Zlatan visar i dag upp sin lille för världen och det ska sägas direkt att det är en söt krabat. Inte det minsta lik Zlatan, men det kommer väl.

Så långt allt väl. Men bredvid Zlatan och Maxmilian – ja han håller till och med i Max – står Juventus förre klubbdirektör Luciano Moggi och vad den mannen gör på bilden är fullständigt obegripligt. I den tillhörande intervjun hyllar Zlatan Moggi, och Moggi hyllar Zlatan.
– För Inter är ju Moggi värre än Mussolini. Det här är det konstigaste jag sett sedan ditt trestegshopp på redaktionskonferensen 2005, konstaterar Niva.

Till råga på allt menar Zlatan att Calciopoli – fotbollsskandalen med uppgjorda matcher som skickade ner Juventus en division – egentligen handlar om ”avundsjuka”. En av Italiens största polisutredningar är bara ”avundsjuka” i Zlatans värld.

Min enda gissning vad allt det här handlar om: Zlatan försöker göra sig omöjlig för att säljas vidare till Chelsea eller Real Madrid. I Italien har han nog gjort sitt nu.

När det gäller Zlatans uttalanden om Lars Lagerbäck reagerar jag inte lika mycket. Det har stått klart sedan dag ett att Zlatan aldrig kommer att förlåta förbundskaptenen för hemskickningen.

Cirkusen kring Zlatan överskuggar till och med Champions League-finalen.

Jag trodde att Milan skulle vinna betydligt enklare, men Liverpool spelade smart med hög press och konsekvent två man på bollhållaren över hela planen. Men när utdelningen uteblev och krafterna sinade var det bara en tidsfråga innan någon av Milans världsspelare skulle avgöra. Det blev till slut en personlig favorit som klev fram. Pippo Inzaghi personifierar det fotboll handlar om att bli: en vinnare. Till varje pris.

Rättegången kring IFK Göteborg rullar på som bäst och jag har kikat på rapporterna därifrån. Hittills har inget som inte varit känt tidigare framkommit, därför har jag inte gett rättegången något utrymme här på bloggen. Men skulle det dyka upp ny information, ska jag ge min syn på den.

Det enda som möjligen känns lite nytt är att Mats Perssons advokat Per E Samuelsson menar att det inte var ovanligt eller konstigt att IFK Göteborgs styrelse inte informerades om värvningen av Peter Ijeh eftersom flera tunga namn i styrelsen ansåg att fanns en läcka i styrelsen som släppte ut uppgifter till medier.
Som exempel nämner advokat Samuelsson att man den 1 september 2003 inte nämnde värvningen av Peter Ijeh på styrelsemötet, trots att ett kontrakt påskrivits två dagar tidigare.
Men det var jag som den 28 augusti 2003 avslöjade Blåvitts planer på att värva Ijeh, och uppgifterna kom definitivt inte från någon i IFK Göteborgs styrelse, så mycket kan jag säga.
Låter alltså som en efterhandskonstruktion från advokat Samuelsson.

Ikväll blir det Champions League-final, chips och öl hemma framför TV:n.

Apropå ingenting, men vad vad hände egentligen med ”mr svensk fotboll”?

Eftersom Nystedt lite oväntat aktualiserades på den här bloggen igen, är det på sin plats med ett citat från honom, plockat ur ur boken Berömda personer som kommer från Skövde av Janne Sundling:
– Att bli chefredaktör på en tidning är en tanke som kittlar mig lite, ja, till och med en dröm.

Hmm…

Journalistlandskamperna duggar tätt. Nu verkar det bli prestigemöte med Danmark 2 juni. Assisterande förbundskapten Flinck mejlar:
Förbundskapten Lennart Månsson (tf) kallar er härmed till presslandskamp mot Danmark på förmiddagen den 2 juni. Det enda som behövs är skor och benskydd.
Laul är, enligt förbundskaptenen, ”oerhört viktig för vårt centrala mittfält”.
Bank – du spelar ute. Månsson tyckte att något måste göras på målvaktsposten. Han pratade nåt om akilleshäl och sånt.
Månsson kräver besked senast i morgon via mig.
/Flinck

Låt oss sänka danskjävlarna en gång för alla!

Gästkrönikören Peter Brüchmann från danska Berlingske Tidende lanserar i dag tesen att han hoppas att Zlatan är med mot Danmark för att ”paradoxalt nog har det svenska landslaget visat sig bättre utan Zlatan Ibrahimovic”.

Jag köper faktiskt detta, om man ser till senaste åren. Lagerbäcks och Zlatans stora utmaning ligger i att hitta en väg som gör att Zlatan får ut sin kapacitet i Blågult. Det har man inte lyckats med på länge.

En annan intressant sak. Enligt italienska uppgifter ”finns inte en chans” att Zlatan spelar mot Danmark. Därmed är landslaget i ett liknande läge som hösten 2005. Då gick Juventus ut på sin hemsida och slog fast att Zlatan inte skulle spela den tuffa VM-kvalmatchen mot Kroatien. Lagerbäck hade inget att sätta emot och tvingades ställa över Zlatan, trots att Zlatan var så frisk att han utan bekymmer kunde spela en betydelselös kvallandskamp mot Island fyra dagar senare.

Den gången snärjde landslagsledningen in sig i halvsanningar och trekvartslögner och på samma sätt kommer deras nu väldigt positiva uttalanden om Zlatan att framstå om det visar sig att det aldrig varit aktuellt med spel mot Danmark.

Blir spännande att följa.

Något brukar alltid hända vid de här presskonferenserna. Det brukar alltid dyka upp någon tråd att dra i. Men den här gången var det tunt.
Mest spännande var en ordväxling mellan förbundskapten Lagerbäck och min gamle vän Jonas Nystedt:
Lagerbäck: – Det känns jätteroligt att börja med att rätta informationsavdelningen, de brukar aldrig göra några fel, men jag hittade faktiskt ett fel på powerpoint-bilden. Minuspoängen för Spanien och Danmark ska faktiskt byta plats. Känns roligt, Jonas, att för en gångs skull hitta ett fel hos er.
Nystedt: – Vi brukar inte göra det publikt, åt andra hållet.
Lagerbäck: – (skrock, skrock).
Nystedt: – Vi ber om ursäkt.
Lagerbäck: – Det är absolut ingen fara.

Ni anar nivån?

Det blev som jag avslöjade i lördags, Nils-Eric Johansson valde AIK. Och som jag skrev här på bloggen samma dag; jag tycker det är en klok värvning. Framför allt är den långsiktig. Det kostar en del pengar (även om prislappen ”sjönk” från sex till fyra miljoner), men 86 Premier League-matcher säger fortfarande en hel del.

Vissa tycker nu att AIK/Agent 03 borde lagt pengarna på en ung anfallare i stället – då kan man få tillbaka stålarna när anfallaren säljs. Men det är ett ganska kortsiktigt sätt att bygga fotbollslag på. ”Nisse” Johansson lär knappast försvinna ut i Europa de närmaste 25 åren och AIK kan därmed bygga sin defensiv (som har sviktat!) kring honom, det är också värt en hel del.

Jag kan bara påminna om min egen fråga och tränaren Rikard Norlings svar i en intervju tidigare i våras.
* För att bli ett riktigt dominant allsvenskt lag har dagens AIK en för svag backlinje, men du har maskerat det ganska bra genom det totala försvarsagerandet över hela planen. Det stjäl dock energi från anfallsspelet. Köper du min analys och vad gör ni i så fall åt problemet?
– Du menar att jag skulle köpa din analys (skratt)? Vad jag än tycker, kan jag inte hålla med om det. Jag tror att det finns potential att utveckla de spelare vi har här och nu. Jimmy Tamandi är en av allsvenskans starkaste ytterbackar, Markus Jonsson har nosat på A-landslaget, Patrik Karlsson lär snart komma med ett sådant här breddlandslag, Niklas Sandberg har redan varit där och Nicklas Carlsson, Daniel Arnefjord och Per Verner har alla utvecklingspotential.

Nicklas Carlsson är en skön prick, men nu ryker hans plats i startelvan.

Vad gäller anfallare säger något mig att Olof Guterstam kan bli nästa AIK-värvning. Det är i alla fall precis den typen av spelintelligent anfallare jag gissar att Rikard Norling vill ha.
– Men vi har inte hört någonting från AIK eller från någon annan heller, sa BP:s klubbdirektör Ola Danhard när jag frågade i går.

Gör i dag en rewrite på Nivas utmärkta S-reportage om dansk fotboll. Tyvärr är det fel bild i tidningen. Det är Brian Laudrup som uttalar sig, men bilden föreställer brorsan Michael. Jag höll själv på att göra samma misstag när jag skrev artikeln, fick för mig att det var Michael som uttalade sig. En vaken kollega räddade mig.

Håkan tipsar om det här filmklippet som innebär att den snustrixande snubbe som fick Zlatan att slänga sig i väggen nu kan slänga sig i samma vägg.

I morgon klockan 14.00 tas truppen till EM-kvalen mot Danmark och Island ut. Presskonferens på Råsunda, gångavstånd och därmed sovmorgon – perfekt.
Jag tror inte att truppen innehåller särskilt många överaskningar. De spelare som är frågetecken lär tas ut, ett antal reserver presenteras, sedan faller bitarna på plats allt eftersom.

Truppen till journalistlandskampen mot Finland 11 juni håller också på att tas ut just nu. Där ser proceduren annorlunda ut.
Förbundskapten Sillén skickar ut mejl till ett gäng sportmurvlar runt om i landet och alla som tror sig vara nyktra, skadefria och aktuella får anmäla sig. Av de som slutligen dyker upp bildas ett lag där det bara går att vara säker på tre saker:
* Jag och Ekwall bildar centralt mittfält.
* Bank ska hålla sig på egen planhalva.
* Om Henrik Strömblad är med kommer övriga veta allt om Champions League efteråt.

Ikväll ska jag inte på AIK-Halmstad.

Apropå Romarios 1000 mål satte jag mig själv att räkna hur många mål det blivit i seriematcher. Kom fram till att jag för klubbarna Jonsered, Ljungskile, Arameiska Syrianska, Enskede, Hägersten, Nåjden och Vasasällskapet gjort 49 mål som mittfältare och anfallare i divisionerna superettan till femman.

Ett kvar till det stora jubileet, med andra ord. Kommer det på måndag mot Kurdiska?

Kan någon förklara varför TV4 lägger Fotbollsmåndag klockan 23.35 på kvällen? Är de rädda att tittarna ska se programet?
Likt en försäljare från Kiviks Marknad stod ju Ola Wenström på den allsvenska upptaktsträffen, bräkandes om TV4:s enorma satsning på allsvenskan. Sedan lägger de sitt ena magasin efter Kojak och det andra strax innan. Halv tolv på kvällen ligger jag och sover.

Vill be om ursäkt till alla som tagit illa vid sig över mitt språkbruk i inlägget nedan. Jag menade som ni säkert förstår inget illa.

Gjorde som sagt en längre intervju med Gefles Johan Oremo som gick i Sportbladets allsvenska lördagsbilaga häromveckan, och därmed inte på nätet. Eftersom Oremo på nytt är aktuell får alla som missade bilagan en chans att läsa om honom här:

GEFLE. I varje allsvenska föds nya fotbollsstjärnor.
Dags att presentera årets första.
Direkt från division tre, blott 20 år gammal, med tre mål på fem matcher – Gefle IF:s Johan Oremo.
– Jag har en skaplig känsla för att hitta målet, säger han.
/////////////
Sportbladet besöker veckans allsvenska profil hemma i lägenheten i centrala Gefle där han bott sedan 1 januari tillsammans med sin fotbollsspelande flickvän Johanna Ekström,19.
Vi bjuds på kaffe och kakor och diskuterar vardagsrummets orangegula tapeter.
– De satt här när vi flyttade in. Vi har försökt anpassa inredningen så mycket som möjligt.
* Färgen är ganska… intensiv?
– (skratt) Man vänjer sig. Men gardinerna har mamma sytt! säger Johan Oremo och låter nöjd.
Och visst, det är bara att hålla med; gardinerna är klasser snyggare än tapeterna.
Efter tre mål på sina fem första allsvenska matcher har tidningar och tv stått i kö i veckan för att träffa anfallaren som kommit från ingenstans till tvåa i allsvenska skytteligan.
– Cesar Santin leder väl på fyra, säger Johan Oremo.
* Sportbladets halvgalne krönikör Peter Wennman lanserade dig redan innan säsongen som skyttekung. Vad tänkte du när du såg det?
– Vad gör han?! Vad håller han på med?!
– Det är väl inget man räknar med när man ska göra sin första allsvenska säsong, att man tippas som skyttekung i tidningen. Men det var roligt, även om jag inte tror att det slår in, säger Johan Oremo.
Fotbollsspelaren Johan Oremo har framför allt tre stora kvaliteter; löpstyrkan, målkänslan och vänsterfoten.
– Det är svårt att beskriva sig själv. Men jag har bra uthållighet och orkar springa länge och mycket. Sedan är det väl som du säger, tittar man på statistiken har jag en skaplig känsla för att hitta målet.
* Av Sveriges främsta anfallare är det få eller ingen som är vänsterfotad. Vänsterfötterna blir ytterbackar eller yttermittfältare i stället.
– I alla lag jag spelat med har det funnits extremt mycket vänsterfötter. I Rengsjö var vi sju stycken. Det är nog lite avigare för försvararna att möta en vänsterfotad forward, kanske, säger Johan Oremo.
Så långt fotbollsspelaren Johan Oremo. Men tanken med den här intervjun är också försöka ge svar på en fråga många nog ställer sig just nu – vem fan är killen egentligen?
Johan Oremo växte upp i Mohed, en liten by två mil utanför Söderhamn i Hälsingland.
– Där fanns inte så mycket att göra. Man spelade väl mest fotboll. Det finns en mack och en camping med kiosk, vattenskidklubb och minigolfbana, berättar han.
Pappan jobbade som skogsuppköpare, mamman i sjukvården.
– Morsan höll på med basket och friidrott som ung, hon var bäst i Hälsingland på 110 meter häck innan ena knäet gick sönder. Farsan har spelat fotboll, men inte på högre nivå. Men han ser all fotboll han kommer över.
* Ja, han lär ha klagat över att han behöver ny bil nu när han måste åka över halva Sverige för att se dina matcher?
– Milräknaren går fort på den bilen. Han och morsan åkte ju ner till Borås när vi mötte Elfsborg och det är en skaplig bilresa. Men så mycket pengar tjänar vi inte i Gefle att jag kan köpa en ny åt honom (skratt).
Johans två år äldre bror Emil spelar för Enköping i superettan. Fördel Johan i fotbollen, alltså – men inte när det gäller brödernas andra stora intresse; jakt.
– Helt klart. Emil har skjutit åtta älgar.
* Och du har en tjäder på skottlistan, inget mer. Hur förklarar du det?
– Otur. Jag har haft otur. För två år sedan hade jag en älgko på två meter precis framför mig. Men fick inte skjuta den.
* Varför inte?
– Det var koförbud, vi hade skjutit fullt. Brorsan satt 200 meter ifrån och garvade: ”snart går hon på dig” (skratt). Jag fick faktiskt flytta mig så hon inte skulle trampa på mig.
* Vad är tjusningen med jakt?
– Det är fridfullt. Man kan gå runt och tänka på allt möjligt. Samtidigt är det spännande hela tiden. Både spännande och lugnt samtidigt.
Johan Oremos fotbollskarriär tog fart på allvar när han säsongen 2005, 19 år ung, smällde in 37 mål (!) för division fyra-klubben Rengsjö SK.
– Men rekordet i Hälsingland är tydligen 40 mål på en säsong, och det är ju lite tråkigt att jag inte klådde det.
Efter division fyra blev det division tre-klubben Bollnäs – en klubb Johan och Emil Oremo lämnade efter en halv säsong på grund av ett kontraktsbråk.
Bröderna Oremo hävdade att Bollnäs lovat att fixa arbete vid sidan av fotbollen, ett löfte klubben aldrig levde upp till.
– Jag vill egentligen inte prata om det. Det har redan skrivits så mycket.
* Knappast i rikspressen.
– (skratt) Nä, kanske inte. Allting lät bra. Vi följde med vår tränare från Rengsjö. Men sedan… Det som är sagt är sagt och de som vet, de vet.
– Vi fick lite glåpord efter oss när vi flyttade. Bollnäs var väl inte så nöjda. Nu pratar jag inte med dem, och de hör inte av sig heller.
* I stället gick du till Söderhamns FF i samma serie. Efter en halv säsong blev du värvad av allsvenska Gefle och i samma veva tackade du nej till Djurgården.
– Det finns ju mer pengar i Djurgården. Men jag såg många fördelar i Gefle. En bra miljö att utvecklas i och ett lagom steg. Dessutom nära för kompisarna, de kan komma ner på en timme. Om jag flyttat till Stockholm hade det blivit ett större projekt, då hade de fått planera i en vecka. Det hade inte blivit samma närhet.
– Det kändes som att Gefle var det solklara alternativet. De hörde av sig först, jag tränade med dem, vi hade diskuterat fram ett kontraktsförslag. Det gick så fort, jag var inställd på Gefle. Sedan kom Djurgården och hörde av sig, men det kändes som att de var lite sent ute.
Tre allsvenska mål senare är Johan Oremo nöjd med sitt val. Precis som när han bestämde sig för fotboll framför ishockey.
– Jag var en mångsysslare när jag var yngre. Fotboll, bandy, innebandy men framför allt hockey.  Jag sökte alla stora ishockeygymnasium, men kom inte in nånstans. Då la jag det på hyllan.
* I stället blev det naturprogrammet på gymnasiet i Söderhamn. Där var du känd som ”en hygglig och ödmjuk kille som var bäst i alla sporter” enligt en klasskamrat. Stämmer det?
– (skratt) Jag har alltid varit sportintresserad. Det var ju det som var behållningen i skolan, idrotten.
* De andra ämnena då?
– Jag hade VG i snitt. Det är väl skapligt.
* Det har inte gått att hitta några skandaler om dig.
– Jag försöker hålla mig undan alkohol så mycket det går. Jag är inte med i NTO eller så, men jag är nästan nykterist. Jag behöver inte alkohol för att ha roligt. Det är en styrka.
* Vad hade du sysslat med om det inte blivit fotboll eller ishockey?
– Ingen aning. Det är det som är det roliga, jag hade inte planerat nånting. Men fotbollen är en bra lösning. Vad jag ska göra efter den har jag inte klurat ut ännu.
* Din flickvän är mittback i IFK Gävle (division två). Tillbringar ni helgkvällarna på gårdsplan och kör en-mot-en?
– Jag och brorsan spelade alltid mot varandra när vi var små. Sedan när Johanna kom in i bilden hängde hon också med ut på gräsmattan hemma. Men här i Gefle har det inte blivit så mycket sånt. Vi har bollat lite gris, det har vi gjort.
* Vad gör ni annars?
– Ja, vad gör man? När vi är hemma i Mohed så spelar vi väl fortfarande på den där gräsmattan, säger Johan Oremo med ett nytt skratt.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –– – – – – – – – – – – – –

Flickvännen Johanna Ekström avslöjar två bra saker med Johan – och en dålig:
1. – Han är ödmjuk. Det spelar ingen roll hur bra det går för honom, han är ändå samma person.
2. – Omtänksam. Han sätter inte sig själv i första hand, utan tänker alltid på andra.
3. – När det gäller matlagningen finns mer att önska. Han har haft det ganska bra förspänt hemma. Om han nu kan laga mat, så är det en väl dold talang. Vi har frysen full med hans mammas mat.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –– – – – – – – – – – – – –

Johan Oremo om omställningen från division tre till allsvenskan
1. – Det är ett helt annat spel, en helt annan sport. Från gnetfotboll till taktiskt drillad fotboll där varje detalj är viktig.
2. – Framför allt skiljer det i tempo. Det handlar om att bli snabbare i tanken, att veta vad man ska göra när man får bollen. Det går inte över en dag, men man lär sig hela tiden.
3. – När det gäller konditionen hänger jag med bra. Jag har varit bland de bättre konditionsmässigt i alla lag jag spelat i. Hemma i Mohed hade jag en perfekt femkilometersslinga. När jag fick reda på att jag skulle spela för Gefle började jag köra 400-meterslopp.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –– – – – – – – – – – – – –

Lägg det namnet på minnet. När såg vi senast en så lovande vänsterback i svensk fotboll? Har vi någonsin gjort det? Killen gjorde ju för fan en Ronaldinho-fint (bollen liggande på foten och vrickning i luften först åt höger, sedan vänster och snabbt ryck). Han är 19 år och spelar för Gefle. Kan bli något stort.

Johan Oremo är väl redan känd för de flesta, själv träffade jag honom för en längre intervju häromveckan och det är en kille med huvudet på skaft även om det mest finns fotboll däri. I dag såg jag honom spela för första gången och förutom löpvilligheten, vänsterfoten och målkänslan noterade jag att han är bra i luften också.

Förbundskapten Lagerbäck satt på läktaren. Vem kan han vara här och titta på? undrade vi.
– Fröjdfeldt, gissade Wernersson.

Mycket snack om att Charlie Davies inte gör några mål, men i dag skapade han i alla fall två bra chanser. Två fler än anfallskollegan Paulinho.

Första gången jag var på Strömvallen och det är så långt från en modern fotbollsarena det går att komma. Men jag satt skönt i solen mellan Sandlin och en negress som påstod att hon var från Brasilien men jag tror att det var Richard Kingsons fru.