Det har startats en blogg – vi kan kalla den ”ettfelpasstill” – där ett gäng ganska namnkunniga män och kvinnor – vi kan kalla dem ”The Gäspers” – skriver om hur fotbollsjournalister egentligen borde göra fotbollsjournalistik.

De ägnar så gott som allt utrymme åt att kommentera artiklar de inte läst och skribenter de aldrig skulle läsa (jag är naturligtvis en av de fördömda).

Hur som helst så svalde de nyligen sin stolthet och mejlade till mig, i hopp om att jag skulle länka till deras blogg. En ganska smart marknadsföringstanke, det håller jag med om.

Men jag brukar bara länka till saker jag tycker är bra, roliga eller relevanta, och eftersom jag aaaaldrig har läst deras blogg kan jag inte avgöra hur den står sig.

Tyvärr.

Verkligheten är ofta roligare än dikten. Kolla bara in denna ”förbudsskylt”.

Har lunchat med Wegerup och Bank i dag. Sturekatten har suverän morotskaka, en av de bästa jag någonsin ätit.

Sedan blev jag intervjuad av Fotbollsguiden och det kändes som vettiga och relevanta frågor. Återstår att se hur mina svar blev…

Lördag ägnar jag åt en biltur till Norrköping där flickvännen ska jobba och jag ska bada äventyrsbad med lill-grabben.

Har haft en otroligt hektisk dag, återkommer eventuellt till det.

Passar på att länka till några intressenta artiklar i stället:

Frank Östergrens tv-krönika.

Wegerup som nobbade Expressen.

En DN:tv-krönikör om Henrik Larsson.

Blev en flaska i kväll också, rött den här gången, tillsammans med Bank, en bra lasagne och några varma baguetter. Fruktsallad till efterrätt.

Åker till Paris under morgonen. Bank ska på någon suspekt utställning, jag tänkte leta underkläder till min flickvän. Tips någon?

Till lill-grabben har jag redan köpt en supertuff liten leksaksbil.

Vi flyger på kvällen och det ska bli så skönt att komma hem. Man känner ju sig lite ensam när man är iväg på sådana här resor, man saknar det man älskar. Och jag tror att Pärlan känner likadant.

Jag vet inte vad som är mest sensationellt – att konkurrenten avslöjat att namnet på årets Guldbollen-vinnare sipprat ut i förtid, eller att de efter tre dagars nitisk journalistiskt grävande NÄSTAN lyckats få de mest grundläggande fakta rätt (vilka som sitter i juryn, när jurymötet hölls).

Men jag kan ju – i all välmening – tipsa konkurrenten om att jurymedlem Sune Hellströmer anlände till Stade Bollée i en nyinköpt, nedcabad Lambourghini. Han bredsladdade in på vip-parkeringen, iklädd en…vad heter det nu igen…– svårt divig? – Armani-svid, sprutade fyra flaskor Cristal över Petter Hansson, dricksade 4000 euro till en bollkalle och skrek rakt ut i pressrummet att ”I natt är det jävlar i mig jag som bjuder!”.

Mer än så vet jag inte.

Så här skriver SVT:s text-tv om Fredrik Ljungberg:
”Fredrik Ljungberg missade kvällens match efter att ha drabbats av migrän. Troligen var det något han åt under Fotbollsgalan som orsakade detta.”

Något han åt? SVT text-tv:s läsare svävar alltså i ovisshet om vad Ljungberg åt?

Kanske var det…

…halva Jesscia Almenäs klänning. Delen som skulle täckt trosorna.

…Zlatans och Mellbergs inbjudningar.

…citronskivan som låg kvar i Stefan Andreassons första drink.

…Kim Källströms paraply, gummistövlar, galonbyxor, regnrock och sylvesterhatt.

…innehållet i det där kuvertet han hittade på toan.

…de 20 kilo jordnötssmör som Adam Alsing tänkt ha ”till sin nattmacka”.

…det märkligt blanka äpple som Jonas Nystedt tagit med sig enbart för att ge till mig.

…en taco.

…manuset till sitt eget tacktal.

Eller till sist, en outsider;

…ost. Fredrik är allergisk mot ost.

Ska dra mig bort mot arenan strax och passar på att lägga ut rätt startelva:

Rami Shaaban
–
Mikael Nilsson, Daniel Majstorovic, Petter Hansson, Erik Edman
–
Christian Wilhelmsson, Daniel Andersson, Martin Ericsson, Fredrik Ljungberg
–
Lasse Nilsson, Markus Rosenberg

Tips: Elfenbenskusten-Sverige 3-1 (Rosenberg).

Apropå startelvor så presenterar l’Équipe följande svenska lag:

Shaaban
–
Antonsson, Nilsson, Hansson, Edman
–
Wilhelmsson, Andersson, Bakircioglü, Berglund
–
Ljungberg, Rosenberg

Även världens mest ansedda sporttidning kan alltså gå bort sig ordentligt.

Frukosten på Mercure får tre plus (knappt), även om jordgubbsyoghurten stack ut och snuddar vid en femma.

Tidningen Ouest France presenterar Mikael Antonsson som Sveriges tredjemålvakt, så intresserade är de franska journalisterna av kvällens match.

Gör i dagens Sportbladet ett försök att beskriva lite av det hemliga spelet kring en vänskapslandskamp. Handlar så klart om pengar. Läs själva, ganska intressant tycker jag.

Gjorde också en grej på Markus Rosenberg men den ville webben vänta till närmare matchstart med att lägga ut.

Lars Lagerbäck släpper startelvan efter lunch men jag vågar mig på en GISSNING:

Rami Shaaban
–
Mikael Nilsson, Mikael Antonsson, Petter Hansson, Erik Edman
–
Christian Wilhelmsson, Daniel Andersson, Martin Ericsson, Fredrik Ljungberg
–
Fredrik Berglund, Markus Rosenberg

Nu ska jag ta Seaten ut till racingbanan och se vad som händer!

Apropå Djurgårdens nya tränarorganisation så börjar Kjell Jonevret kanske kunna lista ut varför Sportbladet visste att han skulle försvinna från sin tjänst innan han själv tagit beslutet.

Siggi Jónsson kom dock som en stor överraskning, precis som Dif skriver på sin kansliblogg. Även om jag borde listat ut det, träffade ju Bosse Lundquist och Rolle Åhman på Island i samband med landskampen. De var där i ”business”, som det hette.

Alltid kul med något nytt, frågan är om det från Island svensk fotboll ska hämta nya influenser?

Delade en flaska vitt med Bank i natt och pratade livet, men så fort jag hämtat mig blir det en tur till Le Mans racingbana för att kolla in hur det ser ut där 24-timmarsloppet körs.

Men först frukost.

Ibland går mycket snett. I går var en sådan dag.

Vaknade trött som satan klockan 05.00, in i duschen, ut till taxin, mot Arlanda. Flyg till Paris, sedan började eländet.

Jag och TT-Skiöld skulle ta våra väskor medan Simon Bank skulle hejda busstransfern till flygplatståget. Om det var jag och TT-Skiöld som var för långsamma eller Bank som inte lyckades hålla busstransfern råder delade meningar – fakta är att Bank åkte iväg ensam med busstransfern och jag och TT-Skiöld fick vänta. Där tappade vi tio minuter som skulle visa sig värdefulla.

Vi missade anslutningen till snabbtåget mot Le Mans med FEM minuter och hade Bank lyckats hålla busstransfern – eller om jag och TT–Skiöld varit lite snabbare – ELLER om den där Hultgren på Resia gett oss lite större marginaler – så hade vi hunnit.
– Känns som att komma fyra, suckade TT-Skiöld.
– Utan att få dra kokain, suckade Bank.

Vi tvingades boka om våra biljetter till ett senare snabbtåg (och fick i och för sig 13 euro var tillbaka, biljetterna var förbetalda så säg det inte till någon, vi åt en bra lunch för dem) men jävlar vad vi fick springa mellan anslutningarna.

Framme i Le Mans påstod TT-Skiöld att den där Hultgren på Resia sagt att det var fem minuters promenad till hotellet, det visade sig vara 25 med tung packning och det var då jag bestämde mig för att hyra en bil.

Det blev ett jätteschabrak till Seat och i den tryckte vi in Jönsson från Sydsvenskan också och till slut hittade vi fram till spelarhotellet men där fanns inga parkeringsplatser så jag ställde min Seat framför en buss och precis när Ljungberg satte sig på podiet kom en fransman och sa att jag måste flytta bilen för bussen skulle ut. Jag missade presskonferensens första fem, skrapade bilen när jag backade ut, men fick ett bra snack med Markus Rosenberg till slut.

Sedan skulle vi ut till arenan och hamnade i tidernas bilkö, det tog 45 minuter dit och fem minuter hem, men landslaget satt i samma kö och kom tio minuter för sent. Men den stora landslagschocken svarade läkaren Magnus Forssblad för – han hade rakat bort mustaschen.

Vi skulle äta på ett lyxhak brevid hotellet men där var fullt och i stället hamnade vi på le Crocodile, en rätt taskig sylta med en tvåplus Entrécôte-och-bernaise (och då är jag snäll).

Men ölen var cool: