”Det var något där för fyra år sedan va? Med Juventus?”.

Så kan man också beskriva calciopoli, den moderna fotbollshistoriens största skandal.

Vet inte om det var för att slippa dribbla in sig i något besvärligt eller om Zlatan verkligen har så dålig koll på affären som tog två guld från den klubb han då tillhörde. Det måste nästan ha varit ett sätt att slingra sig undan Simon Banks fråga om spelhärvan som nu skakar italiensk fotboll.

”En stockholmare i Malmö?”. Det var Zlatans spontanta på att Rikard Norling tagit över MFF. Det lät roligt när han sa det och frågeställningen är berättigad.

Först tyckte jag det lät på Zlatan som att han inte kommer spela mot Finland, han vill inte gå in och ta någons plats om han inte känner sig hundra procent. Och hundra procent kan han omöjligen känna sig efter skada, knappt några fotbollspass och inga matcher på länge.

…fast sedan fick han en fråga om sin förkylning – ”Jag fick den av Mellberg” – och då lät det som att han skulle spela, bara inte förkylningen kom i vägen.

Om Zlatan spelar så blir det med Ola Toivonen. Jag tror det är tredje gången nu som han hyllar Ola på en presskonferens. Han gjorde det i höstas inför första EM-kvalmatchen mot Ungern också. Inte fan går Erik Hamrén emot Zlatan? I stället skickar han ut Johan Elmander på en kant.

…Toivonen måste tycka det är rätt soft att kliva in i landslaget och råkat hamna under Zlatans skyddande vingar av alla.

Elvan mot Finland med Zlatan:

Isaksson
Lustig, Mellberg, Majstorovic, Wendt
Svensson, Källström
Larsson, Toivonen, Elmander
Zlatan

Vi får se.

I morgon landar Sverige i Stockholm med tre väntade poäng i bagaget.
Men med en oväntad diskussion:
Ska en frisk Zlatan bänkas mot Finland?
/////
Moldavien borta målades på vissa håll upp som en skräckmatch och jag kan förstå tankegången: det finns få lätta matcher på den här nivån nuförtiden och Moldavien borta är ingen av dem. Men det är samtidigt lika självklart att det finns väldigt stora skillnader mellan lagen: vi vet att Moldaviens målvakt Stanislav Namasco har gjort en och annan groda på distansskott. Vi vet att mittbacken Igor Armas nyligen spelade i Hammarby medan Sveriges anfallare Johan Elmander nyligen tillhörde Bolton i Premier League.

Mot den här bakgrunden hade förbundskapten Erik Hamrén gett sina anfallare var sitt tydligt direktiv: 
Ola Toivonen skulle söka boll i ytan mellan mittfält och anfall för att komma till distansskott, Elmander skulle hota i djupled. Det var i alla fall det Hamrén sa i TV-intervjun strax före avspark.

Jag ska inte säga Sverige gjorde en bländande insats offensivt men de gjorde exakt det de skulle:

1-0 av Toivonen på ett distansskott från ”hålet” som Namasco kastade in.

2-0 av Elmander efter en djupledslöpning där han knuffade undan Armas och en bra avslutning i bortre.

Om man vill köra en enkel vinkel i morgondagens tidning är den HAMRÉNS TAKTISKA TRIUMF.

Båda målen i första halvlek och matchen i princip hemma mot ett allt mer modfällt Moldavien. I andra halvlek kunde Sverige spela avslappnat, utnyttja att de är bättre i varje enskild man-mot-man över hela planen (förutom Wendt-vs-Suvorov) och sedan kom Elmanders slumprullare som en logisk matchpunktering (3-0).

Allt frid och fröjd alltså?

Nja, Sveriges inledning var inte bra. Det var raggarfotboll, Svensson/Källström hamnade fel i både press och positionsspel när den offensiva fyran klev för högt och avståndet blev för stort. Moldavernas centrala Ivanov och Cebotaru fick utrymme att sätta snabba bollar mot Sveriges vänstra straffområdesdel och där kom Suvorov och prickade ribban efter fem minuter och det kunde faktiskt lika gärna blivit en mardrömsmatch ändå.

Matchinledningar alltid nyckfulla (förutom om förbundskaptenen heter Lars Lagerbäck. Då väntade Sverige alltid en kvart innan man ens försökte börja spela fotboll. Hängslena och livremmen satt aldrig så hårt som under första kvarten). Med Hamrén är det annorlunda. Sverige kan öppna matcher precis hur fan som helst. Det är ingen trygghet.

Sebastian Larsson var på många sätt den som visade vägen ur röran med symbolnärkamper och beslut som gav Sverige ett mer kontrollerat anfallsspel.

Moldaviens 3-1-reducering ska man egentligen inte dra för stora växlar av – det är ingen skam att råka slappna av lite i ett sådant läge, det händer alla lag ibland – men just i Sveriges fall är trenden tydlig: under Hamrén har man hela tiden varit ett lag som pendlar väldigt mycket i prestationen. Men som sagt: i den här matchen behöver det inte säga så mycket, Sverige tog tillbaka kommandot, delvis på grund av bytet Toivonen ut, Pontus Wernbloom in. Och sedan kom Alexander Gerndt och visade varför jag tjatat så mycket om honom och hans skott.

Summa summarum står vi inför en ny landskamp på tisdag där de svenska anfallarna gjort två respektive ett och ett mål medan det stora Z:t är halvskadad. Det måste bli en diskussion även om han är frisk: är det helt givet att han ska in från start?

Tja, jag tycker nog det ändå under förutsättning att han är frisk. Ut med Elmander till vänster, Zlatan på topp, övriga positioner som i dag.

Sverige leder nu kampen om att bli bästa grupptvåa vilket ger en direktplats till EM i Polen/Ukraina 2012. Jag skulle säga det är 70-30 att det blir så.

Till sist betygen:

Isaksson +++
–
Lustig ++
Mellberg ++++
Majstorovic ++
Wendt +
– 
Svensson ++++
Källström ++
–
Larsson +++
Toivonen +++ (69)
Hysén + (40)
–
Elmander ++++ (76)

ERSÄTTARE

Bajrami ++ (40)
Wernbloom +++ (69)
Gerndt (76) 

FÖRBUNDSKAPTEN

Erik Hamrén ++++

Det blev ingen chock, det blev en bomb.

Senast Tobias Hysén var med i landslaget under en tävlingsmatch satt han på läktaren. Det blev till och med stående skämt i höstas att Hysén alltid hamnade på läktaren. I mars mot Moldavien kom ”Tobbe” inte ens med i truppen. Nu gör han sin första tävlingslandskamp från start.

…men inte på topp som jag hade i en av elvorna i inlägget nedan (alla var fel men det var som sagt lurigt denna gång) – utan till vänster.

Det beror på två saker: 

1. Emir Bajrami har haft ont i ryggen och är inte i bästa slag.

2. Hysén har visat toppform i allsvenskan och gör många mål just nu. Det är viktigt för Sverige att få in en het målskytt bland de offensiva spelarna, som alla är rätt kalla på den fronten.

Kuriosa: pappa Glenn ska kommentera matchen för ett spelbolag som sänder på sin sajt, undrar hur det kommer låta…

Den andra reflektionen värd att göra är kring defensiva mittfältet: Anders & Kim – Wernbloom på bänken.

Kim Källström är naturligtvis för bra för att sitta på en svensk landslagsbänk men Erik Hamrén har litat på Pontus i övriga viktiga matcher. Minns att Kim satt på bänken både mot Ungern och Holland i höstas. Då förklarade Hamrén att Wernbloom är en spelartyp som behövs och att Kim snarare konkurrerade med Anders. Senast mot Moldavien var Svensson skadad, då föll det sig naturligt med Pontus & Kim. Slutsatserna av dagens val är att Hamrén antingen svängt i sin fotbollsfilosofi eller helt enkelt charmats av Källströms fina säsong i Lyon.

…eller så var det populist-Hamrén som slog till.

Jag tror beslutet är klokt oavsett vad det beror på.

Elvan i sin helhet:

Isaksson – Lustig, Mellberg, Majstorovic, Wendt – Svensson, Källström – Larsson, Toivonen, Hysén – Elmander.

Ett intressant svenskt lag och jag svänger från mitt tidigare ”1-0-till-Sverige”-tips till att säga 2-0.

Här snackar vi om startelvan, här är veckans Laul Talking.

Till sist: jag fick en fråga på Twitter hur man ser fajten i Buenos Aires. Någon som vet?

Det finns, tror jag, fyra möjliga startelvor för Erik Hamrén att välja mellan mot Moldavien. Vilken ska han ta? Under förutsättning att alla utom Z:at är tillgängliga i morgon:

DEN TROLIGA
Isaksson
Lustig, Mellberg, Majstorovic, Wendt
Svensson, Wernbloom
Larsson, Toivonen, Bajrami
Elmander

DEN LOGISKA
Isaksson
Lustig, Mellberg, Majstorovic, Wendt
Svensson, Wernbloom
Elmander, Källström, Bajrami
Toivonen

CHOCKEN 1
Isaksson
Lustig, Mellberg, Majstorovic, Wendt
Svensson, Wernbloom
Elmander, Toivonen, Bajrami
Hysén

CHOCKEN 2
Isaksson
Lustig, Mellberg, Majstorovic, Wendt
Svensson, Wernbloom
Elmander, Toivonen, Bajrami
Gerndt

…sedan måste man komma ihåg att i alla olika formationer kan faktiskt Källström kliva in på Wernblooms plats också.

Det har varit en del att fundera på för Hamrén men gör han skiftet Wernbloom ut-Källström in så har han svängt lite i sin fotbollsfilosofi under vintern alternativt charmats av Kims fina säsong i Lyon.

Jag ser helst att alla tre startar (Svensson-Källström-Wernbloom) för jag tycker ju, som ni vet, att ett svenskt landslag måste ha plats för Kim Källström.

Skriver en rejäl krönika om det hor- och svordomsträsk allsvenskan halkar runt i för tillfället.

Men det var först i dag det slog mig att speakern på Råsunda under AIK-Gefle (matchen efter den aktuella Helsingborgsmatchen) ropade ut i högtalarna att publiken skulle vårda sitt språk eller något i den stilen, minns inte exakt men Krokodilen och jag tittade förvånat på varandra och tänkte: ”Vad i helvetesjävlafittkukfansmoster var det där?”.

Nu förstår jag bättre.

Till den omdiskuterade regeln som Disciplinnämnden lutade sig emot när Djurgården fick böter finns ett litet tillägg som säger ungefär att om föreningen har vidtagit förebyggande åtgärder (min tolkning) ska det beaktas.

Med andra ord är allt Viktor Barth-Krons fel, speakerjävel på Djurgårdens matcher. Hade han bara stämt i bäcken så…

Skämt åsido förstås, men jag undrar om det räcker att speakern ropar ut några förmanande ord, sedan är saken ur världen?

I efterdyningarna till domen mot Djurgården har nu en matchdelegat lämnat in en anmälan mot AIK för att publiken skrikit ”domarjävel” och kritiserat Svenska Fotbollförbundet med banderoller och ramsor. 

Det är en helt annan sak.

Den anmälan måste Disciplinnämnden kasta direkt i papperskorgen, det behöver vi inte ens diskutera. 

…och med en utveckling där klubbar bötfälls för att deras publik skriker ”domarjävel” bör domen mot Djurgården rivas upp direkt, det här är värre än man ens kunde föreställa sig.

Jag misstänker att det kommer bli ett jävla liv…

Skriver mer i morgondagens papperstidning.

Det har varit en rörig samling.
En skakig resa väntar.
Utan Zlatan Ibrahimovic, dessutom.
Något för att lugna nerverna?
Titta tillbaka hur det såg ut för två månader sedan.

Det råder ingen tvekan om att turerna varit många innan landslaget i dag skulle göra sin första träning med samtliga spelare tillgängliga. Det skulle bli det enda ordentliga passet inför EM-kvalet på fredag. Morgondagens minuter på Zimbru Stadium i Chisinau handlar om att bekanta sig med miljön och jogga en flygresa ur kroppen.
Moldavien-Sverige i vettiga träningspass – 3-1.

Men inte ens det fick Erik Hamrén. Redan innan träningen meddelade förbundskaptenen att Zlatan Ibrahimovic inte åker med till Moldavien på grund av ledbandet i vänster fot. Han får nu vila för att klara Finlandsmatchen som vi misstänkte redan i förrgår.

I måndags var det fler ledare än spelare på Stockholms Stadion (12-11) och Hamrén hade alltså kunnat lira tvåmål på fullplan utan att behöva chansa med senaste nyförvärvet Kjell Jonevret, motståndarscout, från start.

En sådan uppladdning är ingen förbundskapten nöjd med eftersom det vore att underkänna alla argument i den ständigt närvarande dragkampen mellan landslag och klubblag om tillgång till spelare. Därför logiskt att Erik Hamrén beskriver läget som ”en extra stor utmaning” (fotbollslandslagiska för ”rätt så jävla besvärligt”).

Så hur oroliga ska vi vara?
Tja, av gårdagens Råsunda-träning att döma ser det inte helt hundra ut, varken för Zlatan (som sagt) som lät sin vänsterfot känna på 98 kilo tunga riktningsförändringar eller för övriga spelare som körde nio-mot-nio på andra planhalvan. Det är si och så med bollmottagningar och tajming på vissa fötter. Men att dra för stora växlar av en spelövning är alltid vanskligt. 

Hur man än vänder och vrider på det är förutsättningarna knappast sämre än för två månader sedan. Då stod det klart på förhand att Olof Mellberg, Daniel Majstorovic, Anders Svensson och Ola Toivonen skulle missa hemmamötet på grund av skador och avstängningar.
Men Sverige-Moldavien i tävlingsmatch slutade – 2-1.

Den här gången saknas bara en enda startelvsspelare – å andra sidan inte vem som helst – men oavsett det vet vi att:

* Moldavien har en svajig målvakt i Stanislav Namasco medan Kim Källström har ett tungt distansskott.
* Igor Armas och kompani inte hängde med vare sig Emir Bajrami på vänsterkanten eller Mikael Lustig på högerkanten senast.
* Det moldaviska hotet framför allt kom från rörlige högeryttern Alexandru Suvorov.

Däremot blir det mer att fundera på för Erik Hamrén kring startelvan utan Zlatan. Hur ser förbundskaptenens reservplan ut?

Logiskt, sett till majoriteten av Hamréns tidigare startelvor, är att han flyttar upp Ola Toivonen som spets i 4-2-3-1-systemet och petar in Kim Källström strax bakom. Men i går flaggade Ola tydligt för att han inte ser sig själv i en spetsroll. Då sker bytet snarare till höger i stället genom att Johan Elmander skickas längst fram, Sebastian Larsson kliver in och Toivonen ligger kvar.

Alltså: ”Isaksson – Lustig, Mellberg, Majstorovic, Wendt – Svensson, Wernbloom – Larsson, Toivonen, Bajrami – Elmander”.

Det bör räcka för att göra jobbet igen – ska vi säga med 1-0?

Vi vet inte om han kan spela på fredag.
Eller vem som i så fall ersätter.
Vad vet vi egentligen?
Att Sveriges landslag fortfarande är klart sämre utan Zlatan Ibrahimovic på planen.

Det har kallats ”det nya landslaget” men när förbundskapten Erik Hamrén pratade på gårdagens presskonferens lät det som ett eko av något vi hört väldigt många gånger tidigare från hans företrädare Lars Lagerbäck.
– Ambitionen är att han spelar på fredag, men jag vet inte om det går. Han kommer inte att vara med i den ordinarie fotbollsträningen i dag eller i morgon.
Då handlade det om Fredrik Ljungberg – nu om Zlatan Ibrahimovic.

Med Ljungberg blev det ett stående skämt att de första dagarna av en längre samling tillbringade ”Ljungan” i bubbelpoolen. Som lagkapten (under en period) och Arsenalstjärna (en betydligt längre) hade Fredrik den friheten. Sedan om han verkligen badade bubbelpool, rehabtränade eller låg på hotellrummet och pillade sig i naveln blev aldrig riktigt uträtt.
Men du såg aldrig Ljungberg på planen med sina lagkamrater dag ett och två av en landslagssamling, den saken är klar. 
Lik förbannat kom han alltid till spel några dagar senare.
Så länge det var tävlingsmatch.

Den spontana känslan i går var till en början att Zlatans och Hamréns relation är på väg mot en liknande som den Ljungberg och Lagerbäck hade. Zlatan gör bara en ”Ljungberg”, den där fotskadan kan inte vara så allvarlig.
Men så plötsligt dök Zlatan upp i solskenet på Stockholms Stadion tillsammans med övriga gänget. 
Inte nog med det: Zlatan körde till och med ett par övningar med sjukgymnasten Rickard Dahan som hämtades från Malmö FF häromåret. Sedan försvann han lika hastigt och vi tänkte igen att ”nu måste han väl ändå gå och lägga sig i bubblet?”.
Men med en kvart kvar kom Zlatan tillbaka från ingenstans och slog sig ner på avbytarbänken bredvid fysiologen Paul Balson där han blev sittande tills träningen var över.
Den här skadan kanske är på riktigt ändå?

Zlatan är inte en spelare som åker till ett av Europas fattigaste länder för att sitta på en bänken eller läktaren mot deras ganska mediokra landslag. Antingen spelar han eller så stannar han hemma och försöker läka ihop det där ledbandet i vänsterfoten.

Informationen från landslagsledning och Milan är samstämmig: fredagsmatchen i farozonen. Det låter logiskt, klubblag brukar i sådana här lägen vilja att deras stjärnor spelar en av två matcher. Får Sverige välja skickar de nog hellre ut sitt största namn på Råsunda mot Finland än på lilla Zimbru Stadium i Chisinau.
Sedan är det landslaget som äger beslutet och anser Hamrén & co att Zlatans fot håller kan han självklart spela båda matcherna – om han vill. I slutänden avgör alltid spelaren.
Frågan vem som eventuellt ska ersätta ”nummer nio” – spetsen i Erik Hamréns 4-2-3-1-system – lär hålla tidningar och TV sysselsatta under de närmaste dagarna eller fram till ett besked kommer. Så mycket annat finns nämligen inte att diskutera runt landslaget. 

Om förbundskapten Erik Hamrén inte börjat tänka i nya banor under vintern lär en elva utan Zlatan innebära att Ola Toivionen får platsen längst fram, uppbackad av Johan Elmander, Kim Källström och Emir Bajrami. Där bakom Anders Svensson och Pontus Wernbloom. 

En elva med Zlatan innebär att Johan Elmander, Ola Toivonen och Emir Bajrami utgör offensiv mittfältstrea.

Hur man än vänder och vrider på det går det fortfarande bara att komma till en slutsats: att Sveriges fotbollslandslag är klart sämre utan Zlatan Ibrahimovic på planen.

Enligt fotbollens regelverk är det inte tillåtet med ”hot eller kränkningar mot person eller grupp av personer” på svenska fotbollsarenor.
Det är nog dags att fotbollen förtydligar vad de egentligen menar.

Frågan är högaktuell då Svenska Fotbollförbundets Disciplinnämnd bötfällt Djurgården då det sjungits ”kränkande ramsor” mot domaren Martin Hansson på Stockholms Stadion. ”Martin Hansson jävla hora” ska ha ljudit vid åtminstone tre tillfällen under hemmamatchen mot Malmö FF tidigare i vår.

Det är förstås inget Martin Hansson ska behöva höra under ett arbetspass.

I skriftväxlingen mellan Dif och Disciplinnämnden protesterar evenemangsansvarige Mats Jonsson inte mot ramsan i sig utan påpekar att det inte var något ”unisont agerande/skanderande” utan från ”uppskattningsvis ett hundratal personer”.

Det argumentet tog Disciplinnämnden ingen hänsyn till och för första gången har en klubb nu dömts till böter för något delar av publiken sjungit eftersom det är första gången det lämnats in en anmälan om det. Det ger bilden att allt sköts väldigt godtyckligt – ska inte alla domare i så fall anmäla? Inte första gången det sjungs ”hora” om en domare, direkt.

Frågan är inte helt lätt.

En kränkning – eller förolämpning – är straffbart. Det kan ge böter i vanliga samhället att kalla någon ”jävla hora”. Vad som är en förolämpning ser olika ut i olika kulturer men det råder knappast någon tvekan om att ”hora” är något av det mest kränkande man kan kalla en kvinna, det lärde i alla fall jag mig tidigt.

Frågan är ändå om Svenska Fotbollförbundets Disciplinnämnd ska ägna sig åt denna gränsdragning? I så fall bör klubbarna (det är trots allt deras regler) meddela supportrarna vad som är okej att sjunga och inte. Jargongen och sången i klacken kan – ska – vara hård, rå och ironisk, ibland rent av kränkande. 

Hur ställer sig fotbollen till exempel till att motståndarspelare kränks i ramsor? Att spelare får stå ut med lite extra håller nog de flesta med om, deras yrke handlar på sätt och vis om att både hyllas och hånas. Domarna däremot, får egentligen bara skit och därför behöver Disciplinnämndens dom mot Djurgården inte vara fel för att skapa ett bättre arbetsklimat för den kåren.

Alltså bör reglerna förtydligas rejält. 

Sedan kan man till sist fundera på att fotbollen egentligen vill flytta bestraffningen från klubbar till individer men hur tänker de då när en grupp på hundratals, kanske tusentals, individer sjunger något opassande? Slänga ut varenda jävel?