Sportbladets expert på skånska skriver här om att allsvenskan bör göras om, och återgå till att spelas höst/vår som det var i Sverige fram till VM 1958.

Anledningen är att svenska klubbar blir uppköpta under sommarfönstret, menar kollega Alfelt.

Jag är inte alls enig här, och egentligen finns inte mycket att tillägga eftersom både Svenska Fotbollförbundet och Svensk elitfotboll enats om att begrava frågan en gång för alla. Beslutet togs i våras. Det går helt enkelt inte att hålla ihop det svenska seriesystemet uppifrån och ner med en sådan förändring. Visst kan beslutet rivas upp men med nuvarande SvFF- och Sef-styren lär det inte hända. Jag tror inte att det händer alls.

Problemet är inte att det spelas för få matcher på vintern i Sverige, utan för få på sommaren.

Visst blir det turbulent i trupperna under juli/augusti, samtidigt har svenska lag en fördel att de oftast har matchtempot uppe när det är dags för Europakval. Det ska definitivt inte underskattas för möjligheterna att nå ut.

Senaste åren har svensk klubblagsfotboll presterat bättre i Europa, det går alltså åt rätt håll, det är bra för svensk fotboll, och oavsett det så är publikperspektivet överordnat utvecklingsperspektivet i den här frågan: När vill vi egentligen gå till en arena för att se fotboll? Fråga fansen.

I och med succén med ”nya” svenska cupen fungerar svensk klubblagsfotboll riktigt bra, anser jag.

Under en tågresa härom månaden träffade jag en man från Nyköping (aldrig träffat någon från Nyköping tidigare). Han var bra på att tänka utanför boxen, och kom med det briljanta förslaget att Europa borde följa efter Sverige i stället.

Självklart.

Det är inte vi som är de konstiga, det konstiga är att övriga Europa inte spelar kalenderår, alltså vår-sommar-höst.

Exakt hur det ska läggas upp hade varken Mannen från Nyköping eller jag något svar på men som det brukar låta så här i transfertider: Egentligen bara detaljer som återstår.

Vi bjuder på idéen, upp till Dig att agera, Platini.