Det började med ett tips, fortsatte med att jag slog ett kontrollsamtal till Kronofogdemyndigheten, ledde till ett intressant nyhetsuppslag och föranledde följande fråga till handläggaren jag hade på tråden:

– Kan du mejla mig alla offentliga handlingar i ärendet?

Svaret?

– Vi kan tyvärr bara posta eller faxa.

Fax? Det var ett tag sedan jag hörde det ordet, men påminde mig om att det brukade finnas ett faxnummer i papperstidningen förr i världen…

 

 

 

 

 

…mycket riktigt, precis under en ilsken ledartext signerad Daniel Suhonen hittade jag ett faxnummer från en annan tid och ett annat liv, och jag bad handläggaren faxa alla handlingar till det.

Därmed återstod bara ett problem: var fan är faxen?

Jag staplade runt ett par varv på mina någorlunda nyopererade höfter, men gav snart upp letandet.

I stället tog jag hjälp av chefredaktörsassistenten som bad mig fråga nyhetschefen som bad mig fråga en annan nyhetschef som berättade att faxen är digitaliserad nuförtiden. I vårt intranät finns något som heter Faxlådan och där hamnar alla fax.

Så jag gick in på intranätet och hittade Faxlådan och klickade mig in, men faxen från Kronofogdemyndigheten lös med sin frånvaro.

Däremot låg där ett par andra fax, från typ Säpo, och jag mejlade kollegan som de var attesterade till: vilket nummer gäller egentligen?

– Det är 08-725 2040! Alltid härligt att faxa, svarade kollegan glatt.

Med andra ord: jag hade gett Kronofogdemyndigheten fel faxnummer. Och givetvis glömt att ta handläggarens namn.

Men skam den som ger sig.

Faxnumret 08-600 01 77 måste ju gå någonstans, tänkte jag, så jag frågade Christer D (han ser till att det finns nybryggt kaffe, byter tidningar i tidningsställen och fyller på fruktkorgarna samt en hel del annat mer eller mindre nödvändigt och är dessutom pålitlig som ett schweiziskt arméur, men inte heller Christer D hade någon aning om vart faxnumret gick).

Så jag gick bort till det som är kvar av pappersredaktionen, som håller till i en mer avskild del av kontorslandskapet numera, och frågade pappersredaktören om han visste något om faxnumret som dag efter dag står i vår papperstidning, men pappersredaktören såg ut som ett frågetecken och bad mig kolla med Roffe Ginman som sköter arkivet och har jobbat på Aftonbladet i exakt 51 år snart, men inte ens självaste Roffe Ginman visste något om faxnumret i papperstidningen.

Så jag vände mig till HR-avdelningen eftersom de ibland har koll på vissa saker. Där fick jag hjälp av en annan tidningssenior som trodde sig veta att det stod en fax borta vid chefredaktörens rum så vi gick dit men om det en gång stått en fax där så stod den i alla fall inte kvar längre.

HR-senioren tipsade mig då om att ringa vaktmästeriet vilket jag gjorde och vaktmästaren kunde efter visst huvdkliande påminna sig om att faxnumret eventuellt gick till någon av redaktionens drygt tio skrivare. Han visste dock inte vilken skrivare, men lovade att återkomma, men det dröjde och dröjde och dröjde…

Så plötsligt, som en skänk från ovan, plingade det till i mejlkorgen. Det var handläggaren från Kronofogdemyndigheten. Tydligen kunde de mejla ändå, dock inte de aktuella handlingarna, utan följande:

”Hej!
Pratade med dig tidigare idag angående (…). Jag fick ett faxnummer av dig och jag får tillbaka faxet. Dvs att numret stämmer inte eller så är faxen avstängd. Återkom med det korrekta numret alternativt en adress jag kan skicka det till med posten”.

Vilken glädje och lättnad. Jag gav honom det nya faxnumret, det som går till den digitala Faxlådan, och nu återstår bara att håva in fisken så att säga.

Så om ni undrar varför mitt eventuella knäck om ekonomiska bekymmer hos en svensk fotbollsklubb dröjer så ha lite tålamod – nu är handlingarna äntligen på G.

…och som en bonus sprang jag dessutom på ett helt annat avslöjande; nämligen att faxnumret som står i Aftonbladets redaktionsruta inte är aktuellt längre.