Satt med Luftslottet som sprängdes under hela flygresan och när mannen som kallas Trinity – en hacker med övertagandet av en brittisk atomubåt på meritlistan – tar bilen över Öresundsbron för att på allvar kliva in i handlingen är det så man vill ställa sig upp och skrika ”go, go go” – så jäkla spännande och medryckande är den här kriminaltrilogin.

Medan jag läste såg resten av Sportbladets styrka ut så här:

BANK!

WENNMAN!

LEIFBY!

WEGERUP!

Framme i Copenhagen blev det brunch och en Hof på en uteservering i solen, innan det var dags för den välbesökta presskonferensen. Flinck och Thorén anslöt så vi är ett bra gäng inför morgondagens drabbning.

Vi bor precis utanför Tivoli och de har en ny, fruktansvärd karusell, en slänggunga hundra meter upp i luften, typ. Den ska jag och Bank åka i morgon på eftermiddagen. Sedan, om Sverige vinner, tänkte vi höra om inte Lagerbäck kan ta en åktur tillsammans med foto-Wennman. Hade blivit en strålande ”efter segern”-bild: en vilt tjutande Lagerbäck i världens värsta slänggunga, högt över Köpenhamn.

Startelvan till morgondagens presslandskamp mot Danmark är – precis som det riktiga landslagets – klar till nio elftedelar. Och precis som i det riktiga landslaget är det frågetecken kring en mittfältare och en anfallare.
– Det handlar om högermittfältet samt anfallsplatsen bredvid Mathias Lühr. Det får ge sig när vi samlas en halvtimme före match, meddelar förbundskapten Lennart Månsson.

Här är Månssons lag:

Johan Flinck
–
Marcus Leifby-Ulf Niklasson-Patrik Persson-Simon Bank
–
?-Peter Pettersson Kymmer, Robert Laul, Patrick Ekwall
–
Mathias Lühr-?

Följande spelare är – enligt förbundskapten Månsson – aktuella för de två öppna platserna: Olof Lundh, Rolle Engström, Daniel Nilsson, Tomas Nilsson, Emil Malmborg och Månsson själv.
– Det blir en tuff match. Mathias Lühr sa att Danmark har ett jävla bra lag. Men det är skönt att vi har många avbytare, det är alltid alltid någon som inte hittar dit.

Förbundskapten Månsson släpper också en nyhet:
– Vi har riktiga gula landslagströjor, direkt från förbundet. Vi fick tröjorna av Ester i dag, men hon hade ingen målvaktströja till Flinck. Men vi fick en låna en av IFK Hässleholm, säger Lennart Månsson.

Bloggens kommentar på startelvan:
Ganska väntad. Den stora överraskningen är att Peter Pettersson Kymmer petar Patrick Ekwall från det centrala innermittfältet. Ekwall får skära in från vänster och avlossa sin tunga bössa i stället.

Skummar tidningarna på Arlanda där vi väntar på flyget mot Copenhagen och noterar att båda kvällstidningarna har ganska roliga ”ettor”.

Wegerup ger övriga journalister en välförtjänt känga för att ingen vågade ställa de kritiska frågorna till Zlatan på gårdagens presskonferens (hon kallar dem ”hovreporter-klubben”).
Jag håller med. Visst fan ska vi kunna skratta åt Zlatans skämt, men de tuffa frågorna måste ställas också. Hade Sportbladet fått komma till tals kan jag garantera att frågorna ställts, svårare är det inte.
Jag begriper ärligt talat inte vad kollegorna är så rädda för, man vinner ju inget på att fjäska för Zlatan.

Språkpolis Bank avslutar sin krönika med att förklara att det heter ”i Parken”, inte ”på Parken”. Jag anar ett visst mått av uppdämd frustration i den passningen…

Olsson på konkurrenten konstaterar, som många före honom, att svenska landslagets presspolicy blir fullständigt obegriplig vid en jämförelse med den danska.

Nu måste jag gå på planet. Under armen: Stieg Larssons tredje.

Riktigt rolig presskonferens med Zlatan i dag, det var länge sedan jag såg honom så avslappnad och intresserad av att ge utförliga svar på alla frågor som ställdes.
Vi journalister fick oss visserligen ett par kängor, men det kändes i alla fall som det var med lite glimt i ögat.

Det här tyckte jag var kul:
Var det skönt att sätta Lagerbäck på plats i går, när han kom sent?
– Det står något i tidningen om att jag busade, men hur intressant är det?

Landslaget började träna klockan 11.30 och Zlatan hann uppenbarligen sätta tänderna i Sportbladet innan det.

Hur som helst; i just den frågan är Zlatan och jag rörande överens.

I morgon klockan 10.25 lyfter planet mot Copenhagen. Det börjar dra ihop sig!

Till sist; är det inte lite lustigt att när Kim Källström för en gång skull är skadad, då blir Anders Svensson också skadad och plötsligt måste Lagerbäck kanske slänga in Kennedy Bakircioglü på mitten?

Landslagets träning i går kan ha varit den sämsta sedan…ja helt klart sedan 2001, då jag började bevaka Blågult.

Lägg därtill att Zlatan skickade en boll mot Ljungbergs skalle, Lagerbäck har taggarna utåt, Linderoth ger Zlatan en försiktig känga, Zlatan sågar Lagerbäck i italienska tidningen Libero, Elmander säger rakt ut att han helst spelar med Allbäck, ”Chippen” konstaterar frankt att det spelar ingen roll vad man gör på träningen och alla andra små detaljer som man lägger märke till här och där.

Lundh på fotbollskanalen.se levererar en intressant tes att det är Lagerbäcks rutiner som håller på att kväva spelarna.

Eller som Olsson skriver i konkurrenten: ”Det är många hål i seglen på den här svenska landslagsskutan”.

Sportbladet går mot strömmen och har som viktigaste nyhet att Zlatan skojat med Lars Lagerbäck i TV4, ett skämt som tas som intäkt för att nu är allt frid och fröjd i Blågult igen.

I dag är träningen stängd, vi får se sista kvarten, sedan är det som sagt dags för Zlatan att möta pressen. Eftersom Sportbladet inte får ställa frågor hoppas jag att övriga journalister passar på att höra varför han ställde upp på den där bilden med Moggi, hur Inter-ledningen reagerade och om han nånsin kommer att förlåta Lagerbäck för hemskickningen.

Elljus, plastgräs och sådana där kemiska banankolagodisar i paus.
Vasasällskapet–Ekerö blev till ett sökande efter något enda äkta.
Som Robert Laul.
En äkta träträff.
Statistikern knäpper nöjt upp byxorna till Vasasällskapets osannolika svit på fyra år och 26 raka matcher utan förlust på Stadshagen.
Kvällstidningsreportern slickar sig om munnen inför tanken på excentriske lagkaptenen Richard Morling och hans, enligt insatta källor, vettlösa verbala attack mot stjärnan Sebastian Haag, alldeles före årets viktigaste match.
Fotbollsälskaren konstaterar krasst att Vasa nu tagit över serieledningen i division V, och att det var alldeles rättvist.
Men om man vill ha mer?
Då lägger man örat till läktaren och lyssnar efter andra vittnesmål.
Här har ni en autentisk läktardialog, med en kvart kvar av seriefinalen.
Söt, ung tjej:
– Jag var på Wasa-museet förut. Det åkte ut, rörde sig i 32 minuter och sen sjönk det.
Bitter, 32-årig man:
– Lite som Robert Laul i kväll.
Matchen hade, lite som Laul, sin karaktär. Och den behövde, lite som Laul, inte särskilt lång tid på sig för att visa den.
Vasasällskapet var det mer spelande laget, Ekerö lite tyngre och rakare i sitt spel. Båda spelade 4-4-2, och den stora kampen fanns på det centrala mittfältet.
Om det var någonstans matchen vanns så var det där.
Om det fanns någon som gjorde det så var det Sebastian Haag.
Ex-djurgårdaren Haag (inte att förväxla med Sebastian Haag som spelade back i Nöttingen häromåret) svarade på Morlings chockattack med att ge Vasa en perfekt kombination av fysik och klokskap, mitt i planens hjärta.
Mot Ekerös tyngre spel var han ovärderlig.
Vasas anfallsspel krävde mer, men stundtals lyckades de hitta kombinationer och skaffa sig lite andrum.
Om lagets hjärta satt i Haag så satt lagets bästa fötter på skyttekungen Sammi Khayer.
Han ser ut som en kombination av Thierry Henry, Shaft och Michél Mazingu-Dinzey.
Man skulle kunna säga att han spelar likadant (det vore inte sant, men det vore snällt), och på något sätt var det logiskt att han fick trycka in en frisparksretur till 1–0.
Resten blev som det blev.
Ekerös stora problem var att de inte orkade fortsätta sitt tryck och jagande efter andrabollar. Vasasällskapets stora problem var att de inte orkade särskilt mycket alls.
Vi har inga Zoom-siffror att tillgå, men enligt Erik Nivas ögon – han är från Norrland, de är skarpsynta som fan där – sprang Robert Laul lite mindre än genomsnittet, och stundtals satt vi med numret till SOS Larmcentral intryckt på telefonerna.
Men Laul spelade vidare och gjorde det bra.
Han är intelligent och välskolad, även om han saknar sitt gamla Ljungskile-ryck.
I första halvlek lyckades han nicka en ribbretur i ribban från två meter, på ett sätt som inte ens Beldar Conehead gått i land med. Och i takt med att Khayer kroknade och gömde sig efter paus tog Laul ett allt större ansvar för de offensiva löpningarna.
Som target var han utmärkt, bollvårdande och klok.
Som avslutare… tja, han satte ett imponerande skott i insidan av stolpen, sin andra träträff för kvällen.
När allt var över samlades det svarta laget i en stor, lycklig handbollshög. Khayer hyllades för sitt mål, den vikarierande målvakten fick hålla nollan, och efter tillsägelser från lagledningen makade sig Robert Laul över planen för att motvilligt tacka de fans som investerat taxipengar (236 kr) och banankolapengar (65 kr) för att stötta honom i en blytung ödesmatch.
Vasasällskapet 1, Ekerö 0.
Här har ni ett Vasa som seglar vidare ett tag till.

Vasasällskapet-Ekerö IK 1-0. Vilken triumf. Seger mot serieledarna och nu är vi serieledare. Jag slet hårt i 90 minuter och hade en boll i ribban och en i stolpen. Tur att Sammi Khayer har siktet bättre inställt.

På läktaren fanns både Bank och Niva och deras alster publiceras på bloggen så fort de har pressat fram något.

I morgon: presskonferens med Zlatan.

…fick mig genast på bättre humör. En djup diskussion om en meningslös sak, underbart!

Hejsan Robert!
Redundans är ett begrepp som man använder mycket inom medieforskning. Det handlar om förutsägbarhet. Om en medieprodukt (text, bild eller annat) har en hög grad av konvention, dvs att den är som det förväntas att den ska vara, så har den hög redundans. I motsats till entropi, då konventionen är låg.
Hög redundans = konventionell, hög entropi = okonventionell.
Tycker det skulle vara kul om du använde ordet entropi eller entropisk om någon spelare eller annat, så kan du kolla om Bank fattar det. Då kan du bara svara – ” det är motsatsen till redundant!”.
Om Arneng alltså är redundant kanske Bank menar att han är förutsägbar och går inte utanför gränserna … vad vet jag?
Ha en fin dag!
David

Körde hemåt i godan ro för att författa ett par briljanta texter till morgondagens tidning. Skulle bara plocka upp tjejen på Expressen först men vad händer – jo, tidernas kö på Essingeleden. Ni som kan något om Stockholm fattar vad jag menar när det tog en halvtimme att ta sig igenom Fredhällstunneln.

När jag klev in i hissen i morse stod grannen där med 6,5 millimeters mausergevär (det är tydligen vapenamnesti) och hade jag haft ett sådant med mig i bilkön hade jag utan tvekan gjort en ”Falling Down”.

Nu får jag nöja mig att skriva på bloggen att jag ska slänga den här jävla stan och flytta tillbaka till Göteborg.

”Chippen” och Anders Svensson har klivit av träningen som nu handlar om tvåmål där ”västarna” är Danmark som anfaller mot Sveriges fyrbackslinje Nilsson-Mellberg-Hansson-Schlebrügge (några fler startelvsslutsatser går inte att dra av övningen).

Kvaliteten är snudd på usel, mängder av felpass och ingen glöd. Lagerbäck gnäller om koncentration och att undvika chansbollar.

Zlatan är loj, men när han verkligen tar i, ser han inte ut att plågas det minsta av sin skada. Han går heller inte runt och tar sig för ljumsken som han gjorde innan operationen. Kanske blir det spel ändå?

Intressant detalj: vid ett spelavbrott tar Zlatan bollen och chippar den mot Ljungbergs huvud, som dock får upp en arm till skydd. Båda vänder sig sedan åt varsitt håll utan en blick.
– Det blev plötsligt lite kallare på Stadion, säger Bank.

Skulle Anders Svensson visa sig allvarligt skadad står Lagerbäck inför en tuff situation: vem ska då ta den offensiva, centrala mittältspositionen? Fredrik Ljungberg känns mest aktuell.