Landslagets träning i går kan ha varit den sämsta sedan…ja helt klart sedan 2001, då jag började bevaka Blågult.

Lägg därtill att Zlatan skickade en boll mot Ljungbergs skalle, Lagerbäck har taggarna utåt, Linderoth ger Zlatan en försiktig känga, Zlatan sågar Lagerbäck i italienska tidningen Libero, Elmander säger rakt ut att han helst spelar med Allbäck, ”Chippen” konstaterar frankt att det spelar ingen roll vad man gör på träningen och alla andra små detaljer som man lägger märke till här och där.

Lundh på fotbollskanalen.se levererar en intressant tes att det är Lagerbäcks rutiner som håller på att kväva spelarna.

Eller som Olsson skriver i konkurrenten: ”Det är många hål i seglen på den här svenska landslagsskutan”.

Sportbladet går mot strömmen och har som viktigaste nyhet att Zlatan skojat med Lars Lagerbäck i TV4, ett skämt som tas som intäkt för att nu är allt frid och fröjd i Blågult igen.

I dag är träningen stängd, vi får se sista kvarten, sedan är det som sagt dags för Zlatan att möta pressen. Eftersom Sportbladet inte får ställa frågor hoppas jag att övriga journalister passar på att höra varför han ställde upp på den där bilden med Moggi, hur Inter-ledningen reagerade och om han nånsin kommer att förlåta Lagerbäck för hemskickningen.

Elljus, plastgräs och sådana där kemiska banankolagodisar i paus.
Vasasällskapet–Ekerö blev till ett sökande efter något enda äkta.
Som Robert Laul.
En äkta träträff.
Statistikern knäpper nöjt upp byxorna till Vasasällskapets osannolika svit på fyra år och 26 raka matcher utan förlust på Stadshagen.
Kvällstidningsreportern slickar sig om munnen inför tanken på excentriske lagkaptenen Richard Morling och hans, enligt insatta källor, vettlösa verbala attack mot stjärnan Sebastian Haag, alldeles före årets viktigaste match.
Fotbollsälskaren konstaterar krasst att Vasa nu tagit över serieledningen i division V, och att det var alldeles rättvist.
Men om man vill ha mer?
Då lägger man örat till läktaren och lyssnar efter andra vittnesmål.
Här har ni en autentisk läktardialog, med en kvart kvar av seriefinalen.
Söt, ung tjej:
– Jag var på Wasa-museet förut. Det åkte ut, rörde sig i 32 minuter och sen sjönk det.
Bitter, 32-årig man:
– Lite som Robert Laul i kväll.
Matchen hade, lite som Laul, sin karaktär. Och den behövde, lite som Laul, inte särskilt lång tid på sig för att visa den.
Vasasällskapet var det mer spelande laget, Ekerö lite tyngre och rakare i sitt spel. Båda spelade 4-4-2, och den stora kampen fanns på det centrala mittfältet.
Om det var någonstans matchen vanns så var det där.
Om det fanns någon som gjorde det så var det Sebastian Haag.
Ex-djurgårdaren Haag (inte att förväxla med Sebastian Haag som spelade back i Nöttingen häromåret) svarade på Morlings chockattack med att ge Vasa en perfekt kombination av fysik och klokskap, mitt i planens hjärta.
Mot Ekerös tyngre spel var han ovärderlig.
Vasas anfallsspel krävde mer, men stundtals lyckades de hitta kombinationer och skaffa sig lite andrum.
Om lagets hjärta satt i Haag så satt lagets bästa fötter på skyttekungen Sammi Khayer.
Han ser ut som en kombination av Thierry Henry, Shaft och Michél Mazingu-Dinzey.
Man skulle kunna säga att han spelar likadant (det vore inte sant, men det vore snällt), och på något sätt var det logiskt att han fick trycka in en frisparksretur till 1–0.
Resten blev som det blev.
Ekerös stora problem var att de inte orkade fortsätta sitt tryck och jagande efter andrabollar. Vasasällskapets stora problem var att de inte orkade särskilt mycket alls.
Vi har inga Zoom-siffror att tillgå, men enligt Erik Nivas ögon – han är från Norrland, de är skarpsynta som fan där – sprang Robert Laul lite mindre än genomsnittet, och stundtals satt vi med numret till SOS Larmcentral intryckt på telefonerna.
Men Laul spelade vidare och gjorde det bra.
Han är intelligent och välskolad, även om han saknar sitt gamla Ljungskile-ryck.
I första halvlek lyckades han nicka en ribbretur i ribban från två meter, på ett sätt som inte ens Beldar Conehead gått i land med. Och i takt med att Khayer kroknade och gömde sig efter paus tog Laul ett allt större ansvar för de offensiva löpningarna.
Som target var han utmärkt, bollvårdande och klok.
Som avslutare… tja, han satte ett imponerande skott i insidan av stolpen, sin andra träträff för kvällen.
När allt var över samlades det svarta laget i en stor, lycklig handbollshög. Khayer hyllades för sitt mål, den vikarierande målvakten fick hålla nollan, och efter tillsägelser från lagledningen makade sig Robert Laul över planen för att motvilligt tacka de fans som investerat taxipengar (236 kr) och banankolapengar (65 kr) för att stötta honom i en blytung ödesmatch.
Vasasällskapet 1, Ekerö 0.
Här har ni ett Vasa som seglar vidare ett tag till.

Vasasällskapet-Ekerö IK 1-0. Vilken triumf. Seger mot serieledarna och nu är vi serieledare. Jag slet hårt i 90 minuter och hade en boll i ribban och en i stolpen. Tur att Sammi Khayer har siktet bättre inställt.

På läktaren fanns både Bank och Niva och deras alster publiceras på bloggen så fort de har pressat fram något.

I morgon: presskonferens med Zlatan.

…fick mig genast på bättre humör. En djup diskussion om en meningslös sak, underbart!

Hejsan Robert!
Redundans är ett begrepp som man använder mycket inom medieforskning. Det handlar om förutsägbarhet. Om en medieprodukt (text, bild eller annat) har en hög grad av konvention, dvs att den är som det förväntas att den ska vara, så har den hög redundans. I motsats till entropi, då konventionen är låg.
Hög redundans = konventionell, hög entropi = okonventionell.
Tycker det skulle vara kul om du använde ordet entropi eller entropisk om någon spelare eller annat, så kan du kolla om Bank fattar det. Då kan du bara svara – ” det är motsatsen till redundant!”.
Om Arneng alltså är redundant kanske Bank menar att han är förutsägbar och går inte utanför gränserna … vad vet jag?
Ha en fin dag!
David

Körde hemåt i godan ro för att författa ett par briljanta texter till morgondagens tidning. Skulle bara plocka upp tjejen på Expressen först men vad händer – jo, tidernas kö på Essingeleden. Ni som kan något om Stockholm fattar vad jag menar när det tog en halvtimme att ta sig igenom Fredhällstunneln.

När jag klev in i hissen i morse stod grannen där med 6,5 millimeters mausergevär (det är tydligen vapenamnesti) och hade jag haft ett sådant med mig i bilkön hade jag utan tvekan gjort en ”Falling Down”.

Nu får jag nöja mig att skriva på bloggen att jag ska slänga den här jävla stan och flytta tillbaka till Göteborg.

”Chippen” och Anders Svensson har klivit av träningen som nu handlar om tvåmål där ”västarna” är Danmark som anfaller mot Sveriges fyrbackslinje Nilsson-Mellberg-Hansson-Schlebrügge (några fler startelvsslutsatser går inte att dra av övningen).

Kvaliteten är snudd på usel, mängder av felpass och ingen glöd. Lagerbäck gnäller om koncentration och att undvika chansbollar.

Zlatan är loj, men när han verkligen tar i, ser han inte ut att plågas det minsta av sin skada. Han går heller inte runt och tar sig för ljumsken som han gjorde innan operationen. Kanske blir det spel ändå?

Intressant detalj: vid ett spelavbrott tar Zlatan bollen och chippar den mot Ljungbergs huvud, som dock får upp en arm till skydd. Båda vänder sig sedan åt varsitt håll utan en blick.
– Det blev plötsligt lite kallare på Stadion, säger Bank.

Skulle Anders Svensson visa sig allvarligt skadad står Lagerbäck inför en tuff situation: vem ska då ta den offensiva, centrala mittältspositionen? Fredrik Ljungberg känns mest aktuell.

Anlände precis till Stockholms Stadion där målvakterna kör för fullt. Sedan kom Zlatan tillsammans med säkerhetschefen Janne Hammarbäck. Hammarbäck och Zlatan har en speciell relation, och efter en stund satt Hammarbäck och petade på Zlatans tå som uppenbarligen fortsätter att fascinera.

Några minuter senare dyker resten av landslagstruppen upp. Alla verkar träna, till och med Fredrik Ljungberg för andra dagen i rad.
– Han får passa sig så han inte blir utbränd, säger Bank.

Efter en stund kliver ”Chippen” och Anders Svensson av och kör egna övningar.

Johan Flinck ringer och undrar hur många av de svenska spelarna som har benskydd. Oklart varför.

Svaret är att nästan ingen har benskydd. Möjligen Stenman, Allbäck och Majstorovic. De har i alla fall strumporna uppdragna.

Har skummat tidningarna nu på morgonkvisten och mest intressant är Tobias Linderoths citat om Zlatan:
– Vi får hoppas att Zlatan är hel och frisk och kan vara med och konkurrera om en plats.

De flesta ser en skadefri Zlatan som given, men Linderoth tycker annorlunda. Precis som krönikör Bank som menar att Zlatan i dagsläget är… redundant (var det rätt?).

I dag tränar Blågult återigen på Stockholms Stadion och sedan väntar presskonferens med bland andra Fredrik Ljungberg.

Sjölund messar om Niklas Sandberg:
– Vi kan inte kalla honom Niklas Sannberg.

Alla som gnällde på att AIK värvade Nils-Eric Johansson kanske inser att det inte var en så dum värvning ändå. I dag blev det klart att Niklas Sandberg lämnar Gnaget för rumänska (!) CFR Cluj.

Speciellt inte som ”Nisse” bara kostade tre miljoner i sign on och inte fyra som jag tidigare skrivit. Förvisso fick han en månadslön på en bra bit över 100 000 kronor, men så blodigt är det inte för en kille med 86 Premier League-matcher i bagaget. Blir inte förvånad om ”Nisse” snart rankas som allsvenskans bäste mittback.

Skön lögn av Niklas Sandberg förresten, i dagens Sportbladet som hade nyheten:
– Jag har inte hört något om det, svarar Sandberg när Sjölund ber honom kommentera den rumänska klubbens intresse.

Alternativet är att allt gick väldigt, väääldigt, vääääldigt fort.

– Han var på dåligt humör i dag din kompis, sa en av vakterna till Wegerup när vi lämnade Stockholms Stadion efter träningen.
Vadå då? undrade Jenni.
– Ja, han bara gick rakt förbi en flicka som ville fotografera honom. ”Nån annan gång” sa han och gick.

På träningen verkade Zlatan vid bättre mod. Han hängde med Kennedy B och Olof M, och deltog i kvadraten och enklare passningsövningar innan han klev av efter 45 minuter. Han hade neongröna skor och tejpade vid ett tillfälle stortån.
Varför tejpade han tån? frågade vi presschefen Saleteg.
– Jag vet inte, han kanske har en sådan tå, sa Saleteg och jag har fortfarande inte greppat hela den filosofiska vidden i det uttalandet.

Som ni förstår av den lilla rapporteringen hände det inte så mycket på landslagets första träning…

Får vi då se Zlatan mot Danmark? Mycket tveksamt. För tätt inpå ljumskoperationen.

Själv blev jag intervjuad av TV7 under träningen och det såg ut så här.

Pratade med Sportbladets Johan Flinck precis. Han är i Danmark och bevakar danskarna.
– Här är det mixad zon i tjugo minuter med samtliga spelare varje dag, berättade Flinck.

Annat är det som ni vet i svensklägret där vi får nöja oss med att landslagsledningen väljer ut sju spelare om dagen. Det gäller att hinna med alla, chansen kommer nämligen inte igen (ett framträdande per spelare den här veckan).

Pinsamt.