Skrev i går en artikel om ”agenten” Terje Liveröd som publiceras i dagens Sportbladet.

När norrmannen fick nys om att jag hörde mig för om hans verksamhet – troligen via Hammarby – ringde han upp och var trevlig till en början men efter ett tag blev tonen allt hårdare:
– Tyvärr blir det ingen intervju med Mathias Almeyda nu, sa Liveröd.

Förre argentinske mittfältsstjärnan Almeyda var i Stockholm i tisdags och onsdags och diskuterade framtida samarbeten med AIK och Hammarby. Almeyda jobbar som agent och Liveröd är med på ett hörn. Sportbladet hade tidigare under dagen framfört en förfrågan att få intervjua Almeyda.

Lite senare i samtalet sa Liveröd:
– Och i framtiden kan andra spelare bli aktuella för svenska klubbar och jag tror säkert att Aftonbladet är intresserade av det. Men med vissa medier har jag ett samarbete, med andra inte.

Allra argast blev Liveröd när jag frågade om – och i så fall av vem – han fick pengar av i samband med Egurens övergång till Hammarby. En högst berättigad fråga, inte minst av skattetekniska skäl.
– Varför skulle jag svara på den frågan? Vad tjänar du själv?
28 900 i månaden.
– Jag har aldrig utgivit mig för att vara agent eller ombud för någon spelare eller klubb. Jag är rådgivare och verksamheten ligger inom Fifas regelverk. Nu har jag svarat på dina frågor. Nu går mitt flyg (klick).

Ska bli intressant att se vad Malmsten och agentfolket på förbundet kommer fram till i nästa vecka…

Dagens Robbie.
Jag kan lugna dig. Att flyga inrikes i Sydamerika är inga som helst problem. Har gjort det vid flera olika tillfällen. Alla de resorna har varit bättre än europeiska inrikesflyg.
Har även flygit inrikes i Afrika utan problem.
Personligen tycker jag att Zlatan skulle ha bragdguldet. För att lyckas hamna i en sådan svacka som han gjorde under första halvåret måste vara nästintill omöjligt med hans talang.
/Johan

Bra, nu kan jag andas ut. Lite i alla fall.

Har precis insett att jag ska bevaka Sveriges januariresa till Sydamerika vilket innebär att jag måste flyga inrikes i Venezuela och Ecuador.

Alltså, jag är inte flygrädd, men detta känns inte helt bra. Som redaktionssekreteraren Janne Flash precis sa:
– Det finns två kontinenter där man ska tänka sig för innan man flyger inrikes; Afrika och Sydamerika.

Nu ska jag alltså flyga inrikes i Sydamerika och dessutom upp på ett högt berg dit inga tåg kan nå och bussarna är ännu mer livsfarliga (Anderna).

Min flygrädde farsa brukar ta två whisky och två valium när han flyger charter till Thailand, men det räcker ju inte långt i det här läget.

Närmre ren dödsångest har jag inte varit sedan jag hängde utmed en hög, brant bergvägg – med händerna runt en tunn rot – innan min kompis Samuel kom och räddade mig.

I fjol tyckte jag att fotbollslaget Mjällby skulle haft bragdguldet, i år borde Henke Larsson fått det. Att 35 år gammal bli värvad från allsvenskan till Manchester United, det är en bragd om något.

God mat, gott vin, långa promenader och inte mindre än fyra museibesök – där har ni min Parisresa i ett nötskal. Plus att jag läste ut Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor”. Bästa svenska boken sedan Lasermannen. Nu blir det till att kasta sig över uppföljararen ”Flickan som lekte med elden”.

DN:s TV-recensent fortsätter sitt korståg mot Henke Larsson och sopar till en och annan stackars skåning på vägen. Läs själva.

Ironi i text kan vara farligt, det fick jag erfara efter mina rader om svenskafans.com i ett inlägg nedan. Den där Hultgren på Resia som bombarderar mig med mejl begrep till exempel inte att det var ironi, men det är kul att han läser min blogg, trots att han är så upprörd över att jag felaktigt råkade ge honom skulden för att vi fick ett hotell som låg 25 minuter från tågstationen i Le Mans och inte fem minuter som TT-Skiöld tyckte sig hört. Skoja aldrig med en resebyråman, det är mitt tips.

Väl hemma från Frankrike läser jag Jeppssons TV-krönika och anar mig till att Henke Larsson är klar för Manchester United. Inte ett ljud om det hördes till Paris, trots att TV4 verkar ha skrikit ganska högt. Den kanalens bekräftelsebehov får ju till och med mitt eget att blekna.

Håller för en gångs skull med Jeppsson; ska man skryta om en nyhet, får det vara tyngre än att man plöjt ut den på nätet en timme innan officiella presskonferensen ska börja.

James Keene klar för Elfsborg hör jag. När jag fick nys om detta – för två veckor sedan – och ringde upp Keene och kollade svarade han ordagrant (fast på engelska):

– Jag var där och shoppade med min flickvän, inget annat.
Varför åker man till Borås?
– Vi ville göra något annorlunda och då åkte vi dit eftersom jag aldrig varit där tidigare.
Kan du tänka dig att spela vidare i Sverige och allsvenskan?
– Kanske. Om det dyker upp något intressant. Men Portsmouth är mitt förstaval. Jag åker tillbaka i december, sedan får vi se vad som händer.
Har Elfsborg varit i kontakt med dig?
– Nej.

Anade att det var en bluff och körde storyn om ”Keene till Elfsborg” ändå. Kändes rätt i magen, typ.

Att spelare, klubbledare och agenter ljuger i bland har jag full förståelse för, men jag är lite nyfiken på hur man lägger upp strategin.

Är det Andreasson, sportchefen, som säger till Mörk, agenten, att säga till Keene, spelaren, att säga ”Jag var bara där och shoppade” när medierna ringer?

Till jobbet i morgon onsdag, har det hänt nått mer?

Nu stämplar jag ut i några dagar, ska på födelsedagsresa till Paris med flickvännen som fyllde 30 i måndags (ja ja, jag ska snart se mig om efter något yngre).

Hörde om en artikel på svenskafans.com där det påstås att jag håller på IFK Göteborg. Alltså, de där jävla svenskafans, alltså. Det är bara överdrifter och spekulationer och skit hela tiden. Inte ett ord är sant. Felciterad är jag naturligtvis också. Jag har självklart inte läst artikeln.

Avslutar med ett avslöjande som det kommer talas om länge i fotbolls-Sverige:

HAMMARBYS KANSLI HÅLLER NUMERA STÄNGT PÅ ONSDAGAR
Inte ens ordföranden Jan Friedman kände till nyordningen:
– Det har inte varit uppe i styrelsen, säger han.
VD:n Henrik Appelqvist förklarar:
– Vår receptionist jobbar halva tiden med bandyn, halva tiden med fotbollen. Tidigare satt hon oss hos hela veckorna och skötte bandyn därifrån, men nu får bandyn ha henne en dag i veckan, på onsdagar.

Intressant krönika av Alfelt i dag angående de allsvenska klubbarnas ovilja att värva av varandra. Blir det verkligen så trist som det verkar – knappt några, tunga interna värvningar? Hittills har ju i alla fall inte mycket hänt…

Mycket snack om Hammarbys Eguren och Stoor-affärer. Vem får pengar och vem får inte pengar?

Enligt mina branschkontakter ska Hammarby ha fått cirka fyra miljoner för Stoor och utnyttjat optionen på Eguren (cirka tre miljoner). Alltså gick Hammarby plus på affären samtidigt som Rosenborg betalade ganska exakt lika mycket för Stoor som för Mikael Dorsin häromåret (3,5 miljoner norska).

Låter som en affär samtliga parter kan vara hyggligt nöjda med – förutom det faktum att ytterligare en talangfull, ung, svensk spelare lämnar allsvenskan för en norsk/dansk klubb…

Nästan så att jag tycker lite synd om Kalmar efter att ha läst det här tårdrypande mejlet:

Hej Robert.
Klart att diskussionen om vilka lag som får TV-tid känns löjlig för er som helst ser de lagen som visas. Självklart ska TV visa topplagen i slutet av serien och de som drar tittare i början av serien.
Men kan de inte se till så att alla lagen visas åtminstone än gång per säsong. Kalmar FF spelar tråkigt men har dock varit det lag som varit top fem tre år i rad. EN MATCH är väl inte så farligt? Till exempel när de möter Bajen så vinner de ju i stort sett varje gång och det är sevärda matcher…
Bara en tanke. En enda match per säsong. 100% mer än i år i alla fall.
MVH
Johan

Men bara nästan.