Är på väg ut till landslagets sista träningspass i Quito. I kväll flyger de till Cuenca (2500 m.ö.h) för första matchen mot Ecuador på torsdag. Det lutar åt storstryk, kan man ju lugnt konstatera.

Förhoppningsvis går det efter träningen att få en överblick över hur startelvan kommer se ut, har ingen direkt uppfattning nu. Min gissning är att den kommer likna den mot Venezuela, men med många byten redan i paus. Men det är bara en gissning. Återkommer med ett förslag om några timmar.

Mår lite bättre i dag efter att ha fått sova ordentligt. Med Kåmark var det värre, han klarade sig från brännskador, men åkte på magsjuka i stället.

(Före detta) TT-Johansson har skrivit en intressant artikel om Kentaro Groups inblandning i svensk fotboll.

Alltid kul att läsa om den här märkliga historien. Dags för Lur och Rune ”jag-har-jobbat-med-den-här-storyn-i-tio-dagar” Smith-Hyypiä att skingra frågetecknen?

Eftersom min huvudvärk äntligen börjat ge mig sig vågade jag mig ut på en liten promenad i stan. (Före detta) TT-Johansson visste vart det låg en DVD-butik men den hittade vi aldrig, men vi hittade en annan där jag köpte fem glödheta filmer för åtta dollar.

Landslaget hade under tiden utflykt upp i bergen ovanför Qutio. De åkte linbana upp till 4000 meters höjd och det lär varit skaplig vy över stan. Kan bli coola bilder i tidningen.

Solen tar något fruktansvärt här. Trots att jag höll mig i skuggan i princip hela träningen har jag fått en klockren bränna. Är helt övertygad om att Kåmark ligger på sjukhus för behandling av tredje gradens brännskada.

Har varit en intressant dag på många sätt.

Satte mig med bultande huvudvärk i en taxi mot landslagets träning som var belagd till Pomasqui, en liten by utanför huvudstaden Quito (som är en helt fantastiskt vacker stad och betydligt tryggare än Maracaibo. Här kan vi röra oss fritt dag och kväll).

Vi susade upp och ner (i 115 blås) för serpentinliknande vägar och passerade dieselmonster efter dieselmonster som spydde ut kolsvart rök i de branta backarna. För den som har åkt bil genom Quito ter sig miljödiskussionen i Sverige aningen löjlig, och om Peter Eriksson sett detta hade topplocket gått direkt, jag lovar.

Väl framme vid Complejo de liga Deportiva, som träningsanläggningen heter, möttes vi av ecuadorianska förstaligalaget LDU:s (Liga Deportivo Universitaria) försäsongsträning – och den var inte att leka med. Under 20 minuter körde spelarna idioten – på sand, klockan tolv på dagen, i stekande sol.

En vänlig herre kom fram till mig och bad mig ta på t-shirten eftersom Quito är den stad som ligger närmast solen. Inte ens Lurs skottsäkra 45:a är tydligen att lita på här.

Kåmark körde dock bar överkropp hela Sveriges träning, ska bli kul att se hur han ser ut i morgon.

Landslagets träning bevakades av millitärer med skottsäkra västar och maskingevär och vid ett tillfälle gick några av dem över planen vilket onekligen var en intressant syn.

De svenska spelarna orkade överraskande bra, ingen vek ner sig av hettan eller den höga höjden. Däremot fick Jon Jönsson en bristning i låret och missar resten av turnén. Niclas Alexandersson fick en lårkaka modell mindre och Daniel Mobaeck ett skavsår modell större. Stefan Ishizaki tränade lätt på egen hand och Ola Toivonen var förkyld på hotellrummet.

Träningen avslutades med en intressant ”övning”; Stefan Ishizaki fick ställa sig i målet, dra ner brallorna medan övriga spelare siktade mot hans oskyddade skinkor. Vem det var som fick in den klockrena träffen såg jag tyvärr inte.

(Före-detta) TT-Johansson intervjuade Kentaros representant som var väldigt orolig eftersom han tydligen råkat säga för mycket under den intervju han gjorde med Sportbladet i samband med landskampen mot Elfenbenskusten.
Kentaros inblandning i svensk fotboll är såååå känslig på alla sätt och vis. Men jag förstår varför; om det inte vore för Kentaros avtal med förbundet hade Sverige aldrig behövt åka till Ecuador, spela på nästan 3000 meters höjd, mitt på dagen…

Nu ska jag jobba lite, sedan ut och tjacka DVD-filmer för två dollar styck.

Glöm det jag skrev i mitt tidigare inlägg, det är inte alls bättre.

Vi kommer alla till en punkt i våra liv då vi upptäcker vår stora akilleshäl. Jag har nu hittat min – hög höjd.

Hur man påverkas av hög höjd är tydligen helt individuellt och beror inte på om man är vältränad eller ej.

Jag har nu legat i sängen i fjorton timmar i sträck och druckit vatten, endast gått upp för toabesök och frukost. Men huvudet spränger som om jag precis kommit hem från Roskilde.

Det här är utan tvivel det jävligaste jag varit med om i hela mitt liv (efter vinterkräksjukan och en och annan depression). Det är tur att man inte satsade på att bli bergsklättrare.

Det ska tydligen ta några dygn, sedan blir det bättre. Det är mitt enda hopp just nu.

Efter en ordentlig hamburgare och en kopp kokablad-te känns det lite bättre, men jag skippade ändå en sväng på stan för att vila framför TV:n i min ”tvåa med jacuzzi”. Känns som att kroppen behöver mer tid innan jag vågar mig på några större ansträngningar.

Idrottsgalan intresserar mig inte speciellt mycket, men jag förstår att den är hetast medialt just nu. Hittade två bra landslagsvinklar som jag ändå hoppas det finns utrymme för i tidningen.

Har varit borta en vecka och saknar mina nära och kära.

GSM-nätet fungerar inte här så det blir till att kommunicera via mejl.

I morgon tränar landslaget för första gången i Ecuador. Ska bli intressant att se hur mycket – eller lite – de orkar.

Jodå, huvudvärken beror tydligen på den höga höjden, så kallad höjdsjuka, tippsar nu flera läsare om. Rena skräckläsningen. Skönt då att vi på onsdag sänker oss lite, till Cuenca, 2500 m.ö.h.

Ni vet, när allt känns för jävligt, huvudet dunkar, magen bränner och snart ska man jobba. Det är då det händer. Det är då man upptäcker att man har en jacuzzi på hotellrummet.

Apropå hotellrummet; två rum, en soffgrupp, ett matbord, två toaletter och en dubbelsäng.

Nu ska jag bada.

Kan det vara den höga luften som gör att man har så in i helvete ont i huvudet? Quito ligger 2800 meter ovan havet.

Efter matchen blev det poliseskort ut till flygplatsen. Journaliststyrkan pressades in i tre taxibilar som låg tätt bakom spelarbussen medan en armé av mc-poliser for runtomkring och spärrade av alla påfarter och stoppade bilar som närmade sig karavanen.

Flyget blev försenat på grund av att personalen krävde att luften ur alla landslagets 20-25 fotbollar skulle släppas ut.
– Explosionsrisken, förklarade en ansvarig för flighten. De kan explodera när vi kommer upp i luften.
– Vi har flugit med pumpade bollar många gånger tidigare, sa landslagets materialförvaltare med en djup suck.
Eftersom nipplarna låg nedpackade på annat ställe användes en nål och det hela tog ganska lång tid.

01.00 var vi framme i Quito, Ecuadors huvudstad och taxiresan till hotellet förflöt utan större incidenter, bortsett från att chauffören trodde att jag och (före detta) TT-Johansson var ”jugadores”.
– To old and to fat, förklarade vi.

Efter att ha varit dålig i magen känns det som jag haft grym feber i natt, svettades som bara den. Nu har jag en djävulsk huvudvärk, ungefär som om man supit till halv åtta på morgonen. Börjar bli lite sliten.

Om två timmar är det pressträff på landslagets hotell som för en gång skull ligger tvärs över gatan.

En riktig skitmatch som jag inte hinner skriva om nu. Måste ut till flygplatsen och flyget mot Ecuador.

Är på plats på matcharenan Estadio José Pachencho Romero och mot alla odds finns här ett perfekt fungerande trådlöst bredband.

Startelvan var den jag la ut i torsdags, så när som på Daniel Mobaeck, jag trodde på Markus Jonsson som högerback.

Är mest nyfiken på Pelle Nilsson och Daniel Nannskog.

Direkt efter matchen flyger vi till Ecuadors huvudstad Quito på 2800 meters höjd.

I förmiddags blev vi skjutsade genom stan av två venezuelanska tejejer – en tandläkare och en ingenjör. En av tjejerna är gift med en student från Stockholm som är här på besök. Vi besökte bland annat de fattigaste delarna av Maracaibo där husen var byggda på pålar i vattnet. Drivor av skräp låg överallt, en märklig syn.

Dagens Kåmark: när han kom in på sitt hotellrum i natt och skulle öppna ett fönster föll hela rutan ut och krossades mot marken två våningar ner.

Varför Kåmark skulle öppna fönstret? Jo, han ville lyssna på den salsakonsert som pågick intill vårt hotell – och som höll undertecknad vaken till 03.30…

Venezuela-Sverige – 2-2.