Laul Calling inspelat och veckans gäst är agenten Patrick Mörk.

Fotbollsnördarna känner garanterat till honom, för övriga kan jag meddela att Mörk ger ett intressant bakom kulisserna-perspektiv på den svenska och internationella fotbollsmarknaden.

Till och med en rutinerad räv som jag själv fick en och annan aha-upplevelse.

Jag såg Matchen på redaktionen med Bank, vi ser fotboll på samma sätt, och vi konstaterade att visst är det härligt att fotboll inte är så enkelt? Du behöver inte ha de skickligaste anfallarna och spela den roligaste och bästa anfallsfotbollen för att vinna. Inte ens i ett dubbelmöte. Det här var en seger för smarta fotbollen, för den begåvade defensiven. Smartast och mest begåvad av alla, Guus Hiddink.

…sedan kom chocken. Det var Barcelonas enda skott på mål, det kom i 93:e minuten, det var verkligen en chock. Bank och jag bara tittade på varandra, under fullständig tystnad. Vad fan hände?

Ja, vad fan hände? Det var ett kliniskt spelande Chelsea, ett blygt och skärrat Barcelona, missade straffar, en felaktig utvisning, en ilska jag knappt sett hos en spelare (Drogba), nu rapporteras om slagsmål och sönderslagen inredning i spelargången. Förvånar mig inte om Drogba har en fot med i det också.

Visst skulle Chelsea haft minst två, kanske tre straffar, men Abidals utvisning var ett skämt…Anelka snubblade på sig själv.

Essiens mål var magiskt men det var också Essien som missade att rensa undan bollen i en situation där Chelsea hade läget under kontroll – 1-1.

Då hade Guardiola redan kramat om Hiddink och gratulerat honom till segern. Hade han gett upp?

Såg ni Ballack när han jagade domaren? Såg ni Drogba när han jagade domaren? Och något säger mig att den här stackars norrmannen inte är färdigjagad ännu. Fy fan.

När jag var ung hamnade jag i ett triangeldrama med en söt flicka och en av Partilles hårdare grabbar. En natt ringde han mig med budskapet:
– Jag kommer att jaga dig i resten av mitt liv.

…Tom Henning lär få det betydligt värre. Fy fan igen.

Hur som helst; det blir drömfinalen. Manchester United mot Barcelona.

Det var det spelet det. Nu ska jag aldrig mer betta på nånting.

Länge sedan jag var så laddad inför en fotbollsmatch som för Chelsea-Barcelona. Grymt nyfiken på Guus Hiddinks matchplan, hur Chelsea går in i matchen. Jag har till och med stannat kvar på redaktionen för att kunna se fajten, den går ju på en av motorkanalerna. Värmer upp med Hammarby-Kalmar och där har Elm och kompani raserat väggen både en, två och tre gånger.

Blixtvisit till framsidan i dag, på Kamratgården i morse, snack med Wernbloom och Söder till Laul Calling.

Vid Blåvitts träningsplan stod en taxi parkerad. Först tänkte jag att det var GT-gubbarna som var rädda för regnet men när jag tittade lite närmare satt där tre välklädda italienare.
What are you doing here? undrade jag.
– No comments.
Watching Robin Söder?
– He is too expensive, sa italienarna och när jag skulle vinka dit kameramannen körde taxin snabbt därifrån.

Drog storyn för Håkan Mild som sa:
– Bra att du jagade iväg dem.

…sa Håkan skämtsamt alltså, ungefär som när han sa till mig att Robin Söder var värd 300 miljoner. Den skämtsamma tonen framgick tyvärr inte i rubriken vilket Mild påpekade.
– Inga fel på texten men rubriken är för dålig, Robban!

…när Håkan säger så, då lyssnar man faktiskt.

Grejen är att uttalandet har satt sig bland folk. Under träningen missade Robin Söder ett friläge. Då vrålade Wernbloom:
– Ska du kosta 300 miljoner måste du sätta den!

I alla fall…Mild kom förbi precis när jag satt mig ner med Wernbloom, tog Pontus avsides och viskade något. Mild missade dessbättre att Wernbloom var ”myggad” och allt som sades gick rakt in på band. Men jag håller på den bomben ett tag.

Åter till de mystiska italienarna. Jag satte Spanjoren på att gräva lite i det och tydligen hade tre italienska agenter siktats i Kalmar i samband med matchen mot Häcken.
– Antalet stämmer ju, funderade Spanjoren och det har han rätt i.

Italienarna var alltså agenter…men utsända av vilken klubb? Och varför svarade de att Söder var för dyr? Hur dyr? 300 miljoner?

Sedan fick jag SMS av Spanjoren som är på nygamla Ullevi (Öis-BP):
– De mystiska italienarna verkar vara på plats här också.

Mystiken tätnar.

…bomben var tyvärr ingen bomb. Det enda Håkan sa var att Pontus skulle ringa Stefan Pettersson som hade varit på besök på Kamratgården samma dag. Pettersson har lagt ner konstgräsförsäljningen och jobbar som agent.

Nu smäller det snart.

I kväll står jag på alla Arsenal-supportrars sida. Eller alla Gooners sida, kanske man ska briljera med att säga.

Egentligen hoppas jag på drömfinalen Barcelona-United men nu är det så att Wennman den Store och jag har tusen spänn på Arsenal som Champions League-segrare. Då  lägger vi allt annat åt sidan, spelbongen ger 14 000 spänn och det bör väl räcka fram till midnatt i London. Det är inte så jävla illa.

…dessvärre sitter jag på ett tåg mot framsidan under första halvlek.

Det hade inte varit orättvist om Gais vunnit på Stadion men fotboll handlar om att göra mål och förutom att Djurgården gjorde flest hittade jag två rätt tydliga tecken på att Dif kan vara på väg ut ur krisen. Kan vara, alltså. Utvecklar detta i krönikeform i papperet.

Om jag varit rubriksättare på en lokaltidning hade jag satt ”Wandersons konstspark värd hela entrépengen” och känt mig ganska nöjd med mitt dagsverke.

Såg SVT:s fotbollsmagasin för första gången. Pär Zetterbergs analys av skånederbyt gick ut på att ”Var det någon som skulle avgöra, så var det Henke. Han dyker ofta upp lite som gubben i lådan”.

…om jag varit fotbollsexpert på SVT hade jag inte sovit lika gott efter den analysen.

Vore det inte för det tuffa spelschemat tror jag att Rolle Nilssons manskap hållit tätt tiden ut. Nu orkade MFF inte stå emot när Henke Larsson dök upp som ”gubben i lådan” i 89:e.

Elfsborg gjorde två mål i en och samma match. Dra på trissor.

Det ligger något i vad farsan brukar säga: sällan Blåvitt tar fem raka nuförtiden.

Till sist; Gefle blir nog fan inte sist i år heller.

Över 100 000 klick på senaste Laul Calling. Bra för att handla om damfotboll – eller är det så att ämnet berör trots allt?

Beröra lär kvällens fotbollsmatcher göra hur man än vänder och vrider på det.

…eller kanske inte Gefle-Örebro men däremot övriga tre fajter: Dif-Gais, Elfsborg-Blåvitt och Helsingborg-Malmö.

Hur mår Djurgården vid en förlust till?

Vem av årets två största guldfavoriter är starkast när de möts?

Orkar Rolle Nilssons manskap spela ytterligare en fotbollsmatch?

Lär finnas anledning att återkomma i ämnena.

Det har varit en annorlunda helg på alla vis. Först såg jag alltså en match i spanska ligan, det hör inte till vanligheterna.

I söndags köpte jag en bingolott och slog mig ner i soffan. Vem hade Lotta Engberg i studion om inte – förbundskapten Lars Lagerbäck. Han verkade trivas utmärkt.
– Vilket schyst husband, diggade Lagerbäck och parerade Engbergs sexskämt rutinerat.
– Det går lite långsammare när man blir äldre, svarade Lasse med glimten i ögat – eller var det passion?

Att Lotta ville var uppenbart. Mer oklart hur Lagerbäck ställde sig. Vad som hände efteråt vet jag inte, men som Lotta sa till en gäst som ringde och önskade en trevlig fortsättning i studion:
– Vi ska ha väääldigt trevligt sen…

Lotta Engberg och Lasse Lagerbäck – vilket par de skulle bli.

Jag var extremt nära Finalchansen på min lott men sprack på att Ivar 26 dök upp i stället för Ivar 28. Lagerbäck gav 10 000 till Alby FF, en kärring ute i landet vann bil, mat och bensin värt 360 000 kronor…jag var alltså två Ivar-nummer från Finalchansen.

Lite surt att hysta ut 40 spänn och två timmar på eländet utan att ens vinna en ny lott. Men husbandet var schyst i alla fall. Kanske kollar jag nästa vecka också.

Hamnade framför Real Madrid-Barcelona i går kväll, mest av en tillfällighet, brukar inte följa spanska ligan, men El Clásico bjuder ibland på det lilla extra så jag gav det en chans.

Och herre jävlar vilket lir!

(Ni vet att jag inte gillar utropstecken men här kommer ett par till!!!).

Jodå, jag har sett bättre fotbollsmatcher, absolut. Till exempel Italien-Tyskland semifinal VM 2006 och Brasilien-Frankrike kvartsfinal VM 1986 men jag tror aldrig jag sett en offensiv så fruktansvärt skicklig som den Barcelona pumpade i gång i går kväll. I alla fall inte i en så viktig match mot en bra motståndare.

Det är lätt att stirra sig blind på Messi som verkligen var magnifik med boll men kanske framför allt utan utan – ständigt i rörelse, därmed omöjlig att försvara sig emot eftersom han hela tiden dök upp i nya ytor, mellan nya motståndare.

Men min man var faktiskt Xavi. Det var Zidane-klass. Då syftar jag på förmågan att i felvänt läge läsa av var motståndaren befinner sig. Det var bara att rulla upp bollen på Xavi som gjorde en lite sambavickning med rumpan och vips var två gubbar överspelade och han kunde avancera rättvänd och hitta vidare till Messi eller Iniesta.

Som min kompis Samuel som hejar mer på Spanien än Sverige messade:
”Mozart, Kafka och Picasso – släng er i väggen”.

Han har en poäng, Barcelonas fotboll i går borde jämställas med genier inom andra områden. De spelar med bredd och djup, i hög fart, med hög kvalitet, på spelare som ständigt är i rörelse och som hela tiden är ett steg före sin motståndare i tanken.

Defensivt har Barca sina svagheter men deras höga presspel var intressant att se, Real skickade undan bollen i panik gång på gång på egen planhalva. Kändes nästan som Blåvitt på 1980-90-talet.

Ska bli spännande att se om Barca kan göra om allt detta mot Chelsea i Champions League på onsdag. Hade gärna suttit ner med Guus Hiddink och lyssnat på hur han resonerar kring sin matchplan. Känns som att enda sättet är att döda tempot i matchen. Real Madrid gjorde tvärtom och det gick som det gick.

Dags för några allsvenska reaktioner. En dag försent, men vad fan.

Att Kalmars kräftgång blev så långvarig är en liten gåta, så stor har spelaromsättningen inte varit, så dåliga är inte gubbarna som är kvar. Det handlar väl om en reaktion på SM-guldet. Jag skulle tro att det skiljer 20 procent i ”kämpa” på den röda maskin som i fjol jagade sin första, historiska serieseger och det bonnagäng som gled in i årets allsvenska med näsan i vädret. Men nu är första trean hemma och det lär bli fler.

…däremot undrar jag om inte Rasmus Elm lämnar Kalmar till sommaren. Annars hade hans kontrakt nog varit förlängt nu med tanke på att det bara återstod detaljer för en månad sedan.

Var på väg till Grimsta IP i går för att se BP-Elfsborg. Det gick sådär. Först skar jag mig på taggtrådsstängslet. Sedan halkade jag i en koskit. Till råga på allt kom en ilsk bagge och jagade mig tre varv runt planen. Då gav jag upp och åkte hem.

…hörde sedan att James Keene gjort mål och det var i så fall på tiden.

Till sist finns det anledning att avsluta så här igen: kommer Öis ta några poäng alls i år?

…eller kanske så här: kommer Marcus Allbäck göra några mål alls i år?

Dagens program ute och jag tycker att Marcus Lantz gör ett ganska intressant inlägg i debatten om allsvenskan. Han fick sänka sin ”tuffhetsnivå” när han flyttade hem från proffslivet i Danmark och framför allt Tyskland. Mittfältskrigaren – som varit riktigt bra i årets allsvenska – kan alltså inte spela på samma sätt i Sverige. Tänkvärt.

Kosovare Asllani är en spännande person, född i Sverige men föräldrarna är frihetskämpar från Balkan och hon säger i programmet att för henne är Kosovo nummer ett.

När Zlatan andades något liknande om Bosnien i en bosnisk tidning häromåret blev det himla liv, men Asllanis uttalande lär passera lugnare förbi, Kosovo har inget damlandslag och herrlandslaget är ännu inte erkänt av Uefa och Fifa.

Den dag det blir så kan vi mycket väl få se andra ”svenska” spelare där, till exempel Aghon Mehmeti och Labinot Harbuzi om de inte blir så  bra att de platsar i Sverige. Emir Bajrami ställs också inför valet, men där är nog oddsen större att han kliver in i ett svenskt landslag. Erik Niva resonerade kring detta i ett S-reportage i höstas.

Gå in på Fotbollsbladet.se för att se programmet i fullskärm eller i mindre skärm här: