Tycker att min halvtidsanalys håller ganska bra, Turkiet var det bättre laget matchen igenom.

Visst blev det lite bättre när Frings kom in – tyskarna är tryggare med honom på planen – men totalt sett är jag grymt imponerad av Turkiets mittfält: från Mehmet Aurélio som plockade bort Ballack helt, Kazim Kazim på ena kanten, Ugur Boral på andra, till Ayhan Akman och kanske framför allt Hamit Altintop som vi gav fem plus. Vi ska inte glömma högerbacken Sabri Sariglu som var mer ytter än försvarare och snurrade upp Lahm både en, två och tre gånger. Det här är gubbar jag knappt hört talas om tidigare, men de var en fröjd att se.

Det var en match där det hände en hel del kan man lugnt säga…och jag hörde att ni framför TV:n gick miste om en del. Ni såg kanske inte när idioten sprang in och hur han halvt om halvt gled undan första vakttacklingen men sedan måste ha mosats av av andra, tredje och fjärde, och till sist bars ut av sex man.

…jag vet heller inte om ni såg fjärdedomare Fröjdfeldts duster med Fatih Terim…de var ganska underhållande.

Tysklands 2-1-mål var märkligt. Precis innan Lahm skickade i väg inlägget spelade Tyskland gåfotboll, det var som att de inte ville anfalla…sedan skickade Lahm iväg ett halvhyfsat inlägg, Rüstü gjorde en felbedömning och Klose tajmade bollen så underbart jävla perfekt. Men jag tycker synd om Turkiet, det målet borde egentligen inte fått bli till. Men så är det med Tyskland, de stressar inte upp sig utan litar på sina kvaliteter, utnyttjar dem – och nu är min EM-vinnare i final. Igen.

Hade ingen stor dag i mixade zonen. Fick egentligen bara eget snack med Christoph Metzelder och frågade vad han tänkte efter Turkiets 2-2-kvittering som han får ta på sig tillsammans med målvakten Jens Lehmann.
– Tron på att vinna det här var större än besvikelsen över det misstaget vi gjorde.
Vad gör er så starka?
– Det är en mix av vår mentalitet och starka tro. Men självklart behöver du tur också, sa Metzelder och gick därifrån innan jag hann få ur mig en tredje fråga.

Lehmann stannade där jag stod, men innnan jag hann säga flaska hade jag 85 andra engelsktalande journalister i ryggen och trycktes ihop mot stängslet så att jag nästan doppade näbben i den tallrik pasta med parmesan som Lehmann åt medan han blev intervjuad.
– Jag ser fram emot att se Ryssland och Spanien mötas i 120 minuter, sa Lehmann som verkar vara en dryg fan och log.

Med turkarna var det ännu värre, den ende som pratade engelska var Kazim – högeryttern med två ribbskott i första halvlek. Han var ganska glad medan många andra turkar gick med böjda huvuden genom zonen utan att stanna.
– En en sådan här match ger oss viktig erfarenhet för framtiden. Den här förlusten kommer vi att ha nytta av i nästa mästerskap, sa Kazim innan han föstes i väg av Turkiets motsvarighet till Lasse Richt och med ett leende lät hälsa att han inte fick stanna längre eftersom spelarbussen redan tutat.

Efter utfört dagsverke plockade vi upp Giraffen igen och rullade de knappa åtta tillbaka till Zürich. Om några timmar flyger vi till Wien för den stora semifinalen – Ryssland-Spanien.

Apropå TV-skandalen där hemma måste jag också ställa en fråga till fyrans Ola Wenström – varför ljuger du?

Tyskland ska vara ganska glada över 1-1 i paus, de är uppätna av Turkiets mittfält som spelar precis så aggressivt som man måste göra mot Tyskland. Ballack är inte med i matchen och turkarna skjuter konstant, vilket har inneburit två ribbskott, ett mål och en hel del ganska vassa chanser. Tyskland har 1-1 eftersom både högerbacken Sanoglu och mittbacken Topal var passiva vid ett tillfälle. Kan inte se någon annan utveckling än att Frings kommer in direkt i andra.

Ballack, Schweinsteiger, Podolski, Klose…jag har svårt att se turkarna stå emot denna kvartett…ungefär lika svårt som Bank hade i målet när vi körde straffar på en något långhårig matta i utkanten av Zürich…

…här hänger bollen i vänster klyka, Bank i fel hörn som vanligt…

– Det där kan vara årets idrottsbild, säger Niva som dock hävdar att min rörelse påminner om förre påven Johannes Paulus II…

…vi hämtade krafterna genom att beställa in åtta Zero, och jag tror att siffrorna stannar vid 2-0 i kväll, tyskarna gör ett i var halvlek. Min kompis Kalle som hejar mer på Tyskland än Sverige är ändå så nervös att det SMS han precis skickade inte går att publicera.

Det ryktas att Bank ska sluta på Sportbladet – det kan ha något med hans fotbollsprestationer under det här EM:et att göra – men när Resumé ringde tidigare i dag dementerade han uppgifterna.

Startelvorna har kommit och Frings är på bänken, skadad. Rolfes ersätter.

Jag har hittat mina glasögon! Tro det eller ej, men de låg och skräpade i ett dike längs E35:an mellan Chur och Lugano, aningen dammiga men i övrigt i gott skick.

Strålande sol i Zürich i dag, om en kvart rullar den sexväxlade mot Basel och Tyskland-Turkiet. Vi ska transportera ut Giraffen också som bort på vårt hotell.

Man kan gå upp i vikt, man kan gå ner i vikt, man kan bli solbränd eller blekt, vara härjad och sliten eller pigg och fräsch…mycket kan hända under en månad på fältet. Men jag trodde inte att jag efter EM 2008 skulle se ut som Ravanelli. Mitt hår har blivit silverfärgat och det sägs att det klär mig. Under VM 2006 ramlade håret av, den här gången bytte det färg. Man undrar ju lite nyfiket vad som händer med håret nästa gång. Om det nu blir någon nästa gång. Det har jag svårt att tro.

…det där med gliserna var ett skämt. Jag hittade de i ett sidofack i en av de 40 000 väskor man alltid samlar på sig under ett mästerskap. Du får väskor till höger och vänster vare sig du vill eller inte.

Biljettfrågan inför Spanien-Ryssland är löst. Janne Flash, mannen med planen, har fixat. Prisad vare Janne Flash, Sportbladets redaktionschef.

Bank, Wennman jr, Blanco och jag har precis lirat fotboll så att det bränner i benen. Bilder är på väg ut.

Gårdagens tidning handlade om EM:s 21 största stjärnor. Bank & Niva rankade medan jag skrev knäcket om ettan Arsjavin eftersom jag hade sparat bra Fàbregas-citat. Cesc hävdar att han aldrig hade hört talas om ”den lille tsaren” före EM.

Wennman jr och Blanco rekade Zürich under måndagen och hittade bland annat ett bad mitt i stan. Nu har vi studerat saken närmare och det visade sig vara ett bad endast öppet för kvinnor. Med ett sådant bad finns naturligtvis både för- och nackdelar.

…även en fotbollsplan är lokaliserad och där kan det bli några frisparkar innan det är dags för Tyskland-Turkiet. Är precis färdigjobbad med förhandsartiklarna.

Så här såg jag ut för några timmar sedan…

…nu ser jag ut så här…

…och här är Nolte…

…Turkiet har fyra spelare avstängda och ytterligare fem som är borta på grund av skador eller i alla fall är frågetecken. Jag ger inte turkarna en chans i helvete att skrälla igen, framför allt inte mot min EM-vinnare.

Anders Svensson meddelar att han fortsätter i landslaget men för mig kvittar det vilket. Svensson i VM 2010…tja, man kan ju hoppas att vi fått fram något bättre tills dess. Missförstå mig rätt – jag tycker att Svensson varit en av Sveriges bättre landslagsmittfältare senaste åren, men det säger ju tyvärr inte så mycket.

…Tyskland-Turkiet ska ändå bli en jäkligt häftig match att få uppleva på plats. Lastby ser den på Brandenburger Tor i Berlin, det är ännu tyngre.

Bara tre matcher kvar nu, snart kommer smällen – att komma hem. Det är ingen lek att tända av efter nästan sex veckor på fältet.

Egentligen skulle det rykt för en vecka sedan, men nu är det dags. Nu ska jag rakt in i badrummet och raka mig.

Vi har flängt tillbaka till Zürich…i morgon Tyskland-Turkiet i Basel…sedan tillbaka till Wien för Spanien-Ryssland. Fick precis biljettnobb för den matchen och det skulle ju vara bedrövligt synd att missa när ryssarna skicka spnjorerna ur turneringen. Det får bli väntelista och hålla tummarna.

Men först, mästerskapsskägget bort.

…ett par saker ni INTE ska sjunga i Wien:

* Alla heter Fritzl i Tyrol.

* Ingen har sett sol i Vi enn a.

* Alla älskar jord i Austria.

*  Alla luktar fukt…alla luktar fukt…alla luktar fukt i alperna.

Ni minns väl Gråskallens snack om ”den där nummer sju” i ryska laget? Gråskallen kunde inte uttala T O R B I N S K I, därför blev han ”den där nummer sju” under en presskonferens i Lugano.

Nu visar det sig att Gråskallen är i gott sällskap. Världens vackraste fotbollsspelare genom tiderna besökte i helgen Wien som representant för Adidas och fick då frågan vad han tyckte om Andrei Arsjavin:
– When you see their No. 10, it’s great. I call him No. 10 because I can’t say his name properly.

Sa alltså Zinedine Zidane.

Cesc Fàbregas hade alltså aldrig slagit en straff tidigare framkom det när jag och några engelska murvlar fick två minuter med honom i mixade zonen. På frågan varför han då slog den sista och avgörande ryckte Cesc på axlarna och sa:
– Det var den vinnande straffen.

…skön snubbe och det blev ett bra snack där jag sparat några citat som kommer att gå i morgondagens tidning, precis som jag sparade en del snack med Bilyaletdinov som gav den här artikeln om Rysslands framgångsrecept.

Sovmorgon i dag, sedan promenad i ett stekhett Wien, en stad jag inte har mycket till övers för. Allt är stort och stenigt, torrt och kantigt, jag har inte sett en blomma på två dagar. Vägarna är gigantiska och tar evigheter att korsa och allt ser likadant ut, det finns inga bänkar nånstans. Till slut hittade jag i alla fall en fontän jag kunde slå mig ner vid och tänka på livet.

Tivolibesöket är uppskjutet eftersom Bank ska på opera. I stället får jag och Niva leta upp ett bättre kök och lägga upp strategin inför semifinalerna.

Ett sömnpiller anser säkert många om Spanien-Italiien fram till straffavgörandet, men jag tycker att sådana matcher har sin charm de också. Det är fascinerande hur Italien går in för att stänga varje yta, hur lite de släpper till (Chiellini!) trots att de ställs mot världens kanske passningsskickligaste landslag.

Glöm heller inte att målchansmässigt var matchen relativt jämn, det var i princip inga chanser alls och lagen skapade ungefär lika många mållägen vardera. Men Spanien försökte mer, det ska erkännas, även om jag tror att ryssarna skickar dem all världens väg…i alla fall hoppas jag det.

…det var säkert 30 grader varmt ute vilket kan ha bidragit en aning till det låga tempot. I mixade zonen var det 130 grader, vilket däremot inte påverkade tempot på samma sätt – de spanska radiojournalisterna rapporterade med en intensitet som om Jesus i egen hög klivit ner igen.

…själv lyckades jag efter en del armbågande samla ihop quotes från Cesc, Casillas och Buffon. Det var ungefär vad som behövdes till dagens tidning.

Vi hängde kvar i mediecentret en stund innan vi tog en taxi till McDonalds och promenerade sedan vidare genom den tropiska Wiennatten till vårt hotell med varsin bättre burgare i näven, Bank, Lastby och jag. Grann Garå gick åt ett annat håll och Niva fortsätter att spara pengar åt företaget, han tog tuben.

På hotellet insåg jag att jag för första gången under mina resor glömt av vilket rumsnummer jag bor på.
I think it is 129, sa jag till nattportiern.
– No, we made it easy for you – 222.

…att jag lyckades glömma det tyder på att jag haft en del att stå i.

I dag blir en dag för vila, kontemplation och eventuellt ett tivolibesök. Vi har nämligen lokaliserat ett tivoli som har en åkattraktion värre än helvetesgungan i Köpenhamn.