Hej.
”Man kan ju fråga sig varför landslagschef Richt mörkar om sådant, men det är nog inte medvetet, det sitter i ryggmärgen.”
Kan det vara så att en anledning till att han mörkar är att du och dina rubriksättare hade skrivit att ungefär följande om ni hade fått rätt info:
Landslagsspelare i tropisk sjukdom. Nära döden.
Landslagsspelare i 40 graders feber. Hjärnskador kan inte uteslutas.
Men det är väl inte medvetet från er sida, det sitter väl i ryggmärgen…
/Buford Grimes

Lasse Lagerbäcks snack om att de som skött sig bäst i de två första matcherna skulle få chansen i den tredje visade sig vara just… snack. Eller varför spelar Niklas Sandberg/Per Nilsson, Daniel Mobaeck och Martin Ericsson?

Nåja, här är elvan (jag hade inte många rätt i min gissning):

Rami Shaaban
–
Markus Jonsson, Niklas Sandberg, Per Nilsson, Oscar Wendt
–
Daniel Mobaeck, Samuel Holmén, Anders Svensson, Martin Ericsson
–
Daniel Nannskog, Rade Prica

En annan som är bra på att vrida på sanningen är landslagschefen Lasse Richt. Andra dagen i Sydamerika frågade jag honom hur det var med Stefan Ishizaki. ”En helt vanlig förkylning” sa Richt. Sedan visade det sig att Ishizaki haft 39,5 och legat i fosterställning i två dygn. I går var det Niclas Alexandersson som enligt Richt var ”lite förkyld”, men när vi pratade med landslagsläkaren så hade även Alexandersson snuddat vid 40.
Man kan ju fråga sig varför landslagschef Richt mörkar om sådant, men det är nog inte medvetet, det sitter i ryggmärgen.

Annars har umgänget mellan journalister och landslagsledningen/spelarna fungerat utmärkt här i Sydamerika. En sådan behaglig miljö skulle både journalistiken och fotbollen tjäna på. I dag fick vi till och med låna en boll och kunde lattja lite på löparbanorna.

Roligast på dagens träning var annars när vi skulle ta oss in på arenan. Efter att ha snurrat runt utanför en stund kom vi in på en sluten sektion, med vallgrav och taggtråd som hinder för att nå planen. (före detta) TT–Johansson gick bort och ryckte i en dörr och väckte två vakthundar som kastade sig mot stängslet: en rottweiler och en mer beskedlig ras. (före detta) TT-Johansson höll verkligen på att bli före detta. Som tur var höll stängslet.

Veckans märkligaste artikel hittar ni i Östersunds-Posten. Eller här. Visste inte att svenska fotbollsjournalister hade så stort nyhetsvärde i norr.

Har flängt runt andra halvan av Quito precis och hittade till slut vad jag sökte; ett par låga stövlar av märket Betty Barclay. Nu återstår bara att se om de klarar granskningen eller om (före detta) TT-Johansson får rätt.

Knäcket om Daniel Nannskog läser ni här.

Nu ska jag ut till landslagets sista träning i Sydamerika. I morgon är det dags för sista matchen, revanschen mot Ecuador. Eller inte…

Gissar på följande lag:

Rami Shaaban
–
Markus Jonsson, Per Nilsson, Max von Schlebrügge, Mathias Concha
–
Niclas Alexandersson, Samuel Holmén, Anders Svensson, Stefan Ishizaki
–
Daniel Nannskog, Rade Prica

Kan bli som så att Ishizaki flyttar över till högermitten och Aubynn lirar till vänster om inte ”Alex” hunnit bli helt frisk.

Fyra dosor snus kvar, verkar som jag tajmat perfekt den här gången. Om det inte händer något jag måste stressa upp mig över, vill säga.

Flängt runt halva Quito i dag för att hitta ett par stövlar till flickvännen.
– Man ska aldrig köpa skor till sin flickvän, det är omöjligt att lyckas, sa (före detta) TT-Johansson.
Han fick rätt, jag hittade inga jag vågade köpa, osäker på om de klarat granskningen. Köpte däremot en Spiderman-figur, fyra flaskor vin och tre DVD-filmer.

Lämnat en text på Daniel Nannskog som sa mycket intressant. Nannskog gör inte bara succé på planen, utan även utanför.

Lördag och söndag kvar, på måndag flyger vi hemåt. Vet att man inte får säga så här, men det ska bli otroligt skönt att komma hem efter två veckor på resande fot.

Max von Schlebrügge sa äntligen något i dag om sin fotbollsframtid i Anderlecht:
– Jag hoppas det blir klart innan transferfönstret stänger.
Det vore han faktiskt värd, Max har varit Sveriges bästa över två matcher, tillsammans med Nannskog.

Tidigt morgonflyg, från Cuenca tillbaka till Quito. Snart presskonferens med landslaget. Tänkte snacka med Daniel Nannskog om hur han ser på sitt landslagsgenombrott (får man väl ändå kalla det?).

Har fått en del mejl om varför jag gav Rade Prica en trea i betyg och jag förstår reaktionerna, tyckte inte heller Rade var särskilt bra. Men så här brukar vi resonera kring betygsättning: knappt godkänd är ++ och ett extra + för målet, det blir +++. Fotboll handlar ju trots allt om att göra mål.

Efter presskonferens och jobb blir det en tur till stans flådigaste galleria och lite shopping.

Tänkte också tipsa om att bloggportalen.se slagit upp portarna igen.

Har skummat igenom lite bloggar, krönikor och artiklar om Sveriges match mot Ecuador och för en gång skull känner jag mig nödd och tvungen att rycka ut till landslagets försvar.

Alla som suttit hemma framför TV:n och tycker och skriver att det var skit – hallå! Vet ni hur det känns att gå upp för en trappa på den här höjden? Man måste sjukskriva sig en vecka. För att inte tala om att gå upp för en backe. Man blir till och med andfådd av att sova.

Det har varit resor kors och tvärs, nya hotell, nya planer, nya bollar, nya spelare, ingen Alexandersson, tidigt på säsongen med mera, med mera. Dessutom; Ecuador förlorar aldrig här.

Spelarna gjorde vad man kunde förvänta sig av dem – och lite till. Punkt.

Däremot; när det gäller januari-resornas fortsättning står jag fast vid det jag skrev efter Saudi i fjol: går det inte att hitta vettiga resmål och motstånd – lägg ner. Hongkong (-04) och USA (-05) var bra, Saudi (-06) och Sydamerika (-07) mindre bra. Det borde till och med Kentaro Group inse.

Som väntat hade Sverige inte en chans mot Ecuador, men gjorde ändå en betydligt bättre match än mot Venezuela. Med tanke på motståndet och de yttre förutsättningarna får alla utom Olof Guterstam, Pontus Wernbloom och Daniel Mobaeck godkänt eller bättre av mig.

Allra bäst var Daniel Nannskogs inhopp. Han hann pricka både ribban och stolpen under den dryga halvtimme han var på planen. Jag vågar nästan svära på att han är med i truppen mot Egypten och även i vårens EM-kvalmatcher.

Bra drag på läktaren, näst intill fullsatt, men internet fanns bara i ett styrelserum i hjärtat av arenan. Jag och (före detta) TT-Johansson lyckades nästla oss in – de trodde förmodligen att (före detta) TT–Johansson tillhörde den svenska landslagsledningen eftersom det står ”Sweden” på hans tröja och att jag var hans assistent. Men när (före detta) TT-Johansson skulle dit efter matchen var det stängt och låst.

TT måste lämna sina texter direkt på slutsignal och eftersom (före detta) TT-Johansson inte fick tag på internet fick han göra som man gjorde på medeltiden – ringa in texterna. Utanför arenan var det fullt kaos men i skydd av en polisbil vågade han ta fram datorn. Under tiden han läste upp sin text för en TT-reporter hemma i Stockholm blev han vittne till hur polisen slog en man blodig med batong.
– Det var riktigt dramatiskt, sa (före detta) TT–Johansson – som dock var mest bekymrad över att polisen skickade in mannen i bilen och åkte iväg.
– Lite jobbigt att stå där med datorn mitt bland allt folk.

Överenskommelsen med landslagschefen Lasse Richt byggde på att vi skulle intervjua spelarna utanför arenan, vid spelarbussen. Men när vi kom dit hade en hord av autografjägare och allmänt intresserade belägrat utgången. Medan vi stod och väntade fick vi – framför allt snygg-Marcus på Bildbyrån – ställa upp som fotomodeller för i princip varenda brud i Cuenca. Vitt skinn är hårdvaluta här.

Nu jobb, sedan en bättre middag. I morgon flyger vi tillbaka till Quito.

Börjar dra ihop sig till match, avspark 14.45 lokal tid om jag räknat rätt och Sverige verkar i alla fall ha tur med vädret – ganska molnigt här i Cuenca i dag. I går kväll regnade det till och med. Kanske håller det siffrorna nere.

Flygturen hit från Quito var lite skakig och annorlunda. Först kryssade vi mellan bergstopparna, sedan var vi helt plötsligt framme utan att planet gått ner i höjd. Å andra sidan var det moln på landningsbanan när vi lyfte.

Sportbladets redaktionschef Janne Flash, vars stora intresse här i livet är flygplan, hade gillat det här stället. Flygplanen landar bokstavligt talat mitt i stan. Hus efter hus har trädgårdar med direktkontakt med landningsbanan (gäller att hänga upp tvätten ordentligt). Köp ett hus här, Janne. De är knappast dyra.

Har inte hunnit – och kommer inte hinna – se så mycket av den här lilla bergsstaden (350 000 invånare) som annars verkar väldigt trevlig.

Köpte lite presenter till nära och kära i går, bland annat en supertuff radiostyrd polismotorcykel och ett par Puma-dojjor till lill-grabben och en snygg tröja till flickvännen. Till mig själv köpte jag ett par äkta (?) Christian Dior-solisar för tre dollar.

Har en rolig idé för söndagstidningen som jag ska försöka sälja in till cheferna.

Det är inte varje dag man blir inbokad på ett hotell i Spanien när man är i Ecuador.

Tack resebyrån, vi upptäckte det strax efter att vi checkat in på flighten från Quito till Cuenca, men det löste sig ändå, men det blir lite dyrare (det finns tydligen ett Cuenca även i Spanien).

Lyckades pricka startelvan igen, ni ser den i tidningen eller på nätet.

Har precis ätit en grym middag för 30 dollar, den hade gått på det sjudubbla hemma.

Nu dags att sova innan matchen.

Efter dagens träningspass gissar jag på följande elva:

John Alvbåge
–
Markus Jonsson, Max von Schlebrügge, Niklas Sandberg, Mathias Concha
–
Niclas Alexandersson, Samuel Holmén, Anders Svensson, Jeffrey Aubynn
–
Olof Guterstam, Rade Prica

Tuff match blir det helt klart. Men som Lars Lagerbäck sa efter dagens träning: ”Man lär sig något av förluster också”.

Nu mot Cuenca.