Håkan tipsar om det här filmklippet som innebär att den snustrixande snubbe som fick Zlatan att slänga sig i väggen nu kan slänga sig i samma vägg.

I morgon klockan 14.00 tas truppen till EM-kvalen mot Danmark och Island ut. Presskonferens på Råsunda, gångavstånd och därmed sovmorgon – perfekt.
Jag tror inte att truppen innehåller särskilt många överaskningar. De spelare som är frågetecken lär tas ut, ett antal reserver presenteras, sedan faller bitarna på plats allt eftersom.

Truppen till journalistlandskampen mot Finland 11 juni håller också på att tas ut just nu. Där ser proceduren annorlunda ut.
Förbundskapten Sillén skickar ut mejl till ett gäng sportmurvlar runt om i landet och alla som tror sig vara nyktra, skadefria och aktuella får anmäla sig. Av de som slutligen dyker upp bildas ett lag där det bara går att vara säker på tre saker:
* Jag och Ekwall bildar centralt mittfält.
* Bank ska hålla sig på egen planhalva.
* Om Henrik Strömblad är med kommer övriga veta allt om Champions League efteråt.

Ikväll ska jag inte på AIK-Halmstad.

Apropå Romarios 1000 mål satte jag mig själv att räkna hur många mål det blivit i seriematcher. Kom fram till att jag för klubbarna Jonsered, Ljungskile, Arameiska Syrianska, Enskede, Hägersten, Nåjden och Vasasällskapet gjort 49 mål som mittfältare och anfallare i divisionerna superettan till femman.

Ett kvar till det stora jubileet, med andra ord. Kommer det på måndag mot Kurdiska?

Kan någon förklara varför TV4 lägger Fotbollsmåndag klockan 23.35 på kvällen? Är de rädda att tittarna ska se programet?
Likt en försäljare från Kiviks Marknad stod ju Ola Wenström på den allsvenska upptaktsträffen, bräkandes om TV4:s enorma satsning på allsvenskan. Sedan lägger de sitt ena magasin efter Kojak och det andra strax innan. Halv tolv på kvällen ligger jag och sover.

Vill be om ursäkt till alla som tagit illa vid sig över mitt språkbruk i inlägget nedan. Jag menade som ni säkert förstår inget illa.

Gjorde som sagt en längre intervju med Gefles Johan Oremo som gick i Sportbladets allsvenska lördagsbilaga häromveckan, och därmed inte på nätet. Eftersom Oremo på nytt är aktuell får alla som missade bilagan en chans att läsa om honom här:

GEFLE. I varje allsvenska föds nya fotbollsstjärnor.
Dags att presentera årets första.
Direkt från division tre, blott 20 år gammal, med tre mål på fem matcher – Gefle IF:s Johan Oremo.
– Jag har en skaplig känsla för att hitta målet, säger han.
/////////////
Sportbladet besöker veckans allsvenska profil hemma i lägenheten i centrala Gefle där han bott sedan 1 januari tillsammans med sin fotbollsspelande flickvän Johanna Ekström,19.
Vi bjuds på kaffe och kakor och diskuterar vardagsrummets orangegula tapeter.
– De satt här när vi flyttade in. Vi har försökt anpassa inredningen så mycket som möjligt.
* Färgen är ganska… intensiv?
– (skratt) Man vänjer sig. Men gardinerna har mamma sytt! säger Johan Oremo och låter nöjd.
Och visst, det är bara att hålla med; gardinerna är klasser snyggare än tapeterna.
Efter tre mål på sina fem första allsvenska matcher har tidningar och tv stått i kö i veckan för att träffa anfallaren som kommit från ingenstans till tvåa i allsvenska skytteligan.
– Cesar Santin leder väl på fyra, säger Johan Oremo.
* Sportbladets halvgalne krönikör Peter Wennman lanserade dig redan innan säsongen som skyttekung. Vad tänkte du när du såg det?
– Vad gör han?! Vad håller han på med?!
– Det är väl inget man räknar med när man ska göra sin första allsvenska säsong, att man tippas som skyttekung i tidningen. Men det var roligt, även om jag inte tror att det slår in, säger Johan Oremo.
Fotbollsspelaren Johan Oremo har framför allt tre stora kvaliteter; löpstyrkan, målkänslan och vänsterfoten.
– Det är svårt att beskriva sig själv. Men jag har bra uthållighet och orkar springa länge och mycket. Sedan är det väl som du säger, tittar man på statistiken har jag en skaplig känsla för att hitta målet.
* Av Sveriges främsta anfallare är det få eller ingen som är vänsterfotad. Vänsterfötterna blir ytterbackar eller yttermittfältare i stället.
– I alla lag jag spelat med har det funnits extremt mycket vänsterfötter. I Rengsjö var vi sju stycken. Det är nog lite avigare för försvararna att möta en vänsterfotad forward, kanske, säger Johan Oremo.
Så långt fotbollsspelaren Johan Oremo. Men tanken med den här intervjun är också försöka ge svar på en fråga många nog ställer sig just nu – vem fan är killen egentligen?
Johan Oremo växte upp i Mohed, en liten by två mil utanför Söderhamn i Hälsingland.
– Där fanns inte så mycket att göra. Man spelade väl mest fotboll. Det finns en mack och en camping med kiosk, vattenskidklubb och minigolfbana, berättar han.
Pappan jobbade som skogsuppköpare, mamman i sjukvården.
– Morsan höll på med basket och friidrott som ung, hon var bäst i Hälsingland på 110 meter häck innan ena knäet gick sönder. Farsan har spelat fotboll, men inte på högre nivå. Men han ser all fotboll han kommer över.
* Ja, han lär ha klagat över att han behöver ny bil nu när han måste åka över halva Sverige för att se dina matcher?
– Milräknaren går fort på den bilen. Han och morsan åkte ju ner till Borås när vi mötte Elfsborg och det är en skaplig bilresa. Men så mycket pengar tjänar vi inte i Gefle att jag kan köpa en ny åt honom (skratt).
Johans två år äldre bror Emil spelar för Enköping i superettan. Fördel Johan i fotbollen, alltså – men inte när det gäller brödernas andra stora intresse; jakt.
– Helt klart. Emil har skjutit åtta älgar.
* Och du har en tjäder på skottlistan, inget mer. Hur förklarar du det?
– Otur. Jag har haft otur. För två år sedan hade jag en älgko på två meter precis framför mig. Men fick inte skjuta den.
* Varför inte?
– Det var koförbud, vi hade skjutit fullt. Brorsan satt 200 meter ifrån och garvade: ”snart går hon på dig” (skratt). Jag fick faktiskt flytta mig så hon inte skulle trampa på mig.
* Vad är tjusningen med jakt?
– Det är fridfullt. Man kan gå runt och tänka på allt möjligt. Samtidigt är det spännande hela tiden. Både spännande och lugnt samtidigt.
Johan Oremos fotbollskarriär tog fart på allvar när han säsongen 2005, 19 år ung, smällde in 37 mål (!) för division fyra-klubben Rengsjö SK.
– Men rekordet i Hälsingland är tydligen 40 mål på en säsong, och det är ju lite tråkigt att jag inte klådde det.
Efter division fyra blev det division tre-klubben Bollnäs – en klubb Johan och Emil Oremo lämnade efter en halv säsong på grund av ett kontraktsbråk.
Bröderna Oremo hävdade att Bollnäs lovat att fixa arbete vid sidan av fotbollen, ett löfte klubben aldrig levde upp till.
– Jag vill egentligen inte prata om det. Det har redan skrivits så mycket.
* Knappast i rikspressen.
– (skratt) Nä, kanske inte. Allting lät bra. Vi följde med vår tränare från Rengsjö. Men sedan… Det som är sagt är sagt och de som vet, de vet.
– Vi fick lite glåpord efter oss när vi flyttade. Bollnäs var väl inte så nöjda. Nu pratar jag inte med dem, och de hör inte av sig heller.
* I stället gick du till Söderhamns FF i samma serie. Efter en halv säsong blev du värvad av allsvenska Gefle och i samma veva tackade du nej till Djurgården.
– Det finns ju mer pengar i Djurgården. Men jag såg många fördelar i Gefle. En bra miljö att utvecklas i och ett lagom steg. Dessutom nära för kompisarna, de kan komma ner på en timme. Om jag flyttat till Stockholm hade det blivit ett större projekt, då hade de fått planera i en vecka. Det hade inte blivit samma närhet.
– Det kändes som att Gefle var det solklara alternativet. De hörde av sig först, jag tränade med dem, vi hade diskuterat fram ett kontraktsförslag. Det gick så fort, jag var inställd på Gefle. Sedan kom Djurgården och hörde av sig, men det kändes som att de var lite sent ute.
Tre allsvenska mål senare är Johan Oremo nöjd med sitt val. Precis som när han bestämde sig för fotboll framför ishockey.
– Jag var en mångsysslare när jag var yngre. Fotboll, bandy, innebandy men framför allt hockey.  Jag sökte alla stora ishockeygymnasium, men kom inte in nånstans. Då la jag det på hyllan.
* I stället blev det naturprogrammet på gymnasiet i Söderhamn. Där var du känd som ”en hygglig och ödmjuk kille som var bäst i alla sporter” enligt en klasskamrat. Stämmer det?
– (skratt) Jag har alltid varit sportintresserad. Det var ju det som var behållningen i skolan, idrotten.
* De andra ämnena då?
– Jag hade VG i snitt. Det är väl skapligt.
* Det har inte gått att hitta några skandaler om dig.
– Jag försöker hålla mig undan alkohol så mycket det går. Jag är inte med i NTO eller så, men jag är nästan nykterist. Jag behöver inte alkohol för att ha roligt. Det är en styrka.
* Vad hade du sysslat med om det inte blivit fotboll eller ishockey?
– Ingen aning. Det är det som är det roliga, jag hade inte planerat nånting. Men fotbollen är en bra lösning. Vad jag ska göra efter den har jag inte klurat ut ännu.
* Din flickvän är mittback i IFK Gävle (division två). Tillbringar ni helgkvällarna på gårdsplan och kör en-mot-en?
– Jag och brorsan spelade alltid mot varandra när vi var små. Sedan när Johanna kom in i bilden hängde hon också med ut på gräsmattan hemma. Men här i Gefle har det inte blivit så mycket sånt. Vi har bollat lite gris, det har vi gjort.
* Vad gör ni annars?
– Ja, vad gör man? När vi är hemma i Mohed så spelar vi väl fortfarande på den där gräsmattan, säger Johan Oremo med ett nytt skratt.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –– – – – – – – – – – – – –

Flickvännen Johanna Ekström avslöjar två bra saker med Johan – och en dålig:
1. – Han är ödmjuk. Det spelar ingen roll hur bra det går för honom, han är ändå samma person.
2. – Omtänksam. Han sätter inte sig själv i första hand, utan tänker alltid på andra.
3. – När det gäller matlagningen finns mer att önska. Han har haft det ganska bra förspänt hemma. Om han nu kan laga mat, så är det en väl dold talang. Vi har frysen full med hans mammas mat.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –– – – – – – – – – – – – –

Johan Oremo om omställningen från division tre till allsvenskan
1. – Det är ett helt annat spel, en helt annan sport. Från gnetfotboll till taktiskt drillad fotboll där varje detalj är viktig.
2. – Framför allt skiljer det i tempo. Det handlar om att bli snabbare i tanken, att veta vad man ska göra när man får bollen. Det går inte över en dag, men man lär sig hela tiden.
3. – När det gäller konditionen hänger jag med bra. Jag har varit bland de bättre konditionsmässigt i alla lag jag spelat i. Hemma i Mohed hade jag en perfekt femkilometersslinga. När jag fick reda på att jag skulle spela för Gefle började jag köra 400-meterslopp.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –– – – – – – – – – – – – –

Lägg det namnet på minnet. När såg vi senast en så lovande vänsterback i svensk fotboll? Har vi någonsin gjort det? Killen gjorde ju för fan en Ronaldinho-fint (bollen liggande på foten och vrickning i luften först åt höger, sedan vänster och snabbt ryck). Han är 19 år och spelar för Gefle. Kan bli något stort.

Johan Oremo är väl redan känd för de flesta, själv träffade jag honom för en längre intervju häromveckan och det är en kille med huvudet på skaft även om det mest finns fotboll däri. I dag såg jag honom spela för första gången och förutom löpvilligheten, vänsterfoten och målkänslan noterade jag att han är bra i luften också.

Förbundskapten Lagerbäck satt på läktaren. Vem kan han vara här och titta på? undrade vi.
– Fröjdfeldt, gissade Wernersson.

Mycket snack om att Charlie Davies inte gör några mål, men i dag skapade han i alla fall två bra chanser. Två fler än anfallskollegan Paulinho.

Första gången jag var på Strömvallen och det är så långt från en modern fotbollsarena det går att komma. Men jag satt skönt i solen mellan Sandlin och en negress som påstod att hon var från Brasilien men jag tror att det var Richard Kingsons fru.

Snart dags för FA-cupfinalen. Nya Wembley. Chelsea-Man U. Blir inte så mycket större än så. Jag är bänkad.

Intervjuer med spelarna under pågående match? Jag propagerar som ni vet för en större öppenhet inom fotbollen, men det här påfundet är trams. Det blir inget vettigt sagt, och man blir mest irriterad framför tv:n.
TV4:s grepp med intervjuer med andretränaren under match är kul och givande, men spelarintervjuerna borde skrotats redan på idéstadiet.

Nisse Johansson hamnar av allt att döma i AIK. Läs mer här. Jag gillar värvningen. AIK behöver stärka upp backlinjen och 86 matcher i Premier League säger faktiskt en hel del.

Jag tackar Erik för filmsnutten som gör att Zlatan kan slänga sig i väggen.

Familjen besökte Junibacken på Djurgården i dag och det är verkligen en resa tillbaka i tiden när man hör Astrids vackra röst och ser alla figurer man fascinerades av och funderade så mycket på som liten. Min favoritbok var (är!) Bröderna Lejonhjärta, tätt följd av Ronja Rövardotter och Mio min Mio.

Tycker att Sportbladet och Göteborgs-Posten ber Henrik Larsson och hans mamma om ursäkt på ett snyggt sätt i dagens tidningar. När det verkligen blir fel – vilket inte sker närmelsevis så ofta som vissa kommentarer på den här bloggen gör gällande – måste det tas på allvar, vilket alltså både Sportbladet och GP i dag gör.

Gefle-Bajen i morgon söndag.

Till sist; kan man få kronisk värk i vänster överarm av att köra bil?

Ikväll slog Vasasällskapet tillbaka Boo SK med 2-1 på en usel gräsplan som omöjliggjorde vårt sedvanliga skönspel. Istället var det längre bollar och blåställ på. Men vi visade att vi behärskade det också. Boo är ett hyggligt division fem-lag med bra backlinje och några luriga spelare framåt, det här var en bra seger på en svårspelad plan.

Jag vill genast passa på att backa från mitt uttalande att konstgräs sliter mer på kroppen än vanligt gräs. Efter 90 minuter på en gropig åker har jag så ont i fötterna att jag på allvar överväger att hugga av dem.

Målskyttar: Jesper Holzer, Sammi Khayer.

Det har väl inte undgått någon att Göteborgs-Posten gick bort sig rejält med storyn om Henke Larssons mamma. Övriga medier hängde på och nu är Henke nog rätt sur på allihopa, skulle jag gissa. Fast mest på GP.

Det ska dock påpekas att reportern Ulf Niklasson, som skrivit artikeln, är känd som en mycket noggrann och kunnig fotbollsreporter.

Så här förklarar GP:s biträdande presschef Bo Hansson saken:
– Det var ett rent missförstånd. När vår reporter intervjuade Stuart Baxter efter svenska cupen igår kom de in på olyckan. Vår reporter var säker på att de pratade om Larssons mamma och Stuart Baxter var helt inne på att de pratade om Omotoyossis. Jag har själv hört inspelningen och vår reporter arbetade efter mallen. Efteråt ringde vi dessutom till HIF:s presstjänst och de bekräftade vår story, säger Hansson till resume.se.

Givetvis är allt väldigt, väldigt olyckligt och bara att beklaga det obehag som drabbat Henke och hans mamma.

Men om Henke, likt majoriteten av våra stora idrottsstjärnor, låtit EN reporter på varje större tidning- och tv-redaktion ha hans telefonnummer, hade de medier som tvivlade på GP:s artikel kunnat ringa och kontrollera saken sent i går kväll. Då hade hela den här historien stannat vid en spalt i GP, om ens det. Lite får han faktiskt skylla sig själv.

Hur som helst är detta den överlägset största anka inom sportjournalistiken sedan jag började 2001.

Till sist; riktigt bra krönika i Sportbladet av Jennifer Wegerup. Den kom lite fel dag, bara…

I kväll har Vasasällskapet match mot Boo SK och för första gången i år blir det riktigt gräs. Annars spelas ju alla nästan lingonmatcher i Stockholm på konstgräs nu för tiden. Inga större fel i det, dagens konstgräs är bra. Min enda invändning är att det känns som det sliter mer på kroppen.

Elfsborg tog en viktig seger och tacka Mathias Svensson för det. Propagerade tidigt under säsongen för Svensson i stället för Keene, och anledningen är enkel: ska tränare Haglund traggla vidare med sitt enforwardssystem är Svensson det enda alternativet – systemet kräver en stångande buffel.
Sedan förstår jag fortfarande inte varför Haglund inte kör med två anfallare. Sätt Ilola i en defensiv mittfältsroll, A. Svensson, Holmén och Ishizaki i tre fria roller framför och M. Svensson och Keene längst fram. Då utnyttjas enligt min mening spelarmaterialet på bästa sätt. Sjöhage är perfekt att slänga in med halvtimmen kvar.

Snart till tandläkaren, men först en vitlökskebab.

Hade nyss en mejlkonversation med en norsk journalist som möjligen hade ett hett nyhetstips. Vi enades om att avvakta med storyn, och norrbaggen avslutade med en uppmaning:
– OBS. Ikke blogg om dette. Kan hende det forandrer seg i løpet av et par uker, og da skal jeg gi deg beskjed.

Har spanat in ett par läckra solglasögon som ska inhandlas i eftermiddag till det utmärkta priset 99 kronor. Nya solisar är ett måste sedan vår mittback Lagge satte sig på mina gamla (som jag för övrigt köpte i Ecuador för tre dollar).

Uppe med tupp… f’låt tvätten i dag och passar på att skicka några länktips mellan maskinerna.

Så här dramatisk var alltså sjukgymnasten Johan Sandbergs resa till Milano.

Så här roligt kan det vara att gå tillbaka för att kontrollera vad Ralf Edström sagt.

Och det här är väl lite anmärkningsvärt, eller?

Min gamle kollega från Slitz-tiden, Per Nilsson, är numera hyllad chefredaktör på herrmodetidningen King. I gårdagens DN tipsar han om vad som är rätt för killar i sommar:
– På fötterna är det seglarskor som gäller. Klassiskt bruna eller helvita. Man kan även satsa på accentfärger som rött eller grönt. En midjekort skinnjacka är också helrätt i sommar. Den militära safarilooken med axelklaffar, insvängd midja i olivgrönt eller beige känns fräscht i sommar.

Skinnjackor och seglarskor, fy fan. Jag ser framför mig en sommar med olyckliga, övergivna män och frustrerade, desperata svenskor som vallfärdar till Grekland.

Blir intressant att se hur lång tid det dröjer innan sportjournalistikens vägvisare i modedjungeln kommer klapprande med ett par nyinköpta seglardojjor. Jag tippar på nästa landslagssamling.

På den här bilden ser det onekligen ut som att Djurgården och Siggi Jónsson faktiskt hade rätt om den där uteblivna straffen mot Gais.