poänger i dagens debattartikel.

Bevakningen av herrlandslaget i svenska medier har på många sätt spårat ur. Den ser ungefär likadan ut som för tio år sedan, då landslaget var konkurrenskraftigt och hade storstjärnor som Henrik Larsson, Fredrik Ljungberg, Zlatan Ibrahimovic och Olof Mellberg.

I dag heter de största stjärnorna Kim Källström och Anders Svensson, och då är Svensson på plats som tv-expert.

Ja förutom Zlatan då som är på ett par nivåer över alla andra och har en position som borde granskas mot just den bakgrunden men det är få av landets pennor som gör detta, Simon Bank och Olof Lundh undantagna. Och jag själv får jag väl flika in eftersom ingen annan kommer göra det åt mig. Du vinner nämligen inga priser på att vara obekväm vilket överallt annars ses som en journalistisk tillgång.

Jag håller med Moa Svan om att den positiva rapporteringen av det svenska herrlandslagets prestationer senaste åren inte överrensstämmer med verkligheten. Själv har jag hoppat av landslagsbevakningen av just denna anledning. Möjligen kan det bli läge att kliva på igen framöver men då krävs en förändrad attityd från ledningshåll vilket inte är helt enkelt eftersom många redaktioner sitter fast i diverse sponsor- och partnerskap med landslaget och har marknadsavdelningar som ligger på.

Just nu pågår debatt och diskussion på flera redaktioner hur bevakningen av herrlandslaget ska förändras och anpassas bättre efter de faktiska förhållandena. Förhoppningsvis syns en skillnad redan till hösten. Att något skulle ha förändrats till de stundande matcherna mot Norge och Makedonien nu i juni är nog för mycket begärt.

Denna sportjournalistiska debatt är dock inte i närheten av så besvärande som svenska sportmediers verkliga problem: Nämligen hur redaktioner förhåller sig till internationella Silly Season. Att lägga så mycket redaktionell kraft på övergångarna, utan att också ta upp avigsidorna med svarta pengar, skattebrott och agentfiffel som följer i dessa affärers spår, är inget annat än en stor skam. Om detta ska jag berätta i nästa blogginlägg.

Jag kommer att jobba denna veckan ut, ta allsvenskan i mål innan uppehållet, sedan följa VM i Kanada och U21-EM i Tjeckien från fast uteserveringsplats på Avenyn, möjligen med en skvätt energidryck i glaset.

Jag skulle säga att jag ser fram emot båda mästerskapen lika mycket men på olika sätt: VM i Kanada som supporter, U21-EM som en del av jobbet eftersom där ingår spelare jag själv brukar bevaka.