En kopp kaffe vore gott, Lasse…
Knatte, Fnatte och Tjatte…
Några lösa figurer…

Hör att Zlatan Ibrahimovic åter går till storms mot svensk talangutveckling.

Det är inte första gången Zlatan går till angrepp mot de allsvenska tränarna för en påstådd ovilja att satsa på unga spelare.

En sökning i arkiven visar att han har gjort med det med jämna mellanrum sedan 2009.

2011 menade han att svensk fotboll ”inte har utvecklats på tio år”.
– När jag spelade i Malmö FF var det bara landslagsspelare (pojk- och junior) som kom in i A-laget. Men så hamnade vi i superettan och vad hände? Många försvann och de var tvungna att ta upp talanger. Det var min tur. Hade Malmö fortsatt att vara i allsvenskan hade jag kanske inte kommit upp. Man måste ut och i Europa och spela med de stora klubbarna och de stora spelarna. Jag har inte själv spelat i allsvenskan – bara i superettan.

Zlatan gjorde dock knappa tio matcher i allsvenskan 2001 men det är inte den stolpträffen som är grejen – det är att den här gången tycker jag att han missar målet helt med sin kritik.

Jämförelsen med Messi som Zlatan gjorde på dagens presskonferens är lite poänglös. Hur många 16-åringar spelar från start i La Liga, Premier League och Serie A?

Sedan 2012 – förmodligen med hjälp av att Zlatan satt eld i baken på klubbar och tränare – har det skett en liten revolution i allsvenskan.

Allt fler talanger får chansen, tar chansen, och etablerar sig i ung ålder. Zlatan menade att det bara sker i Malmö FF men det stämmer inte alls, de sticker inte ut på det området längre, tvärtom.

Titta på Häcken, titta på Kalmar, titta på IFK Göteborg, titta på IFK Norrköping och titta på Djurgården. Där har vi nyckelspelare födda -94 och senare. Som Simon Gustafson, som Ludwig Augustinsson, som Melker Hallberg, som Linus Wahlqvist, som Simon Tibbling. Jag skulle kunna nämna fler spelare, jag skulle kunna nämna fler klubbar, jag skulle kunna nämna många exempel från U17-landslaget som spelat från start i årets allsvenska.

Poängen är att det har hänt något, och det hade varit klädsamt av Zlatan att åtminstone notera det.

Förändringar sker inte över en natt, det är bra att Zlatan ligger på och kräver mer men klubbarnas nya sätt att arbeta bör också uppmuntras, eller åtminstone förtjänar de lovande talangerna uppmuntran i stället för att det blir en etablerad sanning att inget händer.

Om Zlatan varit riktigt initierad hade han kunnat konstatera att spelare som Simon Gustafson och Sam Larsson fram till nu oftast har nobbats av U21-förbundskapten Håkan Ericson, att det tisslas och tasslas en hel del om ett U21-landslag där missnöjet är utbrett. Och hur ser det ut i Zlatans och Erik Hamréns A-landslag? Hur är balansen mellan att satsa på det nya som finns och det gamla som Hamrén ”vet var han har”?

När allsvenskan äntligen har börjat göra sitt, är det viktigt att också landslagen tar ansvar och fortsätter på den inslagna vägen.

Zlatan Ibrahimovic tyckte vidare att Anders Svensson ska framföra eventuella synpunkter på landslaget ”mellan fyra ögon” och det får mig att tänka på Zlatans konflikt med Pep Guardiola: Ännu har Svenssons agent inte krävt att Hamrén ska in på mentalsjukhus. Svensson har heller inte gett ut någon bok med sina synpunkter.

Zlatan är svensk fotbolls starkaste opinionsbildare. Hur han väljer att använda den makten är naturligtvis upp till honom själv. Jag noterade att han på frågan ”Röstade du i går?” svarade ”På?” och att EU-valet inte intresserar honom.

Det är han förstås fri att tycka även 2014 då högerextrema vindar sveper över Europa men varför denna demonstrativa markering? Om jag varit i hans position, hade jag utnyttjat tillfället för att försöka motverka främlingsfientligheten och rasismen, inte viftat bort valet på grund av bristande intresse. Och detta gör Zlatan alltså dagen efter att Nationella Fronten blivit Frankrikes största parti i EU-parlamentet och erkänt nazistiska Ny Gryning från Grekland tagit ett mandat.

Vid EU-valet 2009 hade Herrgården i Rosengård Sveriges absolut lägsta röstdeltagande, 14,7 procent.

Bostadsområdet beskrivs så här av Wikipedia: ”Herrgården byggdes för 3 000 människor, nu är 5 000 skrivna där. Det är i Herrgården som trångboddheten är värst, arbetslösheten högst liksom andelen boende med utländsk bakgrund jämfört med resten av Rosengård”.

I år ökade valdeltagandet i Herrgården med hela sju procentenheter, till 22 procent. Socialdemokraterna är fortfarande i gigantisk majoritet med 70,7 procent av rösterna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tio procent vardera, Moderaterna fem procent och övriga partier existerar i princip inte (SD föll till exempel från 2,3 procent till 0,9 procent).

Intresset för EU-valet har alltså ökat i det område som hade Sveriges lägsta valdeltagande 2009 men förändringens vindar har ännu inte nått till Zlatan Ibrahimovic i Paris.