Johansson eller Platini? Johansson, som en motvikt till Sepp Blatter, om ni frågar mig. Tror även att majoriteten av fotbollspamparna i Europa kommer att resonera så.

Personligen är jag inte särskilt imponerad av Lennart Johansson. Han är en pamp som alla andra som når en sådan position (även om vissa i Sverige verkar tro att ”vår Lennart” är annorlunda bara för att han är svensk). Han har flera gånger genom åren skickat mejl och brev om att nu jävlar ”har jag pratat med dig för sista gången”. Sedan har saken varit glömd några månader senare.

Hans insats i AIK går inte till historien… eller det kanske den gör, fanns inte som någon framgångssaga.

Lennart Johanssons fotbollspolitiska karriär är däremot en framgångssaga som saknar svenskt motstycke. När folk som känner Lennart väl beskriver honom, brukar de lyfta fram hans förmåga att hitta en mellanväg vid intressekonflikter. Det är ju onekligen en dygd i den världen.

Om han är för gammal? Nej, så länge han håller sig frisk spelar väl inte åldern någon roll. Samma gäller för Platini.

– Ren tur, my friend. Bli inte för mallig nu bara, att köpa presenter är en konst – och även en blind höna kan hitta mat…

– Urfina!!! De ska jag ha på festen i morgon! Och tröjan också. Tack, Robert (smack).

Alla ni som varit lite sugna på att se mer av fitness-Wagner än hans nuna på bildbylinen bör kolla här. Men vem som är mest fitt av Platini och Wagner får ni avgöra själva. Jag tycker båda ser ganska fitta ut och Lagerbäck håller säkert med.

Den här resan har framför allt lärt mig en sak:

Vi måste ta tillbaka våra flygplatser!
När vi LANDADE i Amsterdam fick vi först bli luktade på av en knarkhund, sedan visa passen, sedan skicka våre grejer genom en sådan där kamera (trots att vi gjorde allt detta när vi flög från Quito).
Sedan – för att komma på vår anslutning till Sverige – fick vi visa passen igen, skicka våra saker genom en sådan där kamera igen, Leffe Boy på Scanpix fick slänga all sprit han köpt Taxfree i Ecuador och vi fick visa passen ett par gånger till. Till råga på allt tvingades vi lyssna till flygplatspersonal som skrek som galningar om ”liquids” hit och ”liquids” dit.

När blev det så här?
Varför?
Vad ska vi göra?
Är allt Bush fel?

När jag kom hem hade en plogbil skottat upp all den snö som fallit i Stockholm i januari runt Pärlan. Som tur var fick jag låna en spade av en vänlig granne och en timme senare kunde jag rulla iväg. Detta gjorde mig dock inte hälften så irriterad som blotta tanken på vad som sker på flygplatser runt om i världen i detta nu.

Tripp, trapp, trull. Dåligt, bättre, bra. Så kan väl den här januari-resan sammanfattas. 1-1 mot Ecuador i Quito i sista matchen är ett bra resultat, även om Ecuador vilade flera av första matchens mest tongivande spelare. Och när de väl hamnade i underläge, då ökade de takten ordentligt.

Jag har varit på landslagets fyra senaste januari-resor. Så här har det varit:

Hongkong (2004) L L L
USA (2005) L L L L
Saudi (2006) L
Sydamerika (2007) L L

Betyget omfattar motstånd, resultat, yttre förutsättningar. Årets resa är knappt godkänd, mest på grund av alla märkliga förflyttningar, spelplatser och speltider (heja Kentaro). Spelarna har gjort vad man kan kräva av dem och lite till – förutom i första matchen mot Venezuela som var ett riktigt bottennapp. Mina topp tre:

1. Daniel Nannskog.
2. Max von Schlebrügge.
3. Samuel Holmén.

Precis färdigjobbad, ska käka lite nu, sedan flyger vi hemåt i morgon eftermiddag svensk tid. Två veckors jobb är över, nu blir det inte många knop på ett tag. Förutom att den där jäkla reseräkningen måste skrivas ihop, ligger ute med skapligt mycket pengar…

Den som inte söker, han finner. På väg till matchen hittade jag ett par till skor till flickvännen och visade dem för den tidigare så skeptiske (före detta) TT-Johansson – som tvingades backa från sin bestämde tes att det inte går att köpa skor till flickvänner:
– De där tror jag fan hon kommer att gilla, sa (före detta) TT-Johansson.

Yes!

Hej.
”Man kan ju fråga sig varför landslagschef Richt mörkar om sådant, men det är nog inte medvetet, det sitter i ryggmärgen.”
Kan det vara så att en anledning till att han mörkar är att du och dina rubriksättare hade skrivit att ungefär följande om ni hade fått rätt info:
Landslagsspelare i tropisk sjukdom. Nära döden.
Landslagsspelare i 40 graders feber. Hjärnskador kan inte uteslutas.
Men det är väl inte medvetet från er sida, det sitter väl i ryggmärgen…
/Buford Grimes

Lasse Lagerbäcks snack om att de som skött sig bäst i de två första matcherna skulle få chansen i den tredje visade sig vara just… snack. Eller varför spelar Niklas Sandberg/Per Nilsson, Daniel Mobaeck och Martin Ericsson?

Nåja, här är elvan (jag hade inte många rätt i min gissning):

Rami Shaaban
–
Markus Jonsson, Niklas Sandberg, Per Nilsson, Oscar Wendt
–
Daniel Mobaeck, Samuel Holmén, Anders Svensson, Martin Ericsson
–
Daniel Nannskog, Rade Prica

En annan som är bra på att vrida på sanningen är landslagschefen Lasse Richt. Andra dagen i Sydamerika frågade jag honom hur det var med Stefan Ishizaki. ”En helt vanlig förkylning” sa Richt. Sedan visade det sig att Ishizaki haft 39,5 och legat i fosterställning i två dygn. I går var det Niclas Alexandersson som enligt Richt var ”lite förkyld”, men när vi pratade med landslagsläkaren så hade även Alexandersson snuddat vid 40.
Man kan ju fråga sig varför landslagschef Richt mörkar om sådant, men det är nog inte medvetet, det sitter i ryggmärgen.

Annars har umgänget mellan journalister och landslagsledningen/spelarna fungerat utmärkt här i Sydamerika. En sådan behaglig miljö skulle både journalistiken och fotbollen tjäna på. I dag fick vi till och med låna en boll och kunde lattja lite på löparbanorna.

Roligast på dagens träning var annars när vi skulle ta oss in på arenan. Efter att ha snurrat runt utanför en stund kom vi in på en sluten sektion, med vallgrav och taggtråd som hinder för att nå planen. (före detta) TT–Johansson gick bort och ryckte i en dörr och väckte två vakthundar som kastade sig mot stängslet: en rottweiler och en mer beskedlig ras. (före detta) TT-Johansson höll verkligen på att bli före detta. Som tur var höll stängslet.

Veckans märkligaste artikel hittar ni i Östersunds-Posten. Eller här. Visste inte att svenska fotbollsjournalister hade så stort nyhetsvärde i norr.

Har flängt runt andra halvan av Quito precis och hittade till slut vad jag sökte; ett par låga stövlar av märket Betty Barclay. Nu återstår bara att se om de klarar granskningen eller om (före detta) TT-Johansson får rätt.

Knäcket om Daniel Nannskog läser ni här.

Nu ska jag ut till landslagets sista träning i Sydamerika. I morgon är det dags för sista matchen, revanschen mot Ecuador. Eller inte…

Gissar på följande lag:

Rami Shaaban
–
Markus Jonsson, Per Nilsson, Max von Schlebrügge, Mathias Concha
–
Niclas Alexandersson, Samuel Holmén, Anders Svensson, Stefan Ishizaki
–
Daniel Nannskog, Rade Prica

Kan bli som så att Ishizaki flyttar över till högermitten och Aubynn lirar till vänster om inte ”Alex” hunnit bli helt frisk.

Fyra dosor snus kvar, verkar som jag tajmat perfekt den här gången. Om det inte händer något jag måste stressa upp mig över, vill säga.

Flängt runt halva Quito i dag för att hitta ett par stövlar till flickvännen.
– Man ska aldrig köpa skor till sin flickvän, det är omöjligt att lyckas, sa (före detta) TT-Johansson.
Han fick rätt, jag hittade inga jag vågade köpa, osäker på om de klarat granskningen. Köpte däremot en Spiderman-figur, fyra flaskor vin och tre DVD-filmer.

Lämnat en text på Daniel Nannskog som sa mycket intressant. Nannskog gör inte bara succé på planen, utan även utanför.

Lördag och söndag kvar, på måndag flyger vi hemåt. Vet att man inte får säga så här, men det ska bli otroligt skönt att komma hem efter två veckor på resande fot.

Max von Schlebrügge sa äntligen något i dag om sin fotbollsframtid i Anderlecht:
– Jag hoppas det blir klart innan transferfönstret stänger.
Det vore han faktiskt värd, Max har varit Sveriges bästa över två matcher, tillsammans med Nannskog.