Min mentor och ledstjärna inom sportjournalistiken – TV4:s Patrick Ekwall – är upprörd. En nöjesredaktör på Expressen har kritiserat hans frisyr.
Under rubriken ”Varför ska jag behöva ta den här skiten?” skriver Patrick i ett inlägg som dryper av moralisk indignation:
”Jag vet inte hur jag skulle förklara för Wilma, 7 år, varför någon skriver något sådant när jag alltid har påpekat för henne att man aldrig får håna någon för utseende eller för att de ser annorlunda ut.
Ja du, Patrick, 41. Du kan ju börja med att förklara för Wilma varför du skrivit följande rader:
26 oktober:
By the way; jag har suttit sidan om Kufens idol Bosse Hansson på ett flyg en gång o stått ganska nära Kufen i en bar för ett tag sen. De har i alla fall en sak gemensamt. Och det är inte Karl Lagerfelt.
Kommentar: Ekwall är arg på Sportbladets TV-recensent Frank Östergren och mitt i inlägget får sig stackars Bosse Hansson – som inte har något med saken att göra – en känga för att han luktar illa.
21 januari:
Tidig presskonferens i morse för en del spelare på Hotel Millenium gav oss en oslagbar morgonfrisyr på Andreas Granqvist. Granqvists agent Martin Dahlin hade aldrig godkänt den approachen inför ett möte med kamerorna.
Kommentar: Ekwall gör sig lustig över Helsingborg-mittbackens frisyr.
13 februari:
Men, snälla. Spotta ut snuset! Det ser inte klokt ut, Peja! Den där Narup har skyfflat in en prilla som lätt skulle fylla en B-kupa och det ser ut som om han har fått nån smittosam sjukdom efter ett oralt besök på tveksamma barer i Red Light-district.
Kommentar: Ekwall upprörd över att curlingherrarna snusar. Då ser de nämligen fula ut.
Det finns naturligtvis hur mycket mer som helst. Mig har han till exempell kallat ”en vidrig människa” som han inte vill ”kopplas samman med” eftersom det skulle ge mig ”för mycket cred” (Resume.se).
Alltså är det ganska lätt att räkna ut vad Patrick vill åstadkomma med sitt inlägg. Han är inte alls upprörd – inte för fem öre – utan vill återigen ha rubriker i branschpressen samt göra sina läsare uppmärksamma på att han nämns i en tidning.
Kort sagt – han vill synas!
Och det är just det som är det fina med Patrick; han blir inte arg på riktigt när man kritiserar honom. Han är bara glad att man skriver om honom. Precis just så ska en journalist reagera: vi skriver om folk, då får vi också tåla att själva bli omskrivna, även om det ibland sker i mindre smickrande ordalag.