En sak är säker, Nike är bra på att göra reklamfilmer. Den här är väl lite gammal, men inte sämre för det. Jag har faktiskt inte sett den tidigare och tackar Peter för tipset. Kul att se Zlatans pappa om inte annat.

Det här mejlet piggade också upp:

Hejsan Robbie!
Såg att du tänkte lyssna på Winnerbäck. Ett tecken på bra smak.
För övrigt undrar jag bara om du visste att du blivit omnämnd som Sveriges bäste sportskribent i tidningen Moore? Kan bara säga att jag håller med, följer din blogg slaviskt och tycker både den är intressant och rolig!
MVH
Björn

Nej, det visste jag faktiskt inte, men kan väl bara bero på att jag är god vän med chefredaktören.

Mindre kul är att jag precis inser att jag måste göra en sak till i dag; städa lägenheten…

I dag ska jag framför allt göra två saker.

1. På allvar komma igång med Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor”.

2. Lyssna på en låt som kom till på rum fyrahundraelva på hotell Radisson i Riga samtidigt som låtskrivaren kollade backhoppning på Eurosport.

Det pågår ju en ständig diskussion om journalistik, inte minst bland denna bloggens läsare. Tänkte därför påminna om de här frågeställningarna:

”Är det en myt – skapade av tidningarna själva – att de arbetar i sanningens, opartiskhetens och objektivitetens tjänst?
Är vinstintresset i stället tidningarnas viktigaste drivkraft?
Konkurrerar tidningarna om ’nyheter’ i stället för att främst intressera sig för att sprida information?”.

De här frågorna ställs av Christer Hellmark, Bernt Lindberg och Karl-Ola Nilsson i boken ”Ni har väl läst tidningen i dag?” .

Boken kom ut 1969.

Inte apropå något speciellt.

Gif Sundsvalls supportrar (av alla!) skriver i dag ett öppet brev till Svenska Fotbollförbundet (SvFF) angående att det blir totalförbud för pyroteknik på fotbollsläktarna från 2007.

Problemet är att detta inte är SvFF:s idé, utan Sef-klubbarnas (samtliga klubbar i allsvenskan och superettan).
Bara AIK och Hammarby har under resans gång – diskussionen inleddes i våras – motsatt sig det generella förbud som klubbades i tisdagskväll.

Patronerna får nog adressera om brevet – till sin egen klubbledning.

Stefan Herre Eriksson, klubbdirektör i Öis, säger på sportbladet.se angående Ola Toivonen, 20:
– Vi är inte intresserade av några diskussioner kring Ola, vare sig med media, agenter eller klubbar. Det finns inget att prata om. Det enda som är intressant är ett konkret bud.
Stefan Herre Eriksson ser inga problem med att låta supertalangen bli kvar i klubben – trots att Öis spelar i superettan nästa säsong.
– Jag köper inte att hans karriär skulle bli förstörd av en säsong i superettan, säger Eriksson.

Ord och inga visor.

Sebastién Eguren klar för tre år i Hammarby. Hammarbys ledningen får mycket skäll, men det här har de gjort bra, Eguren är en klasspelare.

Kjell Jonevret till Häcken? I går besökte han klubben som just nu intervjuar ett flertal kandidater och räknar med att vara klara först om två-tre veckor.
Jag tror inte på Jonevret i Häcken. Klubben har som målsättning att satsa på och släppa fram unga spelare från det framgångsrika P87-laget, och Jonevret har väl inte gjort sig känd som någon talangförädlare precis.

HBK kunde fått över sju miljoner för Dusan Djuric i somras, nu är det tveksamt om de får fem. Å andra sidan är det precis som ordföranden Arne Ekstrand säger; det var viktigare att klara kontraktet än att få några miljoner extra.

HIF förbereder just nu ett jättebud på Marcus Lantz, men jag vet åtminstone en klubb till som tänker vara med på allvar där…

Silly Season är glödhet just nu!

Fick ett mejl från Kjell Jonevret häromdagen. Förstod aldrig riktigt vad han ville, men när jag nu hör att han via sin advokat skrivit brev till Djurgården och hotar med stämning och domstolsprocess, börjar det klarna.

Jonevret försökte lirka ur mig vem jag hade som källa när jag avslöjade att han var på väg bort från föreningen. Om han sedan tänkte använda den uppgiften i sin process mot Djurgården kan jag naturligtvis inte veta säkert, men det känns inte särskilt långsökt med tanke på hur han formulerade sig.

Hur som helst; jag förklarade för Jonevret precis som det var; det finns sällan ”en säker källa”.
Så här skrev jag bland annat i mitt svar:
”Att vara journalist handlar om att lägga pussel. Genom att på fredagen fråga dig och andra personer i och kring Djurgården om din framtid och sedan ställa samma frågor på tisdagen – men få helt andra svar – då kan man ju räkna ut hur saker och ting kommer att utveckla sig”.

Att Jonevret inte köpte den förklaringen är en annan historia…

Den onde (jag), den gode (Wagner) och den intellektuelle (Bank).
Så beskrev precis en före detta klubbordförande Sportbladets fotbollsteam.
Men vem är den fule?
Bengt Halse, så klart.

Skämt åsido, Halse var en frisk ordförandefläkt som försvann alldeles för snabbt från svensk fotboll.

Å andra sidan har han nu mer tid till att jaga vildsvin i Tyskland och det kan ju på inga sätt vara en tråkig sysselsättning.

När jag ändå är inne på sex, snusk och kalsonger; jag fick precis den här kommentaren från en kvinnlig anställd (jag har ju köpt nya jeans):
– Vilken fin rumpa du har, Robert!

Då undrar jag – är det att betrakta som en komplimang, en sexuell trakasseri eller ett skämt?

…som Elfsborg rycker i, var det inte han som sa:
– Jag har lärt mig mer i Djurgården på tre veckor än jag lärde mig under två år i Elfsborg.

Man lär sig något nytt varje dag. Har nämligen fått ett par mejl på detta tema:

Hej Laul.
Tror att du kommer att få skriva om ditt blogginlägg angånde Charlie Davis. Amerikanska skolor tar och får inte övergångspengar för spelare. Atleterna genererar intäckter till skolorna i form av biljettförsäljning, reklam och donationer. Allt annat är förbjudet…
Med vänliga hälsningarBest Regards,
Stefan Åström,
Business Analyst

Då vet jag, tack så mycket. Mina kunskaper om den amerikanska spelarmarknaden är tydligen inte vad de borde vara.

Hörde att Mikael Martinsson blev klar som tränare för Stenungsunds IF (div III) häromdagen  – men att Ulf Stenberg fortfarande inte nämnt det med ett ord i morgonpressen…

Fick precis ett av de mer udda bud jag nånsin fått som sportjournalist – ett par blågula Calvin Klein-kalsonger. Ett så fint kalsongmärke har jag aldrig ägt, fast de såg ärligt talat för jävliga ut.

Men flickvännen kanske tänder till…