Det gick i dag igen, biljett till matchen i sista sekunden (en halvtimme tidigare än i går iofs).
Svennis sista match – eller Svennis största succé? Ur ett ”göratidningsperspektiv” är det bra vilket som, även om det hade varit roligt om England vann.
Laguppställningarna kom precis och Svennis väljer att spela 4-5-1 med Rooney ensam på topp.
Portugal saknar Deco och Costinha.
England bor som sagt på vårt hotell och foto-Bardell åkte precis hiss med Beckham, Rooney och Ferdinand. Själv sprang jag på Tord Grip i receptionen. Däremot fick jag inte lägga mig på gräsmattan och sola, den skulle England ha för sig själva.
På presscentret nu och här är så in i helvete varmt att jag – som bara sovit en halvtimme i natt – är på väg att svimma tror jag. Ska gå ut och sätta mig i skuggan och filosofera lite.
Tippade 1-1 och straffar i går (fråga Pontus) men glömde skriva det på bloggen. I dag tippar jag 2-0 till England.
Har fortfarande ingen biljett men med tanke på gårdagens succé är jag optimist ett tag till.
Kom precis fram till hotellet i Essen strax utanför Gelsenkirchen. Den här gången har vi hamnat på samma hotell som England. Nedanför mitt fönster på gräsmattan står Svennis, Tord Grip och lite andra ledare och njuter av solen. Själv tänkte jag gå ner och lägga mig och sola.
Polisen hade spärrat av Ku’damm, gatan vi bor på. Vi fick parkera bilen en bit bort och jag, Bank och foto-Bardell vandrade hem genom ett segerrusigt Berlin klockan ett på natten. Det var bra drag, kan jag avslöja.
Det var flaggor och tutande bilar och krossade flaskor och polizeier och packade tyskar och till och med renhållningsarbetarna hade fotbollsperuker på.
I natt dansade Berlin – och stan kommer att dansa fram till tisdag, kanske ännu längre.
Ska upp om fem timmar och åka 50 mil till Gelsenkirchen. Och då har jag inte ens biljett till England-Portugal. Däremot har jag ont i halsen.
Tycker lite synd om Argentina som kändes som det bättre laget över 120 minuter. Men märkliga byten av (avgående) förbundskapten Jose Pekerman bidrog till att förstöra dagen för en och annan argentinare världen över.
Både Riquelme och Crespo plockades ut i andra halvlek, medan Messi och Saviola fick sitta kvar på bänken hela tiden. När Tyskland oväntat kvitterade saknade Argentina vapen framåt. Inte bra eftersom Tyskland alltid vinner straffläggningar. Alltid.
Om jag räknade rätt skapade Tyskland bara två målchanser; Ballacks nick utanför och Kloses nick i mål. Det räckte i dag.
Det roliga med att Tyskland är vidare är att VM lever på ett helt annat sätt än om värdnationen åkt ur.
Min kompis Kalle från Göteborg som hejar mer på Tyskland än Sverige var så nöjd efteråt att hans kommentarer tyvärr inte går att använda.
Har röjt runt i mixade zonen för att få reda på vad som hände under bråket, och lyckades till slut få ihop pusselbitarna.
Nu blir det till att ackreditera sig till Tyskland-Italien.
Tyskland-Italien? Tja, det grejar nog fan Tyskland det också.
Men först viktiga timmar att sova, innan vi klockan 07.00 åker de 50 milen till Gelsenkirchen för att se England-Portugal.
Fick biljett! Vart ska vi? Rätt in på arenan! Tyskland-Argentina, here I come.
Min kompis Kalle från Göteborg som hejar mer på Tyskland än Sverige är taggad till tänderna inför kvällens match.
– Äntligen dags för lite värdigt motstånd. Får Argentina ett tidigt ledningsmål kan det bli slitsamt. Om inte mals de ner. Bedömer chanserna som 80-20 i tysk favör.
Skrev en artikel i går om Argentinas Carlos Tevez som sagt att han tänker sikta på Jens Lehmans (Tysklands målvakt) huvud om det blir straffläggning.
– Antingen går bollen in eller också går Lehman ned, menade Tevez.
Bild-Zeitungs rubrik på detta: Tevez: ”Jag ska skjuta huvudet av Lehman”.
I dag smäller det, Tyskland-Argentina på Berlins Olympiastadion. En jävla match, alltså. Har i dagsläget ingen biljett och det ser mörkt ut att ordna en. För en reporter går det att göra ett lika bra jobb med att se matchen på TV och sedan röja runt bland spelarna i mixade zonen. Men för människan Robert Laul är det ju tråkigt att inte få vara med om upplevelsen.
Däremot finns jag med på väntlistan till England-Portugal på lördagen.
Dagens roligaste story är annars den kinesiske man som lät sitt hus brinna ner till grunden för han ville se klart Frankrike-Spanien.
– Min man brydde sig inte om faran. Han tog bara tv:n under armen. När han kom ut försökte han hitta ett eluttag för att för att kunna fortsätta att titta på matchen, säger frun – som fick rädda barnen undan lågorna – till Reuters.
En annan kines, en dataingenjör, ville se matcherna som går på nätterna. Han sa helt enkelt upp sig från sitt jobb, trots att chefen erbjöd löneförhöjning.
– VM är viktigare än mitt jobb, menade fotbollsfanatikern.
En tredje kines tröttnade på att frun stängde av TV:n – så han låste in henne i badrummet för att kunna se Argentina-Elfenbenskusten i lugn och ro.
Lyckades som sagt få biljett till Frankrike-Spanien, men Tyskland-Argentina ser värre ut. Fick avslag på min ansökan och får inte ens stå med på väntelistan för biljetter som inte hämtas ut.
Foto-Bardell blev också utan medan Simon Bank fick en. Enligt Fifa är det en biljett per tidning som gäller för svensk media i kvartsfinalerna. Men skam den som ger sig, det ska nog gå att lösa på något sätt.
Annars är det en stor, fet skandal om inte Skandinaviens största tidning kan ha två gubbar och en fotograf på plats.
Besökte precis hotellets gym som ligger på 14:e våningen med suverän utsikt över Berlin. Hyfsad utsikt därinne också, vilket var en hjälp på traven. Det var bara fitness-Wagner som saknades.
Just nu handlar det om att undersöka what’s hot and what’s not i tysklägret. I morgon är det presskonferens här i Berlin med Michael Ballack inför drabbningen mot Argentina.
Biljettfrågan löste sig också, fick hyfsad plats och till och med en biljett till mixade zonen efter lite tjafs.
Biljettutdelningen för journalisterna är ett fullständigt kaos. I går bestämde sig arrangörerna till slut att lotta ut de sista biljetterna och rev isär lappar och skrev kryss på vissa medan andra var blanka. Sedan delades lapparna ut bland de stackars journalister som anmält sig sent. Vilken cirkus.
Frankrike-Spanien var en riktigt bra fotbollsmatch, den klart bästa jag sett live under VM. Då har jag å andra sidan bara sett Sveriges matcher.
Det var en rätt tuff och trång mixed zone på språk jag inte begriper särskilt mycket av, spanska och franska. Men det löste sig som det brukar göra och resultatet i tidningen blev helt ok.
Zinedine Zidane stannade på ett ställe, precis där jag stod, för att jag av en slump hamnat bredvid en journalist han verkade känna stort förtroende för.
Bra på ett sätt, men å andra sidan hade jag ju tagit kommentarer från honom i sken av autografjägare dagen innan, så jag vände bort ansiktet och höll bara fram bandspelaren. Inte för att jag tror att han skulle känna igen mig, men man vet ju aldrig.
Här är mina artiklar från matchen:
I morse packade vi foto-Bardells bil och gasade de 30 milen till Berlin, där vi precis anlänt till ett kanonhotell. Stannar här i tre nätter där fredagens fight, Tyskland-Argentina, är den stora grejen.
Berlin är den skönaste av alla tyska städer vi valsat runt i. Jag gillar stan, och stan verkar gilla mig.