När det gäller Zlatan Ibrahimovic kan man bara vara säker på en sak – han glömmer aldrig något han anser vara en oförrätt. Jag trodde att han hade ändrat sig, mognat, svalt sin stolthet – men icke.
Zlatans personlighet friar inte förbundskapten Lars Lagerbäck från att bära det största ansvaret. Lasse vet allt det här, han borde åkt ner till Milano i höstas, rensat luften, gjort någon form av medgivande att straffet i Göteborg var i tuffaste laget – och sedan hade saken varit ur världen, tror jag.
Att Zlatan Ibrahimovic inte spelar i ett svenskt landslag är ett enormt misslyckande för Lasse Lagerbäcks ledarskap. Det var han (och Tommy Söderberg) som släppte iväg situationen för långt genom att försvara Zlatan i alla lägen innan Göteborg; det var Lagerbäck som straffade för hårt när han ville förändra attityden till regler i landslaget.
Per Nilsson kom aldrig med som norska medier kablade ut igår, däremot Max von Schlebrügge och Markus Jonsson – helt rätt. Att Rade Prica är med känns lite småmärkligt, men nu kan jag och Ekwall i alla fall enas om att den där trean jag satte på honom inte var helt galen.
Nannskog? Han lär bli aktuell senare.
Sportbladets förstasida i dag? Tja, inte så mycket att säga om. Ni som följer den här bloggen vet att man aldrig ska lita på något landslagschefen Lars Richt säger. Det stora problemet är hur i helvete jag kunde göra det.
Men jag tycker inte att jag ska stå med dumstruten, det får Lars Richt göra tills han kommer med en bättre förklaring än den han lämnade i dag (att han ”vid tidpunkten för vårt samtal inte hade all information” och ”därför inte kunde svara på något annat sätt”).
Så för att svara de som mejlar: Jag har inte hittat på! Det fungerar inte så, varför skulle jag göra det, bluffen riskerar ju att bli genomskådad direkt? Det var Lars Richt som ljög. Igen.