Det börjar dra sig mot fotbolls-EM. Jag vet inte om ni märker av det men här på Sportbladet märks det genom att antalet möten ökar. Fler lär det bli.

Upplägget är klart, och inga överraskningar i startelvan: Bank är chefskrönikör på Sverige, Niva och Orren ska fara runt på de stora matcherna, Flinck, Thorén, Bardell och Sjögren punktbevakar Sverige, Wagner och Wegerup gör motståndarna, vi har folk på plats vid fanscampen i Agay och själv har jag min bas i Annecy, Frankrikes Venedig, nära Genève och den schweiziska gränsen. Här har Lasse Lagerbäck bestämt att hans Island ska hänga inför mästerskapsdebuten mot Portugal i Saint-Étienne 14 juni.

Sommaren med Lasse, precis som förr.

Fast ändå inte. Nu när han själv har en mediekarriär i ryggen kanske han är mer behjälplig med startelvan.

Rent journalistiskt verkar EM kunna bli ett genombrott för Snapchat-journalistiken. Om ni har tyckt att utvecklingen gått åt det snuttifierade och klickfokuserade hållet, vänta bara…

Risken är förstås stor att det här mästerskapet präglas av säkerhetsfrågor. Förhoppningsvis mest inför men nog lär terrorhotet hänga som en skugga över hela festen.

Bortsett från det kretsar mycket av planeringen kring logistik, jag hoppas kunna kuska runt genom Frankrike i en skinande röd Ford Mustang. Men framför allt handlar det om biljetter till presskonferenser och mixade zoner. EM är ganska hopplöst på det sättet, det är en KAMP varje dag om att bli insläppt på de olika pressaktiviteterna. Det brukar lösa sig till slut, man vill ju ha en plats i mixade zonen efter Island-Portugal för att fråga Ronaldo hur han ser på att ha blivit nollad av mr Lagerback – igen.

Island har goda chanser att fixa tredjeplatsen i gruppen: Ett kryss mot antingen Portugal eller Österrike bör Lasse Lava skrapa ihop plus en karg seger över Ungern.

Jag har en bra känsla även vad gäller Sverige, lagom till att Erik Hamrén aviserat sin avgång har han fått ihop laget bättre, jag tycker att Kim Källström är redo nu, Albin Ekdal blir fin bredvid, Zlatan och Marcus Berg funkar ihop längst fram, Andreas Granqvist är mittbacksgeneralen som saknats, Victor Nilsson Lindelöf står för genombrottet, Emil Forsberg tillför speeden som länge saknats, jag ser gärna en centrerande Oscar Hiljemark på en kant, jag blir inte det minsta förvånad om Sverige faktiskt gör ett bra jävla mästerskap.

Avancemang är en rimlig målsättning, det är realistiskt med en åttondelsskräll, att överleva kvarten är inte överoptimism, i semifinalen handlar mycket om fysisk status, varför inte vidga sinnet en aning och åtminstone formulera tanken om att gå hela vägen till final.

Kan det hända? Yes it can.

Nu: Tillbaka till verkligheten, det finns ett OS i Rio att planera också.