Jag ska skriva något som jag riskerar att få käka upp. Jag ska skriva att den första kvartsfinalen VM 2010 inte kan sluta på annat sätt än seger för Brasilien. Det kan den naturligtvis, men Holland kan inte vinna, i så fall är det Brasilien som har förlorat. Om ni förstår.

Om Brasilien gör vad de gjort hittills i VM vinner de med säg 3-0. 3-1 kanske. Det är ingen åsikt, det är fakta.

Sedan är fotboll ett spel där inte ens Usain Bolt hade sprungit snabbast varje gång. Det är också fakta, att allt kan hända. Men Brasilien vinner det här mötet nio gånger av tio. I eftermiddag får vi svar på om det är match tio.

Jag gick igenom Brasiliens mål häromdagen. Det slog mig att Robinho är den spelare som är inblandade i flest, fyra stycken: hockeass, ass eller målskytt. Robinho har fått skit men han är många gånger nyckeln bakom brassarnas snabba omställningar. Offensiv nyckelspelare fram till att Kaká tar över. Jag är väldigt nyfiken på hur Heitanga och Mathijsen ska stå emot. Kanske är ansvaret på defensiva mittfältarna van Bommel och de Jong ännu större. Att täta läckan direkt. Någonstans där avgörs matchen.

Holland då? Har de något på gång, har de maskerat formen? Jag tror inte det. Ett lag som Holland går alltid för fullt i VM. Jag tror inte de är bättre. Det innebär inte att de är dåliga men eftersom jag inledde det här VM:et med att gå emot alla som tror på Holland vore det dumt att ändra sig. Får jag käka upp det så får jag. 

Emelie Ölander skrev en intressant sak till mig på Facebook: ”Förstår inte varför landslagen som möter Robben förstått att man ska hindra honom från att bryta in i banan å skjuta med vänstern. Han blir inte ofarlig då men 9 av 10 mål han gör är ju när han bryter in i banan…”.

Nio av tio…är det här matchen då Robben gör det oväntade?

Go Brazil.

Det är naturligtvis en svart dag för svensk fotboll. För all världens fotboll. Ni har säkert läst Sportbladets artiklar om mordet på Assyriskas Eddie Moussa, 26 och hans bror, också verksam inom fotbollen. Oavsett vad som ligger bakom och hur det har gått till är det en tragedi för deras familjer, släkt, vänner, Södertälje, Assyriskas fotbollsförening, superettan, svensk fotboll, all fotboll.

För oss andra går livet vidare, jag berör det inte mer än så just nu eftersom jag inte jobbar med bevakningen. Jag fick beskedet när jag kom ut ur vår webb tv-studio efter att ha spelat in vårt VM-program. Gäst är AIK:s och U23-landslagets ytterback Emelie Ölander, synnerligen trevlig och sympatisk – och framför allt kunnig. Hon levererade troligen de bästa analyser vi haft i programmet.

Stor skärm här, lite mindre nedan…

PS Om ni missat något av våra VM-program har ni de här:

1. Erik Edman L L

2. Tobias Hysén L L L

3. Björn Ranelid L L L L

4. Ola Toivonen L L

5. Kennet Andersson L L L L

6. Patrik Sjöberg L L L

7. Dalil Benyahia L L L L L

8. Thomas Bodström L L L

Min drömelva har skrapat ihop 52,64 miljoner, och alla lag jag satsade på från början är kvar i turneringen, jag har bara bytt på två positioner – Badstuber/Boateng och Kaká/Robinho, men ändå ligger jag först på plats 1743 av cirka 33 000…

…nu ryker mina holländare i kvarten men byten görs bara vid skador, avstängningar och odiskutabla petningar (läs; Badstuber). Alltså låter jag van Pissie (felsatsning från början) och Elia (har levererat bra sett till prislapp) vara kvar.

Däremot måste både Elano (skadad) och Ramires (avstängd) bytas. Men mot vad? Inne på M. Bastos och D. Alves…

Hur går det för er? Någon som står kvar med sitt orginallag (enligt ovanstående princip) med mycket poäng?

Det var min gode vän Fröken Frändén som sa det. Ett inslag om stjärnkampen mellan David Villa och Christiano Ronaldo hade precis rullat i SVT och i studion höll Frändén med om att Ronaldo är Portugals stjärna men menade att stjärnan i Spanien är Laget snarare Villa.

Jag skulle vilja hävda att det blev tvärtom.

Portugal skakade de regerande EM-mästarna tack vare att lagmaskinen fungerade klockrent i 60 minuter.

Spanien vann matchen på grund av en enskild stjärnas påpasslighet.

Efter att ha sett fyra matcher i detta VM med Spanien är jag inte förvånad över matchbild eller matchutveckling. Spanien hackar – David Villa fungerar. Han har burit det här laget på sina axlar genom turneringen. Forwarden – världens bästa just nu – spelar på sin högstanivå medan lagkamraterna ligger en bit under. 

Jag har inga sympatier för vare sig Spanien eller Portugal, därför är jag objektiv i min analys: i dag tycker jag lite synd om Portugal. De var bättre i första halvlek. De hade vind i seglen och kursen inställd på kvartsfinal. Men är det något lag du inte ska hamna i underläge emot – efter Brasilien–  är det just Spanien.

Ett ögonblicks förvirring i den solida backlinjen – skapad av ett spanskt byte där tunge Llorente plötsligt kom in och bröt mönster – gav ett läge för Villa där han sällan missar men ändå var nära att göra det.

Alltså gick det som det gick – Ronaldos tårar part IV.

(Efter EM -04, VM -06, EM -08).

Till sist; grattis till semifinalplatsen, Spanien. Ni är där utan att ha imponerat särskilt mycket.

Efter VM:s mest givna 0-0-match (jo faktiskt, till och med jag drog in stålar på det) var det inte fel att bänka sig framför VM:s första straffdrama. Säga vad man vill om straffar men det är inget du nickar till under. Att dokumentären ”Hannibal” utgick gjorde inget.

Paraguay vs Japan, Villar vs Kawashima, Honda vs Barrios.

Inget av lagen imponerade på mig under 120 minuter, även om bägge hade sina chanser. Det var lågt tempo, tillknäppt och få minnesvärda händelser.

Men ett straffdrama är ett straffdrama. Inget du nickar till under, som sagt.

Jag trodde på Japan, det känns som att japaner och koreaner saknar nerver, men Barreto inledde bergsäkert för Paraguay. Endo klev fram, rörde inte en min, såg ut som en samuarj och väntade in bollen i bortre.

Barrios gjorde inget misstag, Hasebe tvingades lägga om bollen, men rörde inte en min, såg ut som en samuraj och hängde upp den i tvättlinehöjd.

Riveros fixade 3-2, sedan klev högerbacken Komano fram, rörde inte min, såg ut som en samuraj – men skickade bollen stenhårt i överliggaren.

Valdez gjorde 4-2 till Paraguay, att Honda körde samuraj-style hjälpte inte – Cardozo var iskall i avgörandets stund.

5-3 till Paraguay – och åtta riktigt bra straffar av nio.

Jag har inte varit särskilt imponerad av Paraguay tidigare – nu är jag det. Av deras straffskyttar, alltså. Tre inhoppare sköt = tre mål. Förbundskapten Martino ska också hyllas.

För Komano återstår däremot bara en väg…

Tack ändå, Japan, turneringens mest oväntade åttondelsfinalist sett till förväntningarna på förhand, strykgäng i Grupp E.

Paraguay – VM:s mest oväntade kvartsfinalist – har en minimal chans att överleva en omgång till. Det är att den matchen också går till straffar.

Dagens VM-program ute, gäst är politikern, advokaten och författaren Thomas Bodström, 48, dessutom ex-allsvensk spelare i AIK och med ett stort fotbollsintresse. Han avslöjade bland annat att han fått en intresseförfrågan från Svenska Fotbollförbundet som ny ordförande för några år sedan – men att det inte är aktuellt på tio år.

– Lagrell gör ett bra jobb, säger Bodström.

Vi plockar upp filmsnutten på Jogi Löw som florerar på nätet som ska vara filmad under Tyskland-England och ja…tja…han gräver lite i näsan, kan man säga.

– Du kan inte hålla på Tyskland efter detta, menar Vikingstad medan Bodström drog paralleller till sin barndom och då åttaårige lillebrorsa under en match i TV-pucken.

Såvida bilderna inte är fejkade – i så fall är de jäkligt skickligt fejkade – är det stor underhållning. Och det värsta är att Löw tydligen gjort detta tidigare…

Stor skärm här, lite mindre nedan…

PS Har ni missat tidigare VM-program har ni de här:

1. Erik Edman L L

2. Tobias Hysén L L L

3. Björn Ranelid L L L L

4. Ola Toivonen L L

5. Kennet Andersson L L L L

6. Patrik Sjöberg L L L

7. Dalil Benyahia L L L L L

…frågan är om inte till och med Kalle som hejar mer på Tyskland än Sverige vacklar nu…?

I dag och i morgon kommer experterna att hylla Brasilien. Andra har sett det här komma ett tag. Jag säger, med risk att få käka upp det; stackars Holland. Jag varnade lite för Holland tidigare i dag då det känns som att de inte nått sin maxkapacitet ännu. Men jag undrar om det spelar någon roll. Brasilien fortsätter att framstå som den starkaste kandidaten till VM-guldet. Det finns inget lag som hinner med när Brasilien får ytor, det finns inget lag som kommer att få något enkelt mål mot dem. Enda chansen är att ta ledningen och göra det tillräckligt trångt hemåt. Alternativt hålla 0-0 och vinna på straffar.

…hörde jag någon tänka Tyskland?

I alla fall, i kvällens match ställde Chile visserligen till en del bekymmer halva första halvlek men…

…när spelet går i baklås för VM:s individuellt sett skickligaste lag (jämte Spanien) är det en styrka att kunna utnyttja sina fasta situationer. Dani Alves slog bort hörna efter hörna mot Portugal. Han inledde med att slå bort att par till mot Chile. Då tog Maicon över. Efter att ha skjutit in sig en gång prickade han Juans panna genom en kulstöt med bananskruv. Resultatet: en meteorit slog ner bakom Bravo.

…jag har skrivit tidigare att ska Brasilien vinna det här måste Kaká i gång, samt att det kan vara hans sista chans att bli kung i ett VM. Kakás VM har varit upp och ner, mest ner, men det har funnits viktiga stunder av briljans. Framspelningen till Fabianos 1-0 mot Elfenbenskusten är ett exempel. Framspelningen till Fabianos 2-0 i kväll ett annat. Kaká kan fortfarande bli VM-kung. Själva målet? Tja, det närmaste man varit en utlösning framför TV:n under det här mästerskapet.

…3-0 var inte heller så dumt, va? Ramires-solo över Chiles planhalva, pet till Robinho som vinklade in i bortre. Min drömelva bugade och log…ända fram till Ramires drog på sig ett vansinnigt onödigt gult kort…suck.

Till sist; finns det fortfarande någon som trycker att VM är tråkigt och dåligt? Jag väljer att tacka för uppvisningen, kära brassar.

Skrev tidigare om mina problem inför kvartsfinalen – ska man hålla på Tyskland (Klose) eller Argentina (Diego)?

Jag fick den här bilden mejlad till mig men tyvärr…det hjälper inte, jag kan ändå inte bestämma mig, trots två bra argument…

…skämt åsido, men det blir till att vänta in känslan vid avspark.

Visst skapade Slovakien ett par bra bra chanser. Men jag tycker att Holland kontrollerade eftermiddagsmatchen fullt ut. Klasskillnaden låg och lurade. Gillar att Holland körde tröjnummer 1-11. På rätt position dessutom. Som det ska vara.

Lite kluven kring Holland. Å ena sidan har de bara släppt in två mål, båda på straff. Å andra sidan imponerar de inte riktigt framåt. Vilket gör mig orolig. Skulle de plötsligt börja växa nu kan brassarna få en obehaglig resa i kvarten.

Viktigaste var att vi fick en match utan alltför tveksamma domslut. Ärligt talat begriper jag inte hur folk orkar hålla på att dividera om domarna. Allvarligt, fotbolls-VM spelas vart fjärde år, jag är tokladdad inför nästan varje match och tycker det är grymt kul att följa framför TV:n. Jag tycker att domarstandarden varit okej och att vi får räkna med vissa misstag. Det enda jag varit upprörd över är elfenbenens extremt fula spel mot Brasilien.

…och möjligen att Dunga vilade Robinho mot Portugal vilket innebar att jag tappade mark i drömelvan. Ikväll räknar jag med att de betalar tillbaka.

Mitt i VM-fokuset kommer AIK med en bombmatta av nyheter. Om vi koncentrerar oss på spelarna som försvinner – Bojan och Mutumba – ryktas det att nye tränaren Alex Miller gjort klart för dem  att det inte kommer bli särskilt mycket speltid under hösten. Nyrika, ungerska ligatvåan Videoton lär ha fiskat efter spelare i Sverige sedan en tid men är inte kända för att betala några större pengar. Men om Miller – som det enligt samma rykten råder viss skepsis till i AIK-truppen – nu ändå inte ser någon framtid för fjolårets guldyttrar är alla pengar välkomna för en klubb som blöder ekonomiskt. 

Nytt VM-program i morgon. Gäst i studion: Thomas Bodström.

Då sitter man i rävsaxen då.

Min favoritlagslista – den har gällt så länge jag kan minnas – ser ut så här:

1. Brasilien.
2. Argentina.
3. Sverige.
4. Tyskland.
5. England.

Men under den här turneringen har jag fått starkare och starkare känslor för Tyskland och kanske framför allt Klose. Nu ställs det tyska anfallsfenomenet mot min störste barndomsidol jämte Zico; nämligen Diego och hans Argentina.

Jag har ingen aning om vad jag kommer att känna på lördag vid avspark. I normala fall borde det vara Argentina. Jag har Diegos tröja nummer tio på mig i skrivande stund. Men jag kan heller inte blunda för min växande kärlek till Tyskland och Miroslav. Jag kan inte bestämma mig, jag kan inte ta ett beslut. Det enda jag vet är att vid avspark så kommer jag att känna vad som gäller.

Det finns två andra aspekter.

Jag har tippat Tyskland som VM-vinnare. I final mot Brasilien. Det är alltid kul att tippa rätt. Men den final jag helst vill se är självklart Brasilien-Argentina. De har aldrig möts i en VM-final. Nu kan de inte mötas förrän i VM-finalen.

Argentina måste skicka ut både Tyskland och troligen Spanien. Brasilien måste skicka ut Chile, troligen Holland och Uruguay/Ghana.

Från matchen Argentina-Mexiko fick vi en ny domartavla att diskutera, Tevez 1-0 var offside som ni såg. Men precis som i eftermiddags känns det ändå som att det bättre laget vann rättvist. All heder till Mexiko som charmat oss under VM. De inledde starkt igen. Men i dag var motståndet övermäktigt. Då går det naturligtvis inte att dessutom bjuda på ett mål, Higuains 2-0.

Tredje målet (Tevez igen) var varken domartavla eller bjudning, det var VM:s mäktigaste distansskott.

Debatten om målkameror mullrar vidare, jag förstår inte vad det är för fel på idén med straffområdesdomare? Förutom att det införs först till hösten.

Problemet med målkameror är att fotbollen i så fall inte kommer fungera enligt samma förutsättningar överallt på ett väldigt grundläggande område. Alla länder och arenor kommer inte ha möjligheten till videoövervakning. Dessutom tar det tid. Med tanke på hur spelare gnäller över allt mellan himmel och jord lär det sluta med att varenda situation ska granskas. Samt att fotbollens regelsystem går från att vara bedömning till exakt vetenskap. Däremot en straffområdesdomare som gör sin bedömning är vettigt.

Personligen blir jag inte särskilt upprörd över vare sig en domarmiss eller en filmning. Det är en del av spelet. Men jag förstår och respekterar att andra tycker annorlunda.

Fortfarande inget mål från Messi. Han försvann ur matchen i andra halvlek men låg innan dess bakom mål och hade ett par briljanta instick som satte lagkompisarna i bra lägen. Om vi ska dra en historisk parallell till Maradonas -86-VM klev han in i målprotokollet på allvar först i kvartsfinalen (även om han gjorde ett mot Italien i gruppspelet). Messi har inte dominerat detta VM men hans insats är långt ifrån ett fiasko.

Spelkassan i vårt VM-program är tom. Tur då att jag spelade 3-1 till Argentina privat. Den satsade tjugan ger 140 kronor tillbaka. De skickar jag nu in i vår spelkassa, Leffe. Vi lever.

Framför allt lever VM. Argentina-Tyskland, herregud vilken kvartsfinal. En repris från 2006. Tyskland vann på straffar (så klart), sedan utbröt regelrätt slagsmål. Jag var på plats. Det som hände i paus mellan Argentina-Mexiko är en promenad i parken i jämförelse.